- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg /
807-808

(1926) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Telegraf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dessa är den, som framställer, huru anodströmmen
i röret varierar med olika gallerspänningar. Att
märka är dock, att denna kurva i själfva verket
är en rymdkurva, enär äfven en tredje variabel
finns, anodspänningen. (Glödtrådens temperatur,
bestämd af glödströmmens styrka, förutsättes
konstant.) Skall kurvan uppritas i ett plan, måste
den alltså mångfaldigas, i det att hvarje kurva
svarar mot en viss anodspänning. I fig. 4 är ett
antal dylika karakteristiker utritade för ett
mindre förstärkarrör. Ju högre anodspänningen är,
desto mera förskjutes kurvan åt vänster, d. v. s.
åt gallerspänningens negativa sida. Upp- och
nedtill kröka karakteristikerna och bli horisontella;
nedtill blir anodströmmen noll (gallret har så stor
negativ spänning, att det afskärmar anodens fält
helt och hållet), och upptill når strömmen ett
mättningsvärde, beroende antingen därpå, att
glödtråden ej förmår afge mer än ett visst antal
elektroner per tidsenhet, eller därpå, att det af
anodspänningen i röret alstrade fältet ej är tillräckligt
kraftigt att taga hand om samtliga från
glödtråden utkastade elektroner.

För alstring af odämpade svängningar
återkopplas röret, d. v. s. dess anodkrets och gallerkrets
få inverka på hvarandra, antingen induktivt eller
kapacitivt (se Återkoppling. Suppl.). Man
ordnar så, att röret får arbeta omkring
karakteristikans midtpunkt (se fig. 4). Svängningarnas
amplitud bestämmes då af anodströmmens
mättningsvärde och anodspänningen samt af
svängningskretsens motstånd. Verkningsgraden blir 50
proc., d. v. s. af den röret tillförda
likströmseffekten blir hälften svängningseffekt. Frångås
villkoret, att röret skall alstra sinusformade
svängningar, kan verkningsgraden drifvas upp till 75
proc. Röret får då arbeta vid karakteristikans
fotpunkt, hvilket dock har till följd, att rikligt med
öfvertoner produceras, som kunna störa andra
stationers arbete. För att ta hand om de relativt
stora effektbelopp, som kräfvas vid sändning, måste
rören göras stora; speciellt anodens upphettning
till följd af elektronbombardemanget fordrar stora
dimensioner på anod och glasomhölje. Rör på upp
till 20 kw. användas för sändningsändamål. De
ha vattenkyld anod, hvilken därför måste utgöra
en del af rörets omhölje. Svårigheten att så
förena metall och glas, att äfven de största
vakuumgrader upprätthållas vid olika temperaturer, har
öfvervunnits. En bild af ett vattenkyldt rör,
tillverkadt af Philips i Holland, visas i fig. 5. Stora
rörsändare nyttja flera rör i parallellkoppling,
hvarvid dock ofta särskilda åtgärder måste vidtas
för att förhindra uppkomsten af obehöriga
svängningar med relativt högt periodtal. — Rörsändare
ha fått en vidsträckt användning inom
radiotekniken, såväl för telegrafi och telefoni (se
Telefon. Suppl.) som för mätändamål. Man kan
skilja mellan två kommersiella utföringsformer af
rörsändare: 1) den för vågalstringen nödiga
svängningsenergien genereras af rör antingen direkt i
antennkretsen eller i en till densamma kopplad
krets (mellankrets), det senare för att så mycket
som möjligt undertrycka utstrålningen af vid
svängningsalstringen uppkommande öfvertoner (se
ofvan), 2) odämpade svängningar med relativt
liten amplitud alstras af rör eller på annat sätt
och förstärkas därefter upp till erforderlig styrka
medelst kraftigare rör i ett eller flera steg. Som
exempel på det första slaget af rörsändare kan
nämnas den rörsändartyp, som används å en del
af svenska handelsflottans fartyg samt vid
svenska kuststationer. Fig. 6 visar en bild af denna
sändare och fig. 7 ett principiellt
kopplingsschema härför. Som primär strömkälla används en
växelströmsgenerator G med periodtalet 500, som
via transformatorerna T1, T2 och T3 lämnar ström
till rörens glödtrådar och öfver transformatorn T
erforderlig spänning till sändarrörets anod. Denna
spänning måste vara likriktad och konstant och
erhålles på så sätt, att den via T
upptransformerade växelspänningen likriktas af rören 1 och 2
och utjämnas af det elektriska filtret CLC. Enär
rören 1 och 2 tjänstgöra endast som likriktare,
sakna de galler. Svängningarna alstras af röret 3
direkt i antennkretsen AKCgI och erhålla maximal
amplitud genom lämplig inställning af
kondensatorn Cg (kapacitiv återkoppling) och kontakten a
å kopplingsspolen K. R är läckningsmotståndet till
Cg. Kondensatorn B tjänar till att utestänga
likströmmen från antennkretsen och spolen D till att
hindra högfrekvensen att ta vägen in i
likströmskretsen. Stationens våglängd inställes medelst
kontakten b å K. Telegraferingen sker medelst nyckeln
N, som i hvila bryter förbindelsen mellan
sändarrörets galler och katod, hvarigenom gallret hastigt
blir mycket negativt och stoppar anodströmmen
genom röret. (En brytning måste vid den använda
generatorn ske äfven i transformatorns T
primärkrets för att ta bort eljest uppkommande höga
spänningar i sekundärkretsen vid uppsläppt N. Likaså
måste anordning vidtas för att hålla glödströmmen
konstant oberoende af telegraferingen.) I fig. 6
synas de bägge likriktarrören till vänster och
sändarröret till höger. Bredvid sändarröret märkas
kontrollanordningar och instrument. Stationens
antenneffekt är 1 kw. Den kan användas äfven för
telefonisändning, då förbindelsen mellan punkterna
4 och 5 i fig. 7 brytes och där inkopplas en
moduleringsanordning (jfr Telefon. Suppl., sp. 801).
Exempel på rörsändare med mellankrets finnas vid
flera svenska rundradiostationer (jfr Telefon.
Suppl., fig. 6). — Det andra slaget af rörsändare
lämpar sig tydligen väl för eliminering af de vid
svängningsalstringen erhållna öfvertonerna. Man
alstrar så rena odämpade svängningar som
möjligt, t. ex. genom att härför använda ett
öfverdimensioneradt rör, och förstärker sedan de så
erhållna svängningarna under iakttagande af, att
förstärkarrören få arbeta enbart på den raka delen
af sina karakteristiker (jfr fìg. 4). Den i
Stockholm sedan 1925 verksamma rundradiostationen (se
Telefon. Suppl.) har svängningsalstringen
ordnad på detta sätt.

Rörsändarens användning är ej inskränkt endast
till smärre radiostationer. Den svenska
radiostationen i Karlsborg, använd för kontinentala
förbindelser, nyttjar en 10 kw.-rörsändare af den först
beskrifna typen med mellankrets (1 kw.-rör i
parallellkoppling). Den stora engelska radiostationen
i Rugby, som öppnades i slutet af 1925, har (maj
1926) den största rörsändaren i världen. Där
finnas ej mindre än 90 10 kw.-rör med
vattenkylda anoder (reservrör inberäknade), som kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:11:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcr/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free