Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Certation - Certeparti - Certhia - Certifikat - Certosa di Pavia, La - Cerumen - Cerura - Cerussit - Cervantes, Miguel de Cervantes Saavedra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
617
Certeparti—Cervantes
618
Kyrkan i Certosa di Pavia.
mosom växa hastigare ner genom stiftet än
pollenkorn med annan konstitution.
Ce’rteparti (eng. charter party; av lat. cha’rta
partita, delat papper), urspr. ett
befraktningsdo-kument, som revs mitt itu, så att mottagaren
genom att presentera sin hälft och jämföra den
med befraktarens kunde styrka sin rätt till lasten.
Nutida c. är ett skriftligt avtal om befraktning
till sjöss. Dylikt avtal brukas vanl. blott vid
befraktning av helt fartyg el. del av fartyg för
viss resa el. av helt fartyg för viss tidsperiod.
Ce’rthia, se Trädkrypare.
Certifikät, intyg, utfärdat el. bestyrkt av
myndighet, om varas ursprung, om viss persons
kvalifikationer etc., t. ex. flygcertifikat. —
Svenskt nationalitets- och regis
t-reringscertifikat utfärdas av
Kommerskollegium efter registrering av ett fartyg. —
Församlingspräst el. svensk beskickningschef
utfärdar äktenskapscertifikat (att användas för
giftermål inför utländskt myndighet).
Certosa di Pavi’a, La [tjärtå’za-], ”Pavias
kartusiankloster”, beläget 8 km n. om Pavia,
grundat 1396 av Giovanni Galeazzo Visconti,
numera nationalegendom. Klostrets kyrka har en
1490 påbörjad, berömd fasad, vilken gäller som
ungrenässansens praktfullaste byggnadsverk i
Norditalien.
Cerümen, lat., örvax.
Cerüra, se Gaffelsvansar.
Cerusslt, mineral av sammansättningen PbCOs,
d. v. s. blykarbonat. Uppträder ej sällan i
samband med blyglans, ur vilket mineral c. bildats
genom kemisk omsättning. På grund av sina
formrika och egenartade kristaller, vilka tillhöra
rombiska systemet, har c. ofta gjorts till
föremål för kristallografiska undersökningar.
Cervantes [bäræa’ntes]. Miguel de C.
Saavedra, spansk diktare (1547—1616 23/4). C.
föddes i den gamla universitetsstaden Alcalå de
Henares (döpt 9 oktj. Han var son till en
apotekare, som levde i små omständigheter. C:s
öden under de första ungdomsåren äro okända;
mot slutet av 1569 hade han något slags
anställning hos den nyblivne kardinalen Giulio
Acquaviva i Rom, där han 1570 ingick i
krigstjänst. Han deltog i sjöslaget vid Lepanto, där
han blev sårad. 1575 tillfångatogs han och
fördes till Alger. Under fem år av hård
fångenskap upplevde C. äventyr, mer spännande än i
någon roman och på dem anspelar han ofta
i sina verk. Han blev ledare för sina medfångar
och gjorde flera djärva rymnings försök, som
misslyckades genom förräderi. Det dröjde ända
till 19 sept. 1580, innan C. blev friköpt för 500
dukater. I dec. 1580 återkom C. fri men
utfattig till Madrid, där han började en strävsam
kamp för uppehället. Han skrev en mängd
pjäser för scenen, av vilka man endast har i
behåll ”Numancia” och ”El Trato de Argel” (med
motiv från de kristna slavarnas liv i Algeriet).
C:s begåvning låg dock icke för dramat.
Våren 1585 utkom första delen av C:s
favoritarbete, den sedermera aldrig fullbordade
herderomanen ”La Galatea”, ett försök i
klassiceran-de stil. Den hade rätt stor framgång, och
med inkomsten därav och hans hustrus lilla
hemgift satte C. bo i Madrid. Han tjänade nu ett
knappt bröd med sitt skriftställarskap för
scenen; åren 1582—87 skrev han enligt egen
uppgift 20 å 30 skådespel. C. måste söka förtjänst
på annat håll; han fick 1587 anställning vid
utrustningen av ”den oövervinneliga armadan” och
sedermera befattning som skatteindrivare. Sevilla
var under dessa år hans huvudkvarter. C.
kämpade fortfarande med ekonomiska svårigheter och
hade ofta svårt att få ut sin lön. Han fick
flera gånger sitta i fängelse kortare tid för
ekonomiska mellanhavanden med myndigheterna.
Man känner icke så noga hans liv under dessa år,
men antagligen levde han i stort armod i Sevilla
och även i Valladolid.
I början av 1605 utkom första delen av det
verk, som skulle göra C:s namn odödligt, ”El
ingenioso hidalgo don Quixote de la Mancha”
(Den sinnrike junkern don Quixote av La
Mancha). ”Don Quixote” (el. som den senare
skrives, ”Don Quijote”) hade stor framgång både
inom och utom Spanien, omtrycktes ett par gånger
på spanska, översattes till engelska 1612 och till
franska 1614. I sitt företal antyder C., att han
börjat nedskriva detta verk under någon av sina
fängelseperioder. C. återflyttade 1605,
fortfarande förföljd av ekonomiska bekymmer, till Madrid
och ägnade sig sedan mera uteslutande åt
litteraturen. 1613 utkom hans näst förnämsta verk,
en samling av 12 noveller, ”Novelas ejemplares”
(Sedelärande berättelser). De bästa av dem, t. ex.
de pikareska skildringarna ”Rinconete y
Corta-dillo” och ”Coloquio de los perros” (Två
hundars samtal), äro tillräckliga för att tillförsäkra
C. en plats bland den spanska prosans förnämsta
mästare. 1614 utkom ”Viaje del Parnaso” (Resa
till Parnassen), en halvt seriös, halvt burlesk
allegorisk dikt i terziner, i vilken C. uttalar
omdömen om den samtida spanska vitterheten. 1615
utgav C. en volym med åtta skådespel och åtta
”entremeses” (mellanspel), av vilka de
sistnämnda äro de bästa. Samma år utkom andra delen
av ”Don Quijote”. Utgivandet av denna andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
