Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barrlöss - Barrois, Charles - Barrot, Odilon - Barrow - Barrow, Isaac - Barrow, Sir John - Barrow-in-Furness - Barrowsundet - Barrskogsnunna - Barrskogsregionen el. barrskogsbältet - Barrskogstyper - Barrsteklar - Barrträd, koniferer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
Barrois—Barrträd
416
Kottbildningar, framkallade av större granbarrlusen,
Chermes abietis.
träd. På granen framkalla djuren genom sin
sugning en kotteliknande deformering av
årsskotten. De vanligaste arterna äro Chermes abietis,
som på granen framkallar gröna gallbildningar
med rödaktiga läppar på fjällen, Cnaphalodes
strobilobius, som på granen framkallar mindre,
grönvita gallbildningar, och Chermes piceae, som
angriper silvergranen, vars stam kan vara
alldeles klädd av dess vita ull. T a 11 u s e n, Pineus
pineus, anställde omkr. 1930 så svår skada på
tall i Mellansverige, att den räknas bland de
skadliga skogsinsekterna.
Barrois [-ræa’], Charles Eugène, fransk
geolog (1851—1939), 1877 prof, i geologi vid
univ. i Lille. B:s forskningar ha huvudsaki.
behandlat de sedimentära formationerna, deras
geologi och paleontologi, såväl i Frankrike, sär sk.
Bretagne, som i andra delar av v. Europa. Han
har även arbetat på petrografiens område.
Barrot [barå’], Camille Hyacinthe Odi lon,
fransk politiker (1791—1873). Urspr. advokat,
gjorde han sig känd som en bestämd motståndare
mot reaktionen före julirevolutionen och anslöt
sig till tanken på en orleanistisk monarki. B.
var efter julirevolutionen 1830 några månader
Seineprefekt, men Ludvig Filips personliga
regeringssystem och motvilja mot reformer
föranledde honom att bli en av den s. k. dynastiska
vänsterns ledare. Han ivrade särsk. för
rösträttens utsträckning till personer av viss
bildningsgrad och var med om att organisera de s. k.
reformbanketterna. När Napoleon blev president,
gjorde han B. till ledande minister i sin första
ministär. Efter Napoleons statskupp 1851
övergav han politiken men framträdde mot 1860-talets
slut som anhängare av ett ”liberalt” kejsardöme.
Thiers utnämnde honom 1872 till president i
Con-seil d’état. Hans ”Mémoires” utg. 1875—76.
Barrow [bä’råu], flod i s. ö. Irland. Den
utfaller i S:t Georgskanalen med en trattlik
mynning, Waterford Harbour. 160 km lång, varav
40 km segelbara, och näst Shannon landets största
flod. Bifloder fr. h. Nore och Suir. Grand Canal
förbinder B. med Dublin.
Barrow [bä’råu], I s a a c, engelsk teolog och
matematiker (1630—77). Han var prof, vid univ.
i Cambridge och är framför allt känd i sin
egenskap av Newtons lärare. Det var genom hans
undervisning, som Newton leddes in på de
problem och metoder, varur infinitesimalkalkylen
uppstod.
Barrow [bä’råu], Sir John, engelsk
ämbetsman och geografisk skildrare (1764—1848). Efter
vidsträckta resor i Kochinkina och Sydafrika
utgav han ”Traveis in China” (1804) och
”Tra-vels into the interiör of South Africa” (1801—
04). Efter hemkomsten blev B. 1804 andre
sekreterare vid amiralitetet. På denna post, som han
innehade till 1845, främjade han verksamt den
arktiska forskningen. Han skrev bl. a. en historia
om arktiska forskningsresor (1818) och en
intressant självbiografi (1847).
Barrow-in-Furness [bä’råu-in-fä’nis],
hamnstad i n. v. England, innanför ön Walney; 68,000
inv. Betydande järn- och stålindustri samt
storartade skeppsvarv (Vickers-Armstrongs Ltd;
specialitet: undervattensbåtar), jute- och
papperstillverkning. Huvudort för traktens järnutförsel.
Rika hematit- och koppargruvor i trakten ha
bidragit till stadens snabba utveckling från en
fiskarby med 300 inv. 1846.
Barrowsundet [bä’rau-], ett sund, som förenar
Lancastersundet med Melvillesundet och
därigenom Baffinviken med Ishavet. Upptäcktes av
Parry 1819.
Barrskogsnunna, art av släktet
nunnefjärilar (se d. o.).
Barrskogsregionen el. barrskogsbältet,
stundom förekommande benämning på det bälte
på n. halvklotet, inom vilket barrträden utgöra
de förnämsta skogbildande trädslagen. Från b.
kommer huvuddelen av jordens trä varuproduktion.
Barrskogstyper, se Skogstyper, svenska.
Barrsteklar, se Tallsteklar.
Barrträd, Coni’ferae, koniferer,
växt-grupp (klass), omfattande huvudmassan av de
nutida gymnospermerna. De äldsta säkra fossila
resterna ha påträffats i yngre paleozoiska
(per-miska) avlagringar. Trol. nåddes den rikaste
formutvecklingen under mesozoisk tid, då
sannolikt åtskilliga av de nutida släktena redan
fun-nos till, ss. Taxus, Araucaria och Sciadopitys.
Flera av vår tids b. utgöra sålunda kvarlevor
(relikter) av en flora, som existerade för många
millioner år sedan.
B. äro med få undantag ständigt gröna träd
el. buskar. De nå icke sällan en höjd av över
50 m, understundom över 100 m. Stammen
fortsätter mestadels genom hela kronan;
förgreningen är rik, ofta egendomlig och påfallande. Icke
sällan är skottsystemet uppdelat i lång- och
kortskott (t. ex. hos tallen, lärken, Phyllocladus).
Bladen äro vanl. fleråriga (undantag bilda t. ex.
sumpcypressens och lärkens barr), hela,
spiral-ställda, korsvis motsatta el. kransställda och sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
