Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beck-Friis, 2. Corfitz - Beck-Friis, 3. Lave - Beck-Friis, 4. Carl Joachim - Beck-Friis, 5. Johan - Beck-Friis, 6. Carl - Beck-Friis, 7. Johan - Beck-Friis, 8. Hans - Beckgrund - Beckholmen - Beckman, 1. Anders Fredrik - Beckman, 2. Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Beckgrund—Beckman
528
stin B., den föreg :s brorsons sonson, greve,
politiker, lanthushållare (1824—97). Han blev, fil.
mag.. 1844 och var i sin ungdom diplomat. Han
bevistade alla ståndsriksdagarna från och med
1850 och intog i F. K. (1867—84) en ganska
bemärkt plats. Inom Malmöhus län var han i sin
krafts dagar en ledande kraft.
3) Lave Gustaf B., den föreg:s bror, diplomat
(1834—1904). Han inträdde 1856 på den
diplomatiska banan och var i 32 år (1870—1902) svensk
minister i Köpenhamn, där han verksamt
främjade nordiskt samarbete i frågor av civilrättslig
och kommersiell natur.
4) Carl Joachim B., den föreg:s brorson,
friherre, bruksägare (1856—1927). Han ägnade
sig från 1881 åt skötseln av Hargs fideikommiss i
Stockholms län. B. var fullmäktig i Järnkontoret
1910—27 och ordf, i Stockholms läns
hushållningssällskap 1918—27. Under en följd av år
var han ordf, i länets landsting och 1900—16
led. av F. K. (höger).
5) Johan Gabriel B., den föreg:s bror,
politiker, lanthushållare (1862—1929). Han övertog
1899 skötseln av sin egendom Söderö i
Östergötland. Han erhöll en mängd förtroendeuppdrag
inom länet och insattes i F. K. 1904. Han
var febr. 1914—mars
1917 jordbruksminister
i ministären
Hammarskjöld och fick som
sådan knyta sitt namn
till kristidsåtgärderna
under 1 :a
världskrigets första år.
6) Carl Sigvard
B., son till B. 4),
friherre, bruksägare (f.
1886 28/to), blev
bergsingenjör 1911 och är
sedan 1927 innehavare
av Hargs
fideikommiss. Han blev 1929
ordf, i länets
hushållningssällskap och är
sedan 1928 ordf, i dess skogsvårdsstyrelse samt
var 1933—44 ordf, i styrelsen för Statens centrala
frökontrollanstalt. 1944 blev han preses i
Lant-bruksakad. 1938—47 var han led. av F. K.
7) Johan Hugo B., den föreg:s bror,
friherre, diplomat (f. 1890 W). Han ingick i
diplomattjänst 1912, blev 1930
legationsråd i
Washington, 1936
generalkonsul och chargé
d’affaires i Shanghai,
1937 envoyé där. 1940
blev han sändebud hos
norska regeringen. Vid
tyskarnas ockupation
av Oslo i april s. å.
kvarblev B. men
återkallades i juli s. å.,
sedan tyskarna begärt
legationens stängning.
Han sändes i juni 1943
Johan G. Beck-Friis.
till London, där han representerade Sverige hos
den landsflyktiga norska regeringen och återtog
vid Norges befrielse 1945 sin verksamhet i Oslo,
sedan 1947 som ambassadör. 1950 blev han
envoyé i Rom.
8) Hans Gustaf B., sonson ill B.2), friherre,
diplomat (f. 1893 31/i2). Efter jur. kand, inträdde
han på diplomatbanan. Han blev 1931 utrikesråd
och chef för Utrikesdep:s politiska avd., 1939
envoyé i Bern, 1940 i Rom och X942 i
Helsingfors, kabinettssekr. 1947. Sedan 1949 är B.
ambassadör i Köpenhamn.
Beckgrund, se Etsning.
Beckholmen, en s. v. om den egentliga
Djurgården i Stockholm belägen holme. Den
förvärvades 1848 av grosshandelssocieteten men äges
numera av staten. Grosshandelssocieteten anlade
i slutet av 1840-talet å ön två i berg nedsprängda
skeppsdockor, vilka utfördes av översten Nils
Ericson och fullbordades 1850. Strax v. därom
byggdes 1919—27 ännu en större torrdocka,
Gustav V :s docka. De båda äldre dockorna äro
f. n. av staten utarrenderade till ab. Finnboda
varv; Gustav V:s docka drives av flottans varv.
Beckman. 1) Anders Fredrik B., teolog,
biskop (1812—94). Han blev 1837 docent i
teoretisk filosofi i
Uppsala, i dogmatik
och moralteologi s. å.,
1851 prof, i samma
ämnen samt 1863
förste teol. prof, och
domprost. Han blev 1864
biskop i Härnösands
och 1875 i Skara stift.
1865—72 var han
riksdagsman.
Som filosof var B.
hegelian, som teolog
var han
gammallu-terskt ortodox med ett
inslag av pietism och
tillhörde i sin uppfattning av kyrkan den s. k.
”lågkyrkliga” riktningen samt kritiserade med
stor bestämdhet den i Lunds teologiska fakultet
rådande strängt högkyrkliga riktningen. Han
utgav 1861—67 Theologisk tidskrift och
publicerade där 1862—63 den mot Rydbergs ”Bibelns
lära om Kristus” riktade kritiska avhandlingen
”Nya testamentets lära om Christi gudom”
(separat 1863) samt 1864 mot Boströms
”Anmärkningar om helvetesläran” en granskning, ”Om
den eviga osaligheten” (separat s. å.). Senare
försvarade han kyrkans försoningslära mot P. P.
Waldenström. B. var som stiftschef nitisk och
allmänt vördad. — Litt: P. Sondén, ”A. F. B.”
(i93i).
2) Ernst Johan B., den föreg :s son,
skriftställare, politiker (1850—1924). Efter fleråriga
studier i utlandet blev han 1876
folkskoleinspektör i Södermanland men övergick 1879 till
pressen. 1880—83 var B. redaktör för Ny illustrerad
tidning, 1885—86 biträdande redaktör i
Stockholms Dagblad och 1887—90 huvudredaktör för
Aftonbladet. Han var 1892—1903 verkst. direktör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
