Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berlin - Historia - Berlin under och efter 2:a världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Berlin
788
1658—83, varvid förstaden Dorotheenstadt (kring
Unter den Linden) anlades. Franska hugenotter
skapade B :s industri; bibliotek och
konstsamlingar anlades. Fredrik I (sedan 1701 Preussens
förste konung) anlade Friedrichstadt kring s. delen
av Friedrichstrasse och Luisenstadt ö. därom,
stiftade konst- och vetenskapsakademierna samt
förskönade staden genom storartade byggnader
(tyghuset, av J. A. Nering och A. Schlüter,
slottets om- och tillbyggnad, av Schlüter och
Eosan-der von Göthe 1698—-1716) och reste sin
företrädares staty (av Schlüter) på Kurfürstenbrücke,
bron mellan Alt-Berlin och Schlossplatz. Under
Fredrik Vilhelm I slopades fästningsverken, och
staden omgavs med en tullmur. Fredrik den
store fortsatte Fredrik I :s bygnadsverksamhet
(operahuset, av G. W. v. Knobelsdorff, nuv.
universitetshuset, gamla kungl. biblioteket, kupoltornen
på Gendarmenmarkt) och främjade industrien.
B :s utveckling hämmades emellertid av sjuåriga
kriget, då staden två gånger intogs av fientliga
härar. I konstnärligt avseende behärskades B.
mot 1700-talets slut av klassicismen. K. G.
Lang-hans byggde Brandenburger Tor (1788—91), G.
Schadow utförde monumentala skulpturverk.
Napoleons förkrossande segrar över de preussiska
härarna förmådde icke hejda B :s utveckling.
Under landets svåraste betryck grundades 1810 B :s
universitet; dess förste rektor blev J. G. Fichte.
Efter fredsslutet upplevde B. en kulturell
storhetstid, då män som W. och A. v. Humboldt,
Hegel och Schleiermacher verkade vid
universitetet, K. F. Schinkel ledde en livlig
byggnadsverksamhet i klassisk anda (högvakten, 1818,
Schauspielhaus, 1821, Altes Museum, 1828), och
C. D. Rauch hade talrika uppdrag som
monumentalbildhuggare. Handeln och industrien
utvecklades kraftigt; 1838 fick B. sin första
järnvägsförbindelse (med Potsdam). Ledande
arkitekt vid 1800-talets mitt var F. A. Stüler (Neues
Museum; kupolbyggnaden på kungl. slottets v.
fasad). Som huvudstad för det nya tyska
kejsarriket genomgick B. från 1871 en oerhört rask
utveckling. Invånarantalet, som 1849 varit 431,000
och 1871 var 826,000, steg till 1,122,000 år 1880
och nära 2,000,000 år 1919 (efter nybildningen
1920 till 4,000,000), handeln och industrien växte
med en hastighet, vartill blott amerikanska
storstäder kunna visa motstycke. I yttre avseende
fick denna utveckling icke det gynnsammaste
inflytande på stadsbilden. Raka gator och
kvadratiska kvarter fogades till varandra med oskön och
tröttande likformighet och utan hänsyn till
trafikens krav. Tidens arkitekter räckte icke till för
de otaliga uppgifterna, och ehuru även
kejsartiden hade förträffliga byggnadskonstnärer
(Hoff-mann, Messel, Behrens), lämnades även de
anspråksfullaste uppgifter ofta, i synnerhet under
Vilhelm II :s tid, till medelmåttiga förmågor.
Stadsbilden fick på så sätt, och ej minst genom
talrikheten av de med billig prakt utstyrda
affärs- och privathusen, ett drag, som står i
sällsam kontrast till kungatidens förnäma klassiska
arkitektur. Riksdagshuset byggdes 1884—94 av
P. Wallot, domen 1894—1905 av J. C. Rasch-
dorff, preussiska statsbiblioteket 1903—14 av E.
v. Ihne. Kejsartidens mest gynnade skulptör var
R. Begas (Schillermonumentet 1862—71,
Neptu-nusbrunnen 1886—91, monumenten över Vilhelm
I 1892—97 och Bismarck 1897—1901).
Under weimarrepublikens tid hade
arbetarpartierna en av sina starkaste positioner i B., och vid
riksdagsvalen 1930 voro kommunisterna där det
största partiet. Med nazisternas övertagande
av-makten 1933 inleddes en ny epok i B :s historia.
Hitler ivrade för en arkitektur i moderniserad,
klassisk stil, och början gjordes med
luftfartsministeriet, Tysklands största offentliga byggnad
efter 1 :a världskriget, uppförd 1935—36 av E.
Sagebiel. Samtidigt skapade W. March det
väldiga Reichssportfeld med stadion, rymmande över
100,000 åskådare, som medelpunkt för
olympiaden 1936. 1937 fick arkitekten A. Speer i
uppdrag att vara ”Generalbauinspektor” för
rikshu-vudstaden. En gigantisk plan gjordes upp att
förvandla B :s stenöken till en vacker stad.
Stommen skulle bestå av ett väldigt gatukors, bildat
av en n.—s. och en ö.—-v. axel med skärningspunkt
omedelbart v. om Brandenburger Tor. I början
av 1939 var en 7 km lång delsträcka av
ö.—v.-axeln färdig från Brandenburger Tor över
Gros-ser Stern i Tiergarten till Adolf-Hitler-Platz i
Westend. Det stora stadsplanearbetet avbröts
genom kriget. 1938 fullbordades av Speer det nya
rikskansliet.
B. under och efter 2:a världskriget. Under
de första krigsåren insattes med början i
sept. 1940 det brittiska bomb flyget mot B. i
mera begränsade anfall. 1943 igångsattes kraftiga
massanfall, särskilt nattetid. Under 1944 ingrep
även det amerikanska flyget, nu även i daganfall.
Bombinsatsen mot B. var större än mot någon
annan tysk stad, och förstörelsen blev också
oerhörd. I krigets slutskede blev B. dessutom
medelpunkt för blodiga markstrider. Den ryska
offensiven satte nämligen i april 1945 in mot B., och
B :s centrum utsattes för våldsam
artilleribeskjut-ning. I stridernas sista fas sattes på Hitlers order
S-Bahn-tunneln under vatten, varvid massor av
människor, som tagit sin tillflykt hit, omkommo.
2 maj kapitulerade general Weidling, helt nyligen
utnämnd till befälhavare i B., Hitler var då
rapporterad död. 5 juni undertecknades i B. av de
allierade truppernas överbefälhavare en
överenskommelse, att de fyra makterna tillsammans
övertogo den verkställande makten i Tyskland. 3 juli
började den allierade ockupationen av B., som
därvid delades i fyra zoner, en brittisk i v., en
amerikansk i s. v. och s., en fransk i n. v. och en
rysk, den största av dem, i n. ö., ö. och s. ö.
Samtliga zoner utgå från centrum.
Förstörelsen inom B :s centrala delar var
flerstädes total. Inom området Tiergarten—Spree—
Leipziger Strasse jämnades nästan all bebyggelse
med marken. Kring Unter den Linden och
Friedrichstrasse blev stadsbilden till oigenkännlighet
söndersprängd. F. d. kungl. slottet skadades
allvarligt genom fullträff av en tung bomb, likaså
tyghuset. Lustslottet Monbijou förstördes liksom
övriga märkliga byggnader i denna trakt. Muse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
