Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björck, Wilhelm - Björck & Börjesson - Björgvin - Björgvin bispedömme - Björholmen - Björk (träd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Björck & Börjesson—Björk
148
Björk. I dvärgbjörk, Betula nana, 2 masurbjörk, B. verrucosa, 3 ornäsbjörk, B. verrucosa, var. dalecarlica, med
honhängen i fruktstadium, 4 glasbjörk, B. pubescens, med hanhänge (överst) och honhängen.
Bl. a. var han led. och sekr. i Skolkommissionen
1918—23. Han var led. av A. K. 1917—20 och av
F. K. 1927—38. Han har vidare varit delegat vid
olika internationella arbetskonferenser. Han har
utg. flera zoologiska avhandlingar samt
”Skolreformen” (1922).
Björck & Börjesson, bokförlag och
antikvariat i Stockholm, grundades 1901 av A. Björck
och K. Börjesson, ombildades till ab. 1908.
Antikvariatet är ett av de största i Skandinavien.
Björgvin, fornnorskt namn på Bergen.
Björgvin bispedömme (Bergens stift), det
västligaste biskopsdömet i Norge; omfattar
Hor-daland fylke, Sogn och Fjordane fylken, Bergen
samt N. och S. Sunnmöre domsaga av Möre
och Romdal fylke.
Björholmen, fiskläge i Klövedals socken i
Bohuslän.
Björk, Betula, växtsläkte, hörande till fam.
Betulaceae. Talrika arter finnas i n. tempererade
zonen, såväl i Gamla världen som i Nordamerika.
Den svenska floran hyser åtminstone fyra,
nämligen två buskartade, dvärgbj örk (Betula
nana) och lågbjörk (Betula humilis), och två
trädartade, masurbj örk (Betula verrucosa)
och g 1 a s b j örk (Betula pubescens).
Lågbjörken är i vårt land funnen blott i For
serums socken i Småland. Dvärgbjörken däremot
är allmän i n. Sverige och förekommer sällsynt
ända ned i Småland och Halland. Den är en låg,
risig, ofta nedliggande buske med små,
cirkelrunda blad. Huvudsaki. växer den i
skogsmossar el. kärr, men på fjällen uppträder den
även på torr, stenbunden mark.
De båda trädartade b. äro mycket
mångfor-miga men skiljas lättast från varandra därpå,
att masurbjörken har glatta, glasbjörken håriga
årsskott. De utgöra Nordens mest
karakteristiska träd och utmärka sig framför allt
genom sin spenslighet, smärt stam, fina, böjliga
kvistar, som på äldre träd ofta hänga slakt ned
(hängbjörk el. s lokbjörk), smala
bladskaft och jämförelsevis små blad. Ytterbarken,
nävern, är vit och bladar av i tunna flagor. Av
båda arterna finnas flikbladiga varieteter. Mest
bekant är den ofta odlade ornäsbj örken
(Betula verrucosa, var. dalecarlica).
I fråga om jordmånen är b. ické nogräknad
utan kan trivas även på mycket mager mark.
I s. Sverige föredrager glasbjörken kärrmarker
och andra fuktiga platser, under det masurbj
örken trivs bäst på torrare ståndorter. Norrut är
den förra överallt förhärskande, och på fjällen
bildar den, ofta ensam, trädvegetationen ovan
barrskogsgränsen (björkregionen).
B. var det första träd, som efter istiden
invandrade till Sverige. Den efterföljdes dock
snart av tallen. Den zon i de postglaciala
avlagringarna, som icke innehåller lämningar av
andra träd än b., b j ö r k z o n e n, är därför
stundom svår att påvisa.
B:s ved är ett utmärkt bränsle och ett
förträffligt virke för möbelslöjd, tillverkning av
åkerbruksredskap m. m. Askan ger den bästa
bykluten. Nävern brukas på grund av sin seg-
Björkskog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
