Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cuzco (Cusco) - Cuzzoni, Francesca - cwt - Cy - Cyamelid - Cyamus - Cyan - Cyanamid, Cyanat - Cyanea - Cyanecula - Cyanföreningar - Cyanider - Cyanit - Cyankalium, Cyannatrium - Cyanofycéer - Cyanometer - Cyanos el. blåsot - Cyanotypi - Cyansyra, Cyanursyra - Cyanväte, Cyanvätesyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Cuzzoni—Cyanväte, Cyanvätesyra
210
■— 3) (Ce r r o de C.)
Högsta toppen i Cordillera
de los Frailes i Bolivia,
5,454 m ö. h.
Cuzzoni [kotså’ni],
Francesca, italiensk
sångerska (1700—70). Hon
var en av 1720-talets allra
yppersta koloratursångerskor
och tävlade som sådan med
Faustina Bordoni i London
under Händel som
operaledare.
cwt, förk. för centweight
(se Hundredweight).
Cy, förk. för radikalen CN
(cyan).
Cyamelid, se
Cyanför-eningar.
Cyamus, se Valfisklöss.
Cyän är en förening av
kol och kväve, vilken dels kan
finnas i fri form, C2N2, dels som en radikal, CN,
ingå i föreningar (se Cyanföreningar). I fritt
tillstånd är c. en färglös gas med säregen, stickande
och tår retande lukt. Den är ganska giftig ehuru
ej i samma grad som dess väteförening, b 1
å-syran. Den brinner med rosenröd låga och ger
ett motsvarande karakteristiskt spektrum. Kpt
— 20,5°, smpt — 34,4°. Ehuru c. är en
sammansatt radikal, liknar den dock i kemiskt hänseende
halogenerna klor, brom och jod och bildar en serie
föreningar av analog byggnad med
halogenföreningarna. C. framställes genom upphettning av
kvicksilvercyanid i närvaro av sublimat. C. har
icke någon teknisk betydelse.
Cyänamid, Cyanät, se Cyanföreningar.
Cyänea, brännmanet, se Manetdjur.
Cyane’cula, se Blåhake.
Cyanföreningar. Cyan förenar sig med väte
till cyanväte, HCN, vars vattenlösning
kallas cyanvätesyra el. b 1 å s y r a (se d. o.).
Med metaller omsätter sig blåsyra till salter,
som benämnas cyanider. De tekniskt
viktigaste äro cyankalium och c y a n n a
t-r i u m samt j ärnets mera komplicerat byggda
dubbelcyanider, gult och rött b 1 o d 1 u
t-salt (se Blodlutsalt). Cyankalium
framställes fabriksmässigt genom att ammoniak ledes
över en blandning av kaliumkarbonat el.
kalium-hydroxid och kol vid hög temp. Smältan urlakas,
erhållen lösning indunstas, och bildat cyankalium
renas genom omkristallisation. Cyankalium har
starkt alkaliskt reaktion och bittermandelliknande
lukt. Sönderdelas av luftens kolsyra under
frigörande av cyanväte. Lättlösligt i vatten, mera
svårlösligt i alkohol; brukas inom
galvanoplasti-ken vid förgyllning och försilvring, inom
fotografien, till framställning av andra c. och
framför allt till extraktion av guld- och silvermalmer.
— Cyannatrium framställes på analogt
sätt med cyankalium och brukas på samma sätt
som detta. — Med väte och syre bildar cyan
en obeständig syra, cyansyra, HOCN, vars
salter benämnas c y a n a t. Syran kan endast
Staden Cuzco. Se även bild 5 å pl. vid Amerikansk arkeologi.
erhållas i fri form genom upphettning av
cyanursyra, (HOCN)3, en trebasisk syra,
som bildas vid upphettning av urinämne. Syran
är endast beständig under o° och är en lättrörlig
och lättflyktig vätska med om isättika
påminnande, starkt sur lukt. Vid och över o°
värmer syran upp sig, börjar koka och övergår
i en fast, porslinsliknande massa, cyamelid,
en högmolekylär, polymer form. — En med
cyansyra besläktad kropp är
rodanväte-s y r a, HSCN, vari svavel ingår i st. f. syre.
Dess kaliumsalt, rodankalium, framställes
genom hopsmältning av svavel och cyankalium.
Brukas inom analytiska kemin som reagens
på salter av trevärdigt järn samt koppar och
silver. Får klor inverka på cyanvätesyra, bildas
k 1 o r c y a n, C1CN, en lättkondenserbar gas,
vilken har genomträngande lukt och är starkt
tårretande. Behandlas klorcyan med gasformig
ammoniak, uppkommer c y a n a m i d, CNNH2,
vilken bildar små, färglösa kristaller med smpt
+ 44°. Synnerligen viktig är dess
kalciumförening, kalciumcyanamid, CNNCa,
el. kalkkväve (se d. o.).
Cyanider, se Cyanföreningar.
Cyanit, mineral, se Disten.
Cyankalium, Cyännätrium, se Cyanföreningar.
Cyanofycéer, Cyanophyceae, se Blågröna alger.
Cyanomèter, instrument för mätning av
himlens blå färg, av olika konstruktion.
Cyanos [-å’s] (av grek. ky’anos, blå)
el. b 1 å s o t kallas en mer el. mindre i blått
stötande missfärgning av hud och slemhinnor. C.
förekommer framför allt vid sjukdomar, där
blodets syrsättning är minskad, vare sig orsaken
är att söka i en försämrad blodcirkulation (vid
hjärtsjukdomar) el. i sjukdomar i lungorna, det
organ, där syrsättningen sker.
Cyanotypi (av grek. ky’anos, blå, och
ty’-pos, avtryck), dets. som blåkopiering.
Cyansyra, Cyanürsyra, se Cyanföreningar.
Cyanväte, Cyanvätesyra, se Blåsyra och
Cyanföreningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
