Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antisemitism - Antisemitismen till 1918. Tyskland - Antisemitismen i Ryssland - Antisemitismen i Österrike - Antisemitismen i Frankrike - Antisemitismen efter 1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
Antisemitism
608
En vardaglig bild från Berlins (och andra tyska
städers) gator våren 1933; en gammal jude förhöres
av tysk polis.
vari judar voro inblandade, utgav en
tidningsman i Hamburg, Wilhelm Marr, den sensationella
pamfletten ”Der Sieg des Judenthums über das
Germanenthum”.
Ända till 1879 förblev emellertid rörelsen
snarare av litterär än politisk art. Detta år
grundades en antisemitisk liga i Berlin. I spetsen
för rörelsen trädde hovpredikanten Adolf
Stoec-ker, grundläggaren av det kristligt-sociala partiet,
och under hans auspicier blevo åren 1880—81
en period av hetsiga och skandalösa strider mot
judarna, icke minst i riksdagen.
Försöken att bilda en politisk antisemitisk
organisation ledde 1881 till uppkomsten av två
rivaliserande, en konservativ, ”Deutscher
Volks-verein”, under Liebermann von Sonnenberg, och
en radikal, ”Sozialer Reichsverein”, under E.
Henrici och O. Boekel. Sammanslagningen av
dessa båda 1886 till ”Deutsche antisemitische
Vereinigung” ägde bestånd endast tre år. Någon
större styrka nådde de antisemitiska partierna
under förkrigsåren icke. Deras våldsamma
agitation, som ledde till enstaka antijudiska excesser,
samt en rad skandaler kring vissa av deras
ledare omöjliggjorde för den rena a. att växa sig
stark i det dåtida Tyskland.
Antisemitismen i Ryssland. Den reaktionära
politiken efter Alexander IT :s död, massornas
vidskepelse, kristna köpmäns yrkesavund och
slavofil fanatism samverkade 1881 till
igångsät
tandet av upprörande judeförföljelser i Ryssland,
Tumult med mord och brand ägde rum i icke
mindre än 167 städer och byar. Genom de s. k.
maj lagarna 1882 gjordes judarna ytterligare
blottställda för förföljelse och godtycke.
Judeförföljelserna, som förnyades 1903—06 och
kulminerade i ett fullständigt slaktande i Odessa
och Bialystok (okt. 1905), föranledde en stark
utvandring, mest till England och Nordamerika.
Antisemitismen i Österrike framträdde
samtidigt som i Tyskland. I början av 1880-talet
gjorde sig a. politiskt märkbar, och under
ledning av K. Lueger utvecklade sig det s. k.
kristligt-sociala partiet till en mäktig folkrörelse.
Efter Luegers död 1910 gick rörelsen något
tillbaka.
Antisemitismen i Frankrike. I Frankrike
gjorde sig a. allvarligare känd först 1882, då Paul
Bontoux med tillhjälp av legitimister och
kleri-kala grundade ”Union générale” och
proklamerade sin avsikt att tillintetgöra judarnas och
protestanternas finansiella monopol och i stället
grunda en katolsk och aristokratisk plutokrati.
1886 tog sig a. ett våldsamt utbrott i
stridsskriften ”La France juive” av E. Drumont.
Bou-langiströrelsen drog ock till sig antisemiter. Men
det var först efter boulangistpartiets nederlag,
som a. framträdde som en politisk rörelse. En
antisemitisk liga bildades och blev med roj
alisternas bistånd organiserad över hela Frankrike.
Panamaskandalema, i vilka många judar voro
invecklade, gåvo en ytterligare fart åt a. Och
slutligen gjorde Dreyf usprocessen a.
för en tid till huvudmoment i hela den
nationalistiska rörelsen.
Antisemitismen efter 1918. Efter 1 :a
världskriget vann a. ny aktualitet och styrka inom vissa
delar av Europa. Sålunda kom det under den
s. k. vita terrorn i Ungern efter Béla Kuns
fall 1919 till judeförföljelser, och 1920
begränsades judarnas tillträde till universiteten. I
Rumänien sattes bestämmelsen om judarnas
likaberättigande ur kraft 1924. Rent antisemitiska
organisationer bildades, och övervåld mot judarna
förekommo. I Polen, som rymde ett
oproportionerligt stort antal judar, var folkstämningen
starkt judefientlig, och judarna utsattes för
blodiga övergrepp.
A. kulminerade dock i Tyskland under
den nationalsocialistiska eran och tog sig uttryck
i gräsligheter av dittills osedd omfattning. Efter
krigsslutet 1918 hade de antisemitiska
smågrupperna uppsamlats i Deutschnationale
Volks-partei, ur vilket ytterlighetsmännen bröto sig ut
1922 och bildade Deutschvölkische Freiheitspartei,
den första antisemitiska riksdagsgruppen i
Wei-mar-republiken. Dessutom arbetade flera andra
antisemitiska organisationer, bl. a. det av Hitler
ledda Nationalsozialistische deutsche
Arbeiter-partei och även hemliga terroristligor, vilka ha
flera politiska mord på sitt samvete, ss. på den
judiske utrikesministern Rathenau 1922. Hitler
vände sig i sin agitation mot alla, som han
ansåg ha bidragit till Tysklands politiska
förned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
