Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brentano, släkt - Brentano, 1. Clemens - Brentano, 2. Bettina - Brentano, 3. Franz - Brentano, 4. Lujo - Brentano, Georg Joseph von - Brentford (stad) - Brentford - Brenz, Johann - Brereton, Lewis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793
Brentano—Brereton
794
Brentano, från Milanotrakten till Tyskland
inflyttad släkt.
i) Clemens B., tysk skald (1778—1842).
Han levde ett oroligt och kringflackande liv,
sysslade 1819—24 med att uppteckna den
stig-matiserade nunnan
Katarina Emmerichs
visioner, som han
beskrev i ”Leben der
heiligen Jungfrau
Maria” (1852). B. var en
fantasirik och genial
natur men samtidigt
oj ämn och orolig,
överspänd och sj
älv-förtärande. Hans
diktning är originell, ofta
bisarr, rik på lyrisk
skönhet, kvicka
infall och mystisk
känslighet ; däremot sakna
hans större verk (t. ex. romanen ”Godwi”, 1801—
02) komposition och fast karaktärsteckning. Hans
förnämsta skådespel äro ”Ponce de Leon” (1801)
och ”Die Gründung Prags” (1811). ”Geschichte
vom braven Kasperl und der schönen Annerl”
(1817) och sagan ”Gockel, Hinkel, Gackeleia”
(1838; senaste sv. övers. 1924) visa hans förmåga
av enkelt innerlig, folklig, poetisk stil. Denna
ådagalade han även i den epokgörande samling
tysk folkpoesi, ”Des Knaben Wunderhorn” (1806—
08), som han utgav tills, med sin svåger Achim v.
Arnim, och sina ”Märchen” (utg. 1847;
”Romantiska sagor”, 1924). — B :s ”Sämtliche Werke”
utgåvos i 18 bd 1910 ff., hans brevväxling med
hustrun utgavs 1908, med bröderna Grimm 1914.
Se arbeten av L. Brentano 1921 och W.
Schell-berg 1922.
2) Anna Elisabeth (B e 11 i n a) B., den
föreg :s syster, författarinna (1785—1859), se von
Arnim 3).
3) Franz B., de föreg :s brorson, filosof
(1838—1917), först katolsk teolog, prof, i
filosofi i Würzburg och Wien (1874—80); slutligen
bosatt i Florens. Han betraktade psykologien som
filosofiens grundval. Det psykiska är en
omedelbar realitet, det kroppsliga blott fenomen. Han
har särsk. utvecklat en originell lära om
omdömet. B. har grundlagt en filosofisk skola med
talrika anhängare. Hans huvudarbete är
”Psycho-logie vom empirischen Standpunkt”, (1874; ny
uppl. 1924). Biogr. av O. Kraus (1919).
4) Lujo B., den föreg:s bror,
nationalekonom (1844—1931). 1873 prof, i Breslau, sedan
efter vartannat i Strassburg, Wien och Leipzig
samt 1891—1916 i München. Genom sitt stora
arbete ”Die Arbeitergilden der Gegenwart” (1871
—72) har B. förtjänsten att först ha öppnat
vetenskapsmännens ögon för fackföreningarnas
beskaffenhet och innebörd. Av hans övriga
skrifter må nämnas ”Über das Verhältnis von
Ar-beitslohn und Arbeitszeit zur Arbeitsleistung”
(sv. övers. 1893). — B. räknades redan tidigt
som en av de förnämsta ”katedersocialisterna”.
Under årens lopp kom han alltmer att tillhöra
riktningens liberala flygel och uttalade sin oro
för överdrivet ingripande på det ekonomiska
området.
Brentano, Georg J o s e p h von, friherre,
tysk-svensk militär och diplomat (1746—98).
Urspr. bayrare, gick B. 1771 i fransk tjänst.
Han hade 1784—87 militärt uppdrag i Turkiet
och sände därifrån rapporter till såväl Versailles
som Stockholm. Kort före utbrottet av Turkiets
krig mot Ryssland 1787, som Frankrike ogillade,
återkallades B. Han förde i Stockholm hemliga
underhandlingar med Gustav III om kombinerad
svensk-turkisk krigföring mot Ryssland.
Utnämnd jan. 1789 till svensk överste, sändes B.
till Turkiet som militär rådgivare. B. hade ett ej
obetydligt inflytande hos sultanen, men detta
upphörde efter Sveriges separatfred i Värälä
1790. Förordnad att jämte ministern G. J. B.
von Heidenstam bevaka Sveriges intressen i
Konstantinopel, ryckte B. snart till sig ledningen,
vilket framkallade obehagligheter inom
legationen, och i jan. 1792 fick han i smickrande
ordalag sitt avsked.
Brentford [bre’ntfad], huvudstad i grevsk.
Middlesex i England, vid Brents inflöde i
Tha-mes, 16 km v. om London; 61,000 inv. tills, med
C h i s w i c k i ö., som förenades med B. 1927.
Staden är ändpunkt för Grand Junction Canal
och har sågverk, j ärnvägsverkstäder och
handelsträdgårdar. B. ingår i Stor-London.
Brentford [bre’ntfad], viscount, se
Joynson-Hicks.
Brenz [-ts], Johann, Württembergs
reformator (1499—1570). Han slöt sig med hänförelse
till Luthers anhängare och gav i sin prästerliga
och akademiska verksamhet i Heidelberg
oförbehållsamt uttryck åt sin övertygelse,
anklagades med anledning därav och blev då (1522) i
stället predikant i Hall i Schwaben, där han
stannade i 26 år. Från Hall nödgades han fly
1548, då han vägrat foga sig i det s. k.
Augs-burger-interim. Efter några av äventyr och faror
fyllda vandringsår kallades han av hertig
Kristoffer i Württemberg till dennes kyrklige
rådgivare, utarbetade 1551 för Tridentinska mötet
den s. k. Confessio Wuerttembergica som uttryck
för de tyska luteranernas enhälliga tro. Från
1553 till sin död var han som prost i Stuttgart
och hertigligt råd ledare för hela Württembergs
kyrkoväsen. Han skrev flera kateketiska arbeten,
däribland hela den evangeliska kyrkans första
katekes. Som predikant var B. en av
reformationstidens flitigaste och yppersta.
Brereton [bri’atn], Lewis, amerikansk
flyg-militär (f. 1890), deltog som flygofficer i 1 :a
världskriget, 1920 major vid arméflyget, där han
1944 avancerade till generallöjtnant. B. blev vid
Japans inträde i 2 :a världskriget 1941
befälhavare över flygstridskrafterna på Java och i
Australien, organiserade från våren 1942 det
amerikanska flyget i Indien samt blev därefter
chef för 9:e amerikanska flygkåren, som un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
