Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cromwell, 3. Richard - Cronaca (Simone del Pollaiuolo) - Cronartium - Cronhamn, Johan Peter - Cronhawen, Paul - Cronhielm, ätter - Cronhjort, Abraham - Cronholm, 1. Abraham - Cronholm, 2. Bernhard - Cronin, Archibald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Cronaca—Cronin
160
värdighet. Han lämnade England sommaren 1660,
vistades i Frankrike och Schweiz under det
antagna namnet John Clarke och återvände omkr.
1680 till England, där han levde i sträng
tillbakadragenhet. — Litt.: Biogr. av R. W.
Ram-sey (1933).
Cronaca [krå’-], eg. Simone del P o 11
a-iuolo, florentinsk arkitekt (1457—1508). Han
arbetade i den floretinska ungrenässansens former
med fint, genom antikstudier skolat
proportions-sinne; särsk. ansedda äro hans vackert utarbetade
dekorativa fasadelement. Till Palazzo Strozzi
utförde C. gårds fasaderna och den berömda
krans-gesimsen på huvud fasaderna; han byggde också
den enkla franciskankyrkan San Francesco al
monte utanför Florens m. m. och anses även ha
byggt Palazzo Guadagni i Florens.
Crona’rtium, se Biåsrost.
Cronhamn, Johan Peter, musiker (1803
—75). Han blev 1842 lärare i sång vid Mus.
akad., 1860 t. f. och 1870 ord. sekr. där. 1840—43
dirigent för Stockholms sångförening, vann C.
där sin första berömmelse som kompositör av
manskörer. Han utgav även en samling kyrkliga
körer, ”Musica sacra” (2 bd, 1854, 1867). C.
författade 1871 en minnesskrift till Mus. akad:s
hundraår sj ubileum.
Cronhawen, Paul, sjöofficer (1687—1746),
från 1709 i svensk örlogstjänst. Han slog 1715
vid Usedom med sju fartyg en dansk flotta på
nitton och blev därför kommendör. Han
adlades 1727 (hette förut Unbehawen), blev
1741 schoutbynacht och deltog i ryska kriget
1741—43.
Cronhielm, svenska ätter. Landsdomaren i
Sachsen Christoffer Crumbügel, vars änka blev
omgift med en köksmästare Wolff i Stockholm,
hade sonen Polycarpus (1629—98), som
blev landshövding i Västerås län samt adlad
1675 och frih. 1691 med namnet C. Hans söner
Gustaf C. (se nedan) och Salomon C. (1666
—1724), landshövding i Närke och Värmland
1707 samt riksråd 1719, blevo grevar resp. 1712
(C. af Flosta; grenen utdöd på manssidan 1904)
och 1719 (C. af Hakunge). Den senare grenen,
till vilken hörde författarinnan Charlotta C.
(se Berger), fortlever även i Finland.
Friherr-liga ätten C. utgick på manssidan 1843.
Gustaf C., greve, kanslipresident (1664
—1737). C. anställdes 1686 i kansliet, blev
kammarherre hos prins
Karl (sedermera Karl
XII) och biträdde
något vid dennes
undervisning. 1698 blev C.
landshövding i
Västmanland samt 1710
hovkansler och
kungligt råd. Samtidigt
blev C. ordf, i
lagkommissionen, och som
sådan har han största
förtj änsten om den
klara och kraftiga
stilen i 1734 års lag.
Han blev president i Kommerskollegium 1718 och
utnämndes 1719 till kanslipresident och kansler för
Uppsala univ. Efter Karl XII :s död kom C. i
konflikt med Ulrika Eleonora, enär han dristat
bestrida hennes anspråk på kronan och som
kanslipresident vid fredsunderhandlingarna avvisat prins
Fredriks försök att inblanda sig i
utrikespolitiken. Han försattes ur tjänst 12 dec. 1719.
Efter tronombytet sökte konung Fredrik hindra
C:s återinträde i rådet, men sekreta utskottet
ingrep avgörande till dennes förmån. C. slöt
sig i rådet till holsteinska partiet och sedan till
det franska. Biogr. av H. Järta i Sv. akad:s
handl. XXIII (1850).
Cronhjort, Abraham» friherre, militär
(1634—1703). Han blev volontär vid svenska
armén i Tyskland 1648 och var major vid
bergsregementet 1658—61. 1670—75 var han överste
i württembergsk tjänst. Han blev överste för
Smålands dragoner 1676 och för Kronobergs
reg. 1678, landshövding i Nylands och
Tavaste-hus län 1696 och s. å. frih. samt 1700
generalmajor av infanteriet. S. å. anförtroddes åt C.
försvaret av Finlands och Ingermanlands
gränser. Febr. 1701 gjorde han infall i Ryssland
men kunde ej hindra Nöteborgs fall okt. 1702
och utrymde i juli 1703 Ingermanland. Strax
därpå fick han avsked från sitt befäl.
Cronholm. 1) Abraham Peter C.,
historiker (1809—79). Fil. dr vid Lunds univ. 1829,
blev C. 1831 doc. där i nordiska historien och
antikviteterna samt adjunkt i historia 1838. C.
utnämndes 1849 till e. o. prof, i nordisk historia
men tog avsked 1855 och fick samtidigt av
riksdagen ett anslag för att fortsätta sina historiska
arbeten. — C. var en av Sveriges flitigaste
historiska författare; hans skrifter vila oftast
på grundliga arkivstudier, men
framställningssättet har gjort dem mindre njutbara. Han skrev
bl. a. ”Wäringarna” (1832), ”Fornnordiska
minnen” (2 dir, 1833—35), ”Skånes politiska historia”
(2 dir, 1847—51), ”Sveriges historia under
Gustaf II Adolphs regering” (6 dir, 1857—72) samt
”Trettioåriga kriget och underhandlingarne i
Tyskland. Från konung Gustaf II Adolphs död
till Westfaliska fredsslutet” (2 bd, 1876—80).
2) Bernhard August C., den föreg:s bror,
tidningsman (1813—71). Han blev 1838 fil. dr
vid Lunds univ. och var 1840—52 doc. i kemi
där. 1848—71 var C. redaktör för den av
honom grundade tidningen Snällposten i Malmö,
som han gjorde till en av landsortens främsta.
I stort sett konservativ, bekämpade han
representationsreformen 1865. C. utövade jämväl
bokhandels- och förlagsverksamhet. Han utgav 1840
—42 kalendern Hertha och deltog livligt i den
skandinaviska studentpolitiken.
Cronin [kråu’nin], A r c h i b a 1 d, Joseph,
skotsk författare (f. 1896), tjänstgjorde i i:a
världskriget på flottan, utbildade sig till läkare,
blev med. dr 1925 och praktiserade i London, tills
han 1930 överansträngde sig. Efter den stora
framgången med romanen ”Hatter’s castle”
(1931; sv. övers, s. å.) har han ägnat sig åt
författarskap och gett ut ”Three loves” (1932),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
