Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burmeister & Wain - Burmester, Willy - Burne-Jones, Sir Edward - Burnell, Arthur Coke - Burnet, Gilbert - Burnet, John - Burnett, Frances, född Hodgson, omgift Townesend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Burmester—Burnett
180
där av holsteinaren H. Baumgarten (1806—66)
och dansken C. C. Burmeister (1821—98) på
Kristianshavn 1846 anlagd maskinfabrik, som
snart började tillverkning av ångmaskiner för
fartyg och av järnfartyg. Baumgarten utträdde ur
firman 1861, men 1865 upptogs i densamma
engelsmannen W. Wain (1819—82). 1872 ombildades
firman till ab. (A/S Burmeister & Wain’s
maskin- og skibsbyggeri). B. har 2 flytdockor om
resp. 13,500 och 8,000 ton lyftkraft, 1 torrdocka
samt 3 slipar. Bland B:s viktigaste tillverkningar
märkas större fartygs- dieselmotorer av
världsberömd klass.
Burmester [bö’r-], W i 11 y, tysk violinist
(1869—1933), elev av Joachim. Han företog sin
första konsertresa 1886; på 1890-talet var han
bl. a. en kort tid violinist i Kajanus’ orkester i
Helsingfors; började sina stora turnéer 1895 och
ansågs snart som en av samtidens allra yppersta.
Han utgav 1926 en självbiografi, ”Fünfzig Jahre
Künstlerleben”.
Burne-Jones [bä’n-d^åu’nz], Sir Edward,
engelsk målare (1833—98). Han blev en av den
prerafaelitiska rörelsens huvudmän och vann
världsrykte som legendmålare. Han var teol.
student, då han fördes in i konsten av
Ros-setti och W. Morris, åtföljde sedan Ruskin till
Italien och tog där starka intryck av
1400-tals-målare, framför allt av Botticelli och Mantegna.
Han slöt sig inne i sin egen värld, där allt var
frid, meditation och drömmande poesi, där änglar,
unga flickor och riddare levde i ”ideell
somnam-bulism” och stilla tillbedjan. Han utarbetade en
självständig stil, oavhängig av Rossetti och de
övriga kamraterna.
Hans bilder äga ett
starkt
stämningsin-nehåll, vackert
avvägd komposition,
klara färger av
dekorativ samklang.
Deras karaktär är
förfinad och
feminin. Hans mest
representativa verk
behandla dels
bibliska ämnen
(”Be-bådelsen”, ”Betle-hems stjärna”,
Ӏnglarna vid
Jesu grav”), dels
fantasier över
sagor och legender
(”Lancelots dröm”,
”Merlin”, ”Kung
Kofetua och
tig-gerskan”) el.
kompositioner, som
uteslutande ge ett
skönhetsintryck
(”Venusspegeln”,
”Den gyllene
trappan”). Höjdpunkten av hans konst
är kanske att söka
Edw. Burne-Jones: Kung
Kofetua och tiggerskan, 1884. Tate
Gallery, London.
i hans rent dekorativa kompositioner för
glasfönster (omkr. 450), vävnader i gotisk stil,
träsnitt, mönster för mosaik. Hans strävan
riktades till innehållets poesi, mystik, fromhet och till
formens skönhet och linjernas rytm. Själv
yttrade han, att han med en målning menar ”en
skön, romantisk dröm om något, som aldrig
funnits till och aldrig kommer att finnas till”.
— Monogr. av O. v. Schleinitz, 1901.
Burnell [bä’nal], Arthur Coke, engelsk
indolog (1840—82), i eng. regeringens tjänst i
Sydindien (1860—81). B. var en utmärkt
san-skritist och en grundlig kännare av sydindiska
förhållanden under äldre tid. Bland hans arbeten
märkas ”The Aindra school of sanskrit
gramma-rians” (1875), ”Handbook of South Indian
pa-læography” (1874; 2:auppl. 1878).
Bumet [bä’nit], Gilbert, engelsk
kyrkomän, historiker (1643—1715). Han blev 1669
prof, i Glasgow och gjorde sig tidigt bemärkt
som anhängare av en tolerant kyrkopolitik.
Förkämparna för den stuartska kyrkopolitiken med
dess dragning åt katolicism sökte genom
frestande anbud locka honom över på sin sida, men
han vände sig avgjort mot papismen, bl. a. i sitt
viktiga historiska arbete ”History of the
reformation of the church of England” (3 dir, 1679—
1715; många uppl.). Kort efter Jakob II :s
tron-bestigning (1685) måste B. gå i landsflykt. På
kontinenten umgicks han med protestantiska
teologer av olika läger och trädde i intim
förbindelse med Vilhelm av Oranien. Efter dennes
tron-bestigning blev B. 1689 biskop av Salisbury och
utövade på den engelska kyrkopolitiken ett
betydande inflytande i tolerant och försonande
anda. B:s ”History of his own time” är en
anmärkningsvärt god källskrift, som efter hans
förordnande utgavs 8 år efter hans död, 1724
—34, och sedan upplevat många uppl. Biogr.
av Foxcroft och Clarke (1907).
Burnet [bä’nit], John, engelsk filolog
(1863—1928), prof, i grekiska vid univ. i Saint
Andrews 1891. Hans arbete på den grekiska
filosofiens historia har grundläggande betydelse.
Av särsk. värde äro hans kritiska uppl. av
Platon och Aristoteles. B:s båda sammanfattande
verk, ”Early Greek philosophy” (1892, 3:e uppl.
1920) och ”Greek philosophy. 1. Thales to
Plato” (1914), ha väckt såväl beundran som
motsägelse. Postumt utkommo B:s föreläsningar
om ”Platonism” (1928) och hans ”Essays and
addresses” (1929).
Burnett [bäne’t], Frances Eliza, född
H o d g s o n, omgift Townesend,
engelskamerikansk författarinna (1849—1924. Hon följde
sina föräldrar till Förenta staterna, där hon snart
ägnade sig åt litteraturen. ”That lass
o’Low-rie’s” (1877), som skildrar engelska
fabriksar-beterskor, ”A fair barbarian” (1881; ”Vackra
flickan från Amerika”, 1889) och ”Little lord
Fauntleroy” (1886; ”Lille lorden”, 1888), där en
amerikan uppfostrar en ung engelsk lord till
demokrati, m. fl. romaner ha blivit oerhört
populära genom sentimentalitet och lätt berättarkonst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
