Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg / 25-26 (1926) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rinorea ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

memoarverket Social and diplomatic memories, I,
1884–1893 (1922), och II, 1894–1901, Egypt
and Abyssinia (1923).

Roddbänk. Se Toft.

Roddklyka, sjöv. Se Klyka med fig.

*Rode. — 2. Ove R. afgick jämte den öfriga
ministären 29 mars 1920. Som minister var han
högste representanten för den kontrollerande och
restriktiva verksamhet, som under Världskriget
utvecklades från statens sida och som sedan endast
delvis har afvecklats. R. har sedermera varit sitt
partis referent i folketinget, till hvars ihärdigaste
och mest begåfvade talare och taktiker han hör.
1921 utgaf han I krigens vendetegn, ett urval af tal
under kriget.



3. Helge R. har utgett diktsamlingarna Ariel
(1914) och Den stille have (1922) samt skådespelen
Det store forlis (1917), En mand gik ned fra
Jerusalem (1920),
Moderen (1921) och
Theatret (1922). Såväl i
flera af dessa skrifter
som särskildt i de
kritisk-filosofiska arbetena
Krig og aand (1917),
Regenerationen i vort
aandsliv (I, 1923) och
Pladsen med de grönne
træer (1924) vänder
han sig skarpt mot
den Brandesska
perioden i danskt
kulturlif och dess resultat.
Mot utvecklingsläran
ställer han en dogmfri religion, mot radikalismen
och internationalismen betonar han öfverallt de
positivt nationella värdena och har därigenom
blifvit en af banerförarna för ett nytt tidsskede i
Danmark. — Hans hustru Edith R. har vidare utgett
skådespelen Sejren (1913) och De evige glæder
(1920), romanen Grazias kærlighed (1919), Digte
(1920) och berättelserna Den tunge dör (1922).

2 o. 3. P. E–t.

*Rodén, K. Gustaf, lämnade 1920 sin
banbrytande verksamhet i Geleb och har sedan dess
varit bosatt i Uppsala, sysselsatt med revision af
sin tigréöfv. af N. T. samt utarbetandet af
ett tigrélexikon och en grammatik på
tigréspråket.

A. K.

Rodeo, sp., sportt., omtumlande med en häst,
speciellt cowboys’ täflingar i infångande af
hästar, ridning o. s. v.; platsen därför. (En rodeo
var anordnad på utställningen i Wembley 1924.)



*Rodhe. — 2. Eva Sofia R. dog 6 maj 1919
i Göteborg. — 4. G. Emil R. är led. af Vet. o.
vitt. samh. i Göteborg (1911). — 5. Edvard
M. R. blef 1919 professor i praktisk teologi med
kyrkorätt i Lund och 1923 därjämte domprost där
samt utnämndes 17 april 1925 (uppförd i 1:a
förslagsrummet) till biskop i Lunds stift och
invigdes 16 aug. 1925 i Uppsala domkyrka af
ärkebiskop Söderblom i närvaro af bland andra
patriarken Photios af Alexandria, ärkebiskop Germanos
af Thyateira, ärkebiskopen af Nubien samt ett
stort antal utländska protestantiska biskopar.
Han hade 1920 varit uppförd på förslag till
biskop dels i Västerås, dels i Visby (i 1:a
rummet), men afsade sig kandidaturen. Bland hans
skrifter må nämnas ytterligare Studier i den
svenska
reformationstidens liturgiska
tradition (i Uppsala univ:s
"Årsskrift", 1917),
Livet efter döden (i
"Relig. vet. skr.", 2,
1921), Svenskt
gudstjänstliv. Historisk
belysning av den
svenska kyrkohandboken
(1923) och Vår
svenska högmässa (i "Relig.
vet. skr.", 10, 1924).
I förening med G.
Thunander har han
utgett "Handledning för
undervisare i kristendom vid folkskolan" (1921)
och "Textbok för kristendomsundervisningen i
folkskolan" (s. å.). R. är led. af Hum. vet. samf.
i Lund (1920).

*Rodin, A., dog 17 nov. 1917 i Meudon. Det
beslutade Rodinmuseet i Hôtel Biron i Paris, där R.
hade sin ateljé från 1907, har efter Världskrigets
slut öppnats.

G–g N.

*Rodium. Sp. 594, rad. 6–8: Spaltningen af
myrsyra i närvaro af rodium sker enligt
reaktionsformeln: HCOOH = H₂ + CO₂, d. v. s. i vätgas
och kolsyra. — En legering af rodium med platina
används i termoelement (se d. o., sp. 916).

K. A. V–g.

Rodó, José Enrique, spansk-amerikansk
författare, f. 15 juli 1872 i Montevideo, d. 1 maj
1917 i Palermo, var professor i litteratur vid
universitetet i Montevideo och direktör för
Nationalbiblioteket där. Uti den af R. uppsatta "Revista
nacional de literatura y ciencias sociales" skref han
sina första artiklar: El que vendrá (1896) och La
vida nueva (1897), utmärkande sig för stilistisk
elegans. Som de yppersta profven på R:s
prosadiktning anses Ariel (1900) och Motivos de Proteo
(1908). I El mirador de Prospero (1914) äro R:s
historiska och litteraturkritiska uppsatser samlade
såsom studier öfver Bolívar, Montalvo, Gutiérrez,
Rubén Darío. R. försvarade med lidelse idealismen
gentemot den då härskande materialistiska
riktningen.

Ad. H–n.

Rodolphe [rådå’lf], manlig hufvudroll (poet;
tenor) i operan "Bohême" af Puccini (se denne).

Rodrigo Yannes. Se Yáyez, Rodrigo.

Rodrigues Alves [rådri’ges-], F. de P. Se
Alves (äfven i Suppl.).

Rodriguez Marin, Francisco, spansk skald,
folklorist och litteraturhistoriker, f. 1855 i Osuna,
skrifver under pseudonymen El bachiller de
Osuna. Efter Menéndez y Pelayo blef R. chef för
Nationalbiblioteket i Madrid. Han anses som den
förnämste kännaren af andalusisk folklore och har
publicerat ett stort antal litterärkritiska arbeten
öfver Cervantes, Baltaser del Alcázar, Pedro
Espinosa m. fl.

Ad. H–n.

Rodzianko, Michail Vasiljevitj, rysk
politiker, f. 1859, d. 1925, tillhörde en rik
godsegarsläkt, var en kort tid gardesofficer, egnade
sig sedan åt skötseln af sina gods i trakten af
Novgorod och gjorde sig bemärkt som zemstvoledamot.
Han var led. af alla fyra riksdumoorna (1906–17)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>