Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borneo - Historia - Borneokamfer, Borneol - Bornera - Bornerad - Bornet, Édouard - Bornholm - Geologiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
Borneokamfer, Borneol—Bornholm
546
nes i ska B. utgör sedan 1949 en delstat i
republiken Indonesien, kallad Kalimantan, och
består av 6 autonoma områden, fördelade på ett
v. distrikt (146,760 km2, 802,000 inv.) samt
Syd-och östborneo (392,700 km2, 1,366,000 inv.). På
östkusten ha Balikpapan och den lilla ön
Tara-kan fått betydelse genom oljefält. Kol brytes
på ön Laoet och vid floden Mahakam. Vid
sundet mellan Laoet och B. finnes högprocentig
järnmalm. Diamanter och guld samt tenn
erhållas särsk. i de s. ö. och v. delarna. Här ligga
ock områdets tätast befolkade distrikt kring
nedre Barito med bifloder och nedre Kapoewas
samt Sambas. Exporten omfattar petroleum,
skogs- och plantageprodukter (särsk. kautschuk,
kopra, sagomjöl och peppar).
Brittiska B. omfattar Sarawak, sedan
1945 kronkoloni (c:a 130,000 km2, 546,000 inv.),
sultanatet Brunei (5,765 km2, 41,000 inv.) och
Nord-Borneo, förvaltat av The British North
Borneo Company 1882—1946, nu kronkoloni
(76,400 km2, 336,000 inv.). Till sistnämnda
område hör även ön Labuan (9,000 inv.). I Sarawak
finnas stora kolfyndigheter jämte oljefält. Även
Brunei producerar petroleum. F. ö. utvinnas
kautschuk, timmer och kopra. Huvudstad i
Nord-Borneo är Jesselton.
Historia. Malajerna kommo till B. som
eröv-rare sannolikt under sin stora utbrednings tid
från och med 1200-talet. Av européerna blev
B. först känt genom portugiserna (efter 1521),
som inledde handelsförbindelser med det då
blomstrande sultanatet Brunei. Portugiserna
un-dandrevos av holländsk-ostindiska kompaniet på
1600-talet, men först i början av 1800-talet
lyckades holländarna upprätta ett fast välde,
sedan de tävlande engelsmännen nödgats vika.
Sultanaten Bandjermasin och Koetei bjödo dock
motstånd till 1850- och 1860-talet. Utanför
holländska inflytandet låg nordväst- och
nordkusten. Här grundade britterna sitt välde. James
Brooke blev raja av Sarawak under sultanen
av Brunei 1841; genom honom förvärvade
England Labuan år 1846. Ar 1877 förvärvade ett
brittiskt bolag (1882 omvandlat till British
North Borneo Company) rättigheter i Nord-B.
av sultanen av Sulu. 1888 proklamerade
Storbritannien protektorat över Sarawak, Brunei och
Brittiska Nord-B. Under 2:a världskriget
besatte japanerna redan i dec. 1941 brittiska B.
för att bl. a. exploatera oljeanläggningarna, som
dock delvis i förväg förstörts av engelsmännen.
Under följ, månader ockuperades därefter alla
viktiga kuststäder och oljefält i det nederländska
B. Sommaren 1945 inleddes återerövringen av
B., men först efter Japans kapitulation lämnade
japanerna ön. 1949 uppgick det nederländska
B. i Indonesien. — Litt.: E. Mjöberg, ”B.”
(1927), R. Kennedy, ”Islands and peoples of the
Indies” (1943).
Bo’rneokamfer, Borneol [-ä’l], se Kamfer.
Bornera, skumma, fradga sig (om jästa
drycker).
Bornerad (av fr. b or ne, gräns), inskränkt,
begränsad, dum, (ibland) uppblåst.
NF III — 18
Bornholm, geologisk översiktskarta.
1 granit, 2 nexösandsten, 3 gröna skiffrar, 4 övre
kam-brium och silur, 5 trias och jura, 6 krita, 7 kaolin.
Bomet [bårnä’], Jean Baptiste Édouard,
fransk botanist (1828—1911), jämte sin lärare
G. A. Thuret upptäckare av befruktningen hos
rödalgerna. Han utgav mycket förtjänstfulla,
praktfullt illustrerade utvecklingshistoriska
arbeten över alger, delvis grundläggande för vår
kännedom om denna växtgrupp.
Bornholm, dansk ö i Östersjön, s. ö. om
Skåne; 587 km2, 46,000 inv. B. är Danmarks
enda berglandskap. Större delen av det inre
utgör ett backigt, sandigt och ofruktbart
område, Höjlyngen. Längs sydkusten går en
remsa lågt land av lösa jordarter, vilket längst i s. ö.
har betydliga flygsandsfält med ”klitter”. Här
och på Höjlyngen planterades träd på 1800-talet.
I n. stupar landet brant ned mot havet med
vackra vilda klippartier, grottor och
inskärningar. Bland dessa klippartier märkas
”Hellig-dommen” och ”Randkleveskaar” på nordöstkusten
och ”Ringebakkerne” på västkusten. Äar och
sjöar äro få och obetydliga, de största äro
Kam-pelykkaa och Hammersjön. Nordligaste udden
är Hammeren med Stejlebjerg (samt
Hammers-hus fyr) och flygsandssträckan Sandhammeren.
Ett av öns vackraste bergspartier är den i öns
mitt i skogen Almindingen belägna
Rytterknæg-ten, 162 m ö. h., öns högsta punkt.
Geologiskt utgör B. en fortsättning av den
Fennoskandias randzon, som går genom Skåne
och vilken bestämmes av i n. v.—s. ö. riktning
löpande förkastningar. I de n. och ö. delarna
av ön består berggrunden av granit
(gnejsgranit), som är starkt förklyftad, och området
genomdrages av talrika smala men djupa
sprickdalar med riktning n. ö. till s. v. Rönnegraniten,
en mörk, nästan svart granitart, ägnar sig väl
för skulpturella ändamål, övriga, röda och grå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
