Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Babyloniska fångenskapen (exilen) - Babyloniska skökan - Babylonisk och assyrisk konst - Bacău - Baccalaureus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
Babyloniska skökan—Baccalaureus
202
efter historiska data ha varat kortare tid. —
Förlusten av personlig frihet torde endast ha
drabbat konungarna och möjligen andra högt
stående. De landsflyktiga fingo möjlighet till
förvärv och kvarlevde i viss mån i sin gamla
sociala författning. Måste de sakna sin legitima
helgedom, Jerusalems tempel, hade de å andra
sidan frihet att iakttaga omskärelsen, sabbaten
och andra lagbud. Genom b. kommo judarna
att än innerligare sluta sig till sin Gud. Känslan
av skuld och förtjänt straff blev nu förhärskande
i uppfattningen av hela Israels föregående historia
och får sitt uttryck i den s. k. deuteronomistiska
bearbetningen av Israels äldre historiska källor.
Ett annat uttryck ligger i den uppvaknande
kärleken till de gamla profeterna, vilkas ord nu
samlas. Nya profeter uppstå även under exilen:
Hesekiel och Deutero-Jesaja (förf, till kap. 40
—55 i Jesajas bok). Den senare blev förebådaren
av befrielsen, vilken kom genom erövrarens,
perserkonungen Kyros’, tillåtelse för judarna att
vända hem och återuppbygga sitt tempel (539).
Blott en del av dem begagnade sig av tillåtelsen.
Med påvarnas babyloniska
fångenskap menas den 70-årsperiod, då påvesätet
var förlagt till Frankrike, huvudsaki. till
Avignon, och påvedömet stod under franskt inflytande.
Babyloniska skökan, apokalyptisk gestalt i
Joh. Upp. 17, som torde åsyfta att symbolisera
den hedniska världsmakten, framför allt staden
Rom. Själva bildens utformning, en kvinna
sittande på ett vilddjur, anses ha babyloniskt
ursprung. I senare tid har denna bild ss. en
symbol av yppighet och makt använts av religiösa
oppositionsrörelser för att beteckna kyrkans
för-världsligande.
Babylonisk och assyrisk konst. Redan under
3 :e årtusendet f. Kr. byggde sumererna och
baby-lonierna palats och tempel, som bestodo av talrika
salar och gemak, grupperade kring gårdar och
omslutna av fasadmurar med dekoration av
tätt-ställda halvkolonner och murpelare.
Byggnadsmaterialet var soltorkat el. bränt, stundom
glaserat tegel, Invändigt äro murarna i somliga
byggnader klädda med reliefmönstrad stuck el.
färgade mosaiker i glaserat tegel. Till templen
hörde höga, massiva, pyramidartade
tornbyggnader (ziqqurat). Det största av alla, E
temenan-ki, ”himmels- och jordgrundvalarnas hus” i
Babylon — Babels torn —, mätte 92 m i längd, bredd
och höjd. Ornamentiken var nästan uteslutande
geometrisk. — Sin högsta höjd nådde konsten
i Babylonien på det akkadiska rikets tid (c:a
2500 f. Kr.), vars förnämsta bevarade
monument, kung Naramsins segerstele (nu i Louvren),
mästerligt åskådliggör kungens framträngande
bland bergen. I Tello har man funnit ett antal
porträtthuvud och statyer från tiden omkr. 2400
—omkr. 2300 f. Kr., som visa en förvånande
förening av realistisk iakttagelse och sträng,
monumental stilisering. Senare skulpturer
beteckna en tillbakagång. Redan från äldsta tid
förekommer som ett vanligt motiv i den
dekorativa skulpturen den ”heraldiska” gruppen av
fantastiska el. verkliga djurgestalter. Vanliga
Tornet Etemenanki i Babylon (Babelstorn).
Rekonstruktion av T. Dombart.
äro de fornbabyloniska sigillcylindrarna av
ädelsten el. marmor med graverade bilder.
Assyriernas byggnadskonst härstammar direkt
från den sumeriska och fornbabyloniska.
Byggnadernas mått ökades efter hand till det kolossala;
Sargon II :s palats i Dur-Sarrukin med
tillhörande tempel och terrassanläggningar täcker en
yta av 10 har. Palatsen och templen anlades på
mäktiga terrasser med dubbeltrappor och
stigande ramper samt smyckades med framspringande
torn och väldiga portalbyggnader; murkrönen
pryddes med trappstegstinnar. Valv voro vanliga;
även mindre kupoler uppfördes. Portaler och
dörrar voro ofta rundbågiga; smalare rum
täcktes med tunnvalv, större med trätak. Även de
största byggnader hade blott en våning. —
Ornamentiken hade ett rikt formförråd:
geometriska motiv, band- och flätverk, djurfigurer,
palmetter m. m. I palatsens inre täcktes golven
av hällar med mattartade reliefmönster, dörrarna
av reliefer i drivet bronsbleck, väggarna nedtill
av reliefer i metall el. sten, upptill av glaserade
kakel el. målad stuck med inskrifter, bilder och
ornament. Portarna till städer, tempel och palats
vaktades av kolossala bilder av bevingade lejon
och tjurar med människohuvud el. av mänskliga
jättegestalter. Även enstaka statyer äro kända,
och väldiga klippreliefer utfördes.
Det nybabyloniska rikets städer pryddes av
Nebukadnessar II och Nabonid med jättelika
tempel och palats. Den bildkonst, som man
känner därifrån, består huvudsaki. av reliefer i
glaserat tegel.
Bacäu [baka’u], stad i Moldau, Rumänien, vid
Bistrita; 31,000 inv. Petroleumkällor,
pappers-och läderindustri. Staden skadades svårt vid en
jordbävning 1940.
Baccalau’reus, en medeltida titel, som
innehades av väpnare och lägre adelsmän, av lägre
andliga samt av yngre universitets- och skollärare.
På 1200-talet infördes denna titel vid univ., där
den betecknade den lägsta akad. värdigheten och
ungefär motsvarade den svenska benämningen
”kandidat”. Den fortlever ännu i England
(bachelor) och Frankrike (bachelier) samt i fr.
baccalauréat, vilket ingår i namnen på vissa
examina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
