Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benedicks, 1. Michael - Benedicks, 2. Carl - Benedict, Francis Gano - Benedict, Sir Julius - Benedictsson, Victoria (Ernst Ahlgren) - Benedictus, romerska påvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
Benedict—Benedictus
632
då till Sverige på
1790-talet. Han blev
gift med dennes
brorsdotter, ombestyrde
snart hovets alla
juvelinköp och drev
bankirrörelse. B. åtnjöt Karl
Johans synnerliga
förtroende och anlitades
av denne vid
valutaoperationer. B.
innehade jämte sin broder
Vilhelm B. och Aron
Isaks måg Isak
Michaelson den
an
sedda bankirfirman Michaelson &
Bene-d i c k s, som tog initiativet till den beryktade
”skeppshandeln”, som åsamkade firman stora
förluster. B. inköpte det vanvårdade järnbruket
Gysinge, som under hans och hans söners
ledning fick raskt uppsving.
2) Carl Axel Fredrik B., den föreg:s sonson
metallograf, fysiker (f. 1875 27/s), fil. dr och
docent i fysikalisk kemi vid Uppsala univ. 1904,
prof. i fysik vid
Stockholms högskola
1910—22, föreståndare
för Metallografiska
institutet i Stockholm
1920—35. B. har gjort
sig känd framför allt
genom sina fysikaliska
och metallografiska
arbeten, bland vilka
må nämnas hans
termoelektriska undersökningar och hans
undersökningar över
j
ärn-kol-legeringar-nas struktur. B. har
även författat ett flertal arbeten inom kemi,
mineralogi, geologi, astronomi och matematik.
Benedict [be’nidikt], Francis Gano,
amerikansk fysiolog (f. 1870), sedan 1907 ledare
av Carnegie Institutions näringsfysiologiska
laboratorium i Boston. B., som tidigare
samarbetade med W. O. Atwater, har nedlagt ett mycket
omfattande och med stor teknisk skicklighet
genomfört arbete på studiet av ämnesomsättningen
och talrika därmed sammanhängande frågor hos
människor och djur under växlande förhållanden.
Be’nedict, Sir Julius, tyskfödd tonsättare
(1804—85). Född i Stuttgart och utbildad i
Tyskland, blev B. naturaliserad engelsman och
levde sedan 1835 mestadels i London, där han
verkade som opera- och konsertdirigent. Som
ackompanjatör deltog han jämte sångaren
Bel-letti i Jenny Linds amerikanska turné 1850—51.
Som operakompositör gick han i Rossinis och
Webers fotspår; även hans övriga kompositioner
(pianostycken, oratorier m. m.) saknade
självständighet.
Benedictsson, Victoria Maria, f.
Bruze-lius, författarinna under märket Ernst A h
1-gren (1850 6/s—1888 21—22/7). Hon var född i
Fru Alstad socken i Skåne, där fadern var
lantbrukare. Hon ville tidigt bli konstnärinna, men
föräldrarna satte sig däremot. 1871 trädde hon i
äktenskap med en mycket äldre man,
postmästaren i Hörby Christian Benedictsson, änkling med
flera barn. Hon ådrog sig 1881 en svår knäskada,
som höll henne bunden vid sängen i två hela år.
Hon tillfrisknade visserligen men måste därefter
betjäna sig av kryckor. Fru B. debuterade 1884
med en samling delvis förut anonymt publicerade
noveller, ”Från Skåne”, vilka mottogos mycket
välvilligt. Novellen ”Pengar” (1885) väckte för
sina på en gång friska, livliga och själfulla
skildringar stor och berättigad uppmärksamhet.
Senare utgav hon romanen ”Fru Marianne” (1887),
en betydande skildring av en ung kvinnas
utveckling, och novellsamlingen ”Folklif och
småberättelser” (s. å.) samt ”Berättelser och utkast”
(1888). Den lilla enaktaren ”1 telefon” gjorde
samtidigt stor lycka på Dramatiska teatern, där
det länge bibehållit sig på repertoaren.
Kroppsliga och andliga lidanden hade emellertid brutit
hennes styrka, och natten mellan 21 och 22 juli
1888 begick hon självmord i Köpenhamn. Till
detta drevs hon även av ett olyckligt
kärleksförhållande till Georg Brändes, som hon
sammanträffade med 1886. Hon efterlämnade en del mer el.
mindre utarbetade utkast, som delvis fullbordades
av hennes förtrogne vän Axel Lundegård, bl. a.
berättelsen ”Modern” (1888) och skådespelet
”Den bergtagna” (s. å.). Skådespelet ”Final”
(1885; uppf. å Dramat, teatern 1888) var skrivet
i samarbete med Lundegård. Hennes ”Samlade
skrifter” utgåvos i 7 bd 1918—20.
Fru B :s litterära verksamhet var inskränkt
till endast fyra år. Trots den svåra ohälsa, av
vilken hon led, är hennes författarskap präglat
av sundhet och livsmod. Hon älskade det friska
och utvecklingskraftiga, hennes arbeten predika
ofta och vackert arbetets välsignelse. Med den
största omsorg utarbetade hon sin framställning
och övade en sträng självkritik.
Folklivsskild-ringarna från Skåne ådagalägga bäst hennes
stora skicklighet att utforma småmotiv till
karakteristiska situationsbilder. Litt.: A. Lundegård,
”Victoria Benedictsson, en sjelfbiografi ur bref
och anteckningar” (1890, 2 :a omarb. uppl. 1908,
3 :e uppl., 2 bd, 1928) samt samlingarna av hennes
brev till mågen och styvdottern, Karl och Matti
af Geij erstam, (1909) och till Esselde (1910).
Av senare litt. märkas Ingrid af Schultén, ”Ernst
Ahlgren” (1925), S. Linder, ”Ernst Ahlgren i
hennes romaner” (1930), Tora Sandström, ”En
psykoanalytisk kvinnostudie” (1935), Fr. Böök,
”Victoria Benedictsson och Georg Brändes”
(1949). B :s brevväxling med Georg och Edvard
Brändes finns publicerad i G. & E. Brändes,
”Brevväxling med svenska och finska författare
och vetenskapsmän”, I (1939). B :s efterlämnade
handskrifter ha förvärvats till Lunds
universitetsbibliotek.
Benedi’ctus (”den välsignade”), namn på 16
romerska påvar. Om de sex första är föga känt.
B. VII (påve 974—83), B. VIII (påve 1012—24)
och B. IX (påve 1033—48) tillhörde det tusku-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
