Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rödby ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagsgrupp. Flitigt använd i det allmänna
utredningsarbetet, har R. varit ordf. i trustkommittén
1911–13 och för sockersakkunnige 1918–19 samt
led. af tull- och traktatkommittén 1919–24 (var
dess ordf. mars–juni 1924),
stämpelskattekommittén 1910, sackarinkommittén 1913, svenska
delegationen för skandinaviskt varuutbyte 1917–19 och
af ekonomiska rådet 1920 samt är från 1925
sakkunnig inom Finansdepartementet för revidering af
tulltaxan. R. är äfven medlem af styrelsen för
riksdagens interparlamentariska grupp samt af
Nordiska interparlamentariska förbundets råd.
Gl.
Röisheim, fjällgård och gammal känd
skjutsstation, högst uppe i Lom härad, Opland fylke (före
1919 Kristians amt), Gudbrandsdalen, Norge. Från
R. bestiges Galdhöpiggen. Den kände föraren O.
Röisheim (f. 1827, d. 1913) bodde där.
K. G. G.
*Rök. Med R. och Heda är sedan 1 maj 1919
äfven Västra Tollstad förenadt till ett pastorat.
900 inv. (1925).
Rök, i vissa orter användt namn på sädesskyl.
I Småland, Blekinge och Östergötland brukas
denna beteckning för trindskyl på stör, i sistnämnda
landskap äfven för långskylar ("långrökar"), likaså
i Västergötland och på Gotland (raukar). I
Västergötland betecknar dock rök vanligen små stackar
af 60–80 kärfvar.
H. J. Dft.
Rökalstrare, krigsv., apparat för åstadkommande
af rökbildning. Af dylika apparater ha många olika
konstruktioner kommit till användning. Under
Världskriget användes till lands bl. a. ett metallkärl
med två behållare, den ena fylld med en vätska
(t. ex. vatten), den andra med ett annat ämne (t. ex.
osläckt kalk), som blandadt med vätskan ger
upphof till intensiv rök. Till rökalstrare räknas äfven
rökbildande projektiler, konstruerade som vanliga
projektiler och jämte sprängladdning försedda med
ett rökämne (t. ex. gul fosfor). Ett slags dylika
projektiler äro rökhandgranater bestående af en
hylsa, som innesluter rökämne (vanligen zink- eller
fosforföreningar samt ammoniumperklorat), med
stubin och tändare. Särskilda rökalstrare-apparater
finnas icke vid svenska armén. Vid dess öfningar
alstras dimma utan behållare. Pulvret består af
2/3 röd fosfor och 1/3 svafvelblomma, som försändas
och förvaras hvar för sig. Först omedelbart före
användningen blandas ingredienserna, hvarefter
pulvret utlägges på marken i högar på omkr. 1 kg.
med 5 m. afstånd och sålunda är färdigt för
antändning. Se vidare Konstgjord dimma.
Suppl.
H. J–dt. S. E. B.
*Röken heter nu officiellt Röyken, härad i
Buskerud fylke. 112,60 kvkm. 5,514 inv. (1920).
R. bildar med Åros och Nersnes kapell ett
pastorat i Oslo bispedömme, Asker prosteri.
E. A–t.
Rökgasförvärmare. Se Ångpanna, sp. 1068
och 1076.
Rökgranat, en under Världskriget införd
artilleriprojektil, bestående af en tunn stålhylsa, fylld
med ett starkt rökalstrande ämne, vanligen fosfor,
samt en mindre sprängladdning. Af fosforn bildas
vid krevaden fosforpentoxid, som ger en hvit,
ogenomskinlig och ganska länge kvarblifvande rök.
Samtidigt har fosforn äfven en afsevärd
brandverkan. Skjutningen med rökgranater har till syfte att
alstra en rökslöja framför fiendens linjer och att
därigenom hindra honom från att se. Det viktigaste
är därvid att hindra utsikten från det fientliga
artilleriets eldlednings- och observationsplatser,
hvarigenom fiendens artilleri lamslås. Finnes god
tillgång på rökgranater, läggas rökslöjor äfven
framför öfriga delar af fiendens ställning i syfte att helt
dölja egna trupprörelser, t. ex. en framryckning
till anfall. Om möjligt söker man åstadkomma en
rök, som genom sin lukt ger fienden intrycket af,
att han är utsatt för giftgasbeskjutning och sålunda
förleder honom att påsätta gasmasker. Detta
nedsätter nämligen väsentligt stridsförmågan.
Skjutningen med rökgranater spelade, särskildt under
Världskrigets senare del, då de olika rökämnena
hunnit bringas till önskad fulländning, en mycket
stor roll. Den utgjorde emellertid ej enda medlet
för åstadkommande af skylande rök. Vid sidan
däraf användes äfven transportabla apparater, som
direkt alstrade och utspredo rök. Dessa visade sig
i ställningskriget, där de stridande lågo på kort
afstånd från hvarandra, ganska effektiva. I de
rörliga striderna med deras större stridsafstånd blef
det emellertid till stor olägenhet, att rökslöjan
genom dessa apparater kunde förläggas endast
omedelbart framför egna linjer i st. f. framför fiendens,
hvilket varit det önskvärda. Jfr Granat. Suppl.
G. af Wdt.
Rökinda barnhem. Se Malmqvistska
barnuppfostringsanstalten. Suppl.
Röko (Rökö, Östra Röko), holme i
Mysingsfjärden, med en 1908 uppförd, 1913 ändrad
blixtfyr på 58° 54′ 30″ n. br. och 18° 5′ 10″ ö.
lgd fr. Gr., 8,5 m. öfver medelvatten, 6:e
ordningens lins och agaljus.
E. A–t.
*Rökstenen. En ny utförlig behandling af
inskriftens innehåll har lämnats af O. von Friesen i
"Rökstenen" (1920). Inskriften skall enligt von
Friesen delvis läsas i annan ordning, än som
tidigare skett; därjämte ger han ny tolkning åt flera
runföljder, särskildt af dem, som äro ristade i
lönnskrift. Den text han på detta sätt får fram lyder
i öfv.: "I. Till minne af Vämod stå dessa runor.
Men Varin, fadern, ristade dem efter åt döden
hemfallen son. — II. 1. Jag säger den unge
mannen, hvilka de tvenne stridsbyten voro, som tolf
gånger togos som byte, båda på en gång från man
efter annan. 2. Jag säger (honom) för det andra
detta, hvem det var, som för nio släktled sedan ( =
i den grå forntiden) steg upp på stranden med sina
reidgoter och dog med dem där som följd däraf.
3. Tjudrik vågsam,
vikingakungen,
en gång rådde
å Reidhafsstranden;
nu sitter på gotisk
gångare rustad
hjältars förste
med remfäst sköld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
