- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg /
741-742

(1926) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Syrien - *Syrjäner - Syrling - *Syrmien - Syrnium - Syrsan - *Sysmä - Systematisk växtsociologi - Systembolag. Se Göteborgssystemet. Suppl., sp. 178, och Stockholmssystemet - *Systerbäck - *Sütterlin - Szabó, István - Szabó, Dezsö - *Szabolcs. 2. S. tillhör nu Jugo-Slavien - Szbolcska, Mihály

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rivaliserande fransmännen och engelsmännen å ena
sidan samt syriska och arabiska nationalister å den
andra, hvilka drömde om att från S. (och
Palestina) aflägsna all europeisk förvaltning. Franska
trupper tillfogade 24 juli 1920 nationalisterna ett
nederlag och besatte följande dag Damaskus,
hvarefter Feisal nödgades lämna landet. Fransmännen
undertryckte därpå småningom de farligaste lokala
resningarna och ordnade förvaltningen genom
upprättandet af autonoma stater och
förvaltningsdistrikt under inhemska styresmän, kontrollerade af
franska administratörer eller rådgifvare. Störst
besvär hade de med drusernas område, hvilket
genom fördrag af 4 mars 1921 med drusiska
höfdingar gjordes till en autonom stat, Djebel Drus,
styrd af en för 4 år vald drusisk guvernör,
hvilkens val skulle bekräftas af den franske
öfverkommissarien och som skulle vid förvaltningen låta
sina ämbetsmän biträdas af franska rådgifvare.
Mest franskvänlig visade sig den nya autonoma
staten Libanon (Grand Liban), där fransmännen af
gammalt hade starka kulturförbindelser. Mandatet
för S. godkändes definitivt af Nationernas
förbunds råd 24 juli 1922 och af dess
delegeradeförsamling 29 sept. 1923. Som öfverkommissarie
afgick Gouraud hösten 1922 och ersattes april
1923 med general Weygand (se d. o. Suppl.),
som med stor smidighet sökte åstadkomma bättre
sämja mellan den franska mandatförvaltningen och
de lokala inhemska styrelserna. Han blef
emellertid mot slutet af 1924 ersatt med general Sarrail
(se d. o. Suppl.), hvars okloka och godtyckliga
politik framkallade nya allvarliga svårigheter,
särskildt i förhållandet till druserna. I juli 1925
utbröt en drusisk resning, som efter några franska
motgångar (aug.) vid försöken att undsätta
garnisonen i Sueida hastigt grep omkring sig, så att
i okt. järnvägslinjen Beirut–Damaskus ständigt
var hotad och oroligheter utbröto äfven i trakten
kring Aleppo. Druser inträngde härjande i
Damaskus’ förstäder, och ett resningsförsök i staden
föranledde Sarrail att låta den undergå ett
bombardemang, som vållade rätt stor förödelse. Sarrail
hemkallades nu och fick nov. s. å. till
efterträdare senator H. de Jouvenel (se d. o. Suppl.),
hvilken genast öfvergick till vidsynt
försonlighetspolitik, beviljade vidtgående amnesti och
förberedde genomgripande förvaltningsreformer. Vid
besök i Angora febr. 1926 afslöt han med Turkiet
ett gränsregleringsfördrag. I mars s. å. förklarade
sig Alexandrette för oberoende autonom stat (inom
det till det franska mandatområdet hörande
statsförbundet). De syriske nationalisterna protestera
alltjämt mot landets uppdelning i skilda stater
och sökte våren 1926 förgäfves få sina
själfständighetskraf upptagna till behandling inför
Nationernas förbunds mandatkommission. – Litt.: P.
Gilly, "La Syrie commerciale" (1920), H. El
Chérif, "La condition internationale de la Syrie"
(1922), E. de Gontaut-Biron, "Comment la France
s’est installée en Syrie, 1918–1919" (1923), och
P. Pic, "Syrie et Palestine" (1924). V. S-g.

* Syrjäner. Det hufvudsakligen af syrjäner be-
bodda området i nordvästra Archangelsk och
Vologda bildar nu det autonoma Komi-området i
Sovjet-Ryssland. O. Sjn.

Syrling, bot., namn på släktet Oxalis.

* Syr m i en tillhör nu Jugo-Slavien.

SyYnium, zool. Se Ugglor, sp. 853-854.

Syrsan, insjöliknande hafsvik i Ed, Lofta och
Loftahammars socknar, Kalmar län, n. om Väster-
vik, står genom Bjursundsström i förbindelse med
Gudingefjärden af Östersjön. Areal omkr. 18
kvkm. O. Sjn.

*Sysmä hör nu till Tammerfors stift. 8,318
inv. (1924). O.B-n.

Systematisk växtsociologi. Se Växtgeografi,
sp. 477.

Systembolag. Se Göteborgssystemet.
Suppl., sp. 178, och Stockholmssystemet.

* Systerbäck heter på finska Rajajoki. Ryska
namnet är Sestra’ rjeka’. Se A. E., "Gränsen vid
S." (i "Sv. militär tidskr.", 1925).

*Sütterlin, L., utgaf 1924 l:a delen af ett
större verk, Neuhochdeutschc grammatik.

Szabó [sa’bå], István, den ungerska bonde-
rörelsens störste man, f. 1863, d. 1924, började sin
bana som landtarbetare och daglönare, blef nämn-
deman i sin by Nagyatád (efter hvilken man
brukade kalla honom Nagyatádi S.) och bil-
dade de ungerske småböndernas politiska parti.
1908 blef han som bondepartiets förste och ende re-
presentant invald i parlamentet, där han arbetade
för småböndernas och landtarbetarnas sak. Under
krigsåren 1914-18 organiserade han sitt parti
landet rundt, så att detta vid revolutionens utbrott
1918 var så betydande, att S. ingick som små-
bruksminister i Berinkeys regering. Under den
bolsjevistiska perioden drog han sig tillbaka till sin
by, men kallades efter motrevolutionens seger
aug. 1919 till lifsmedelsminister och därefter till
jordbruksminister, hvilken post han behöll till sin
död. S:s bondeparti förenade sig 1921 med Beth-
lens borgarparti, som segrade med stor majoritet
vid valen till 2:a nationalförsamlingen (1922). S:s
störstia verk är den ungerska jordbruksreformen
(lag 1920 § XXXVI och 1924 års lag § VII), som
möjliggör en rättvisare fördelning af jorden. B.L-r.

Szabó [sa’bå], Dezsö, ungersk författare, f. 6
juli 1879 i Klausenburg, studerade först finsk-ugrisk
språkvetenskap vid Budapests universitet och utgaf
ett par hithörande arbeten, men vände sig sedan
helt till litteraturen. Hans stora roman Az elsodort
falu (Den bortsopade byn; 1919), den märkligaste
prosaskildring, som den samtida ungerska litteraturen
of ver hufvud frambragt, är en af sjudande glöd ge-
nombrusad, skarp vidräkning med ungerska folkets
och samhällets brister, sedda mot Världskrigets bak-
grund. Hans öfriga många skrifter, både de tidi-
gare och de senare, stå i fråga om framställnings-
konst och psykologisk fördjupning på ett vida lägre
plan och ha många gånger urartat till ointressant
sagostil, mångordigt pamflettskrifveri och hatfylld
nyckelroman. Hans starka fantasi och ovanliga fa-
buleringsförmåga förneka sig dock aldrig. Bland hans
senare skrifter må nämnas novellsamlingarna Mesék
a kacagó emberröl (Sagor om den skrattande man-
nen; 1920), ölj! (Slå ihjäl!, 1922) och Jaj (Ve!,
1924). S. är den ensamme mannen i den ungerska
litteraturen, beundrad, oförstådd, af skydd och för-
följd. K. B. w.

*Szabolcs. - 2. S. tillhör nu Jugo-Slavien.

Szabolcska [sa^åltjka], Mihály, ungersk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:49 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcr/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free