Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurkult, djurdyrkan - Djurornamentik - Djurplågeri - Djurpsykologi - Djurriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Djuromamentik—Djurriket
813
det till synes hemlighetsfulla och oförklarliga
i djurens uppträdande och levnadssätt.
Naturmänniskan tillskriver dem en mängd egenskaper
och hemlighetsfulla krafter, som hon själv icke
äger. Hon känner sig helt beroende av dem
för sitt livsuppehälle, varför hon genom
allehanda medel måste försäkra sig om att
jaktbytet icke upphör, och vidare måste hon på allt
sätt skydda sig mot de fruktansvärda rovdjuren.
Intet ligger då närmare till hands, än att hon
söker göra dem sig bevågna genom yttre
underkastelse och dyrkan. Hon frambär offer och
gåvor till dem. Vissa djur komma därvid att
få en alldeles särskild dyrkan såsom
personifikationer av särskilda krafter; så t. ex. dyrkas
tjuren och bocken hos de mest skilda folk
(semiterna, egypterna, perserna, grekerna m. fl.)
såsom den manliga alstringens symbol, kon såsom
fruktbarhetens; vissa fåglar tros stå i det
närmaste samband med väderleken o. s. v.
Medvetandet om släktskap med djuren har på många
håll stärkts genom tron på själavandringen;
den avlidnes ande tar gestalt hos ett visst djur,
som på grund därav måste vårdas och förses
med livsmedel.
Inom de allra flesta religioner förekommer d.
på de äldre stadierna. Mest utpräglad var den
i antiken hos egypterna; de flesta av deras
gudar tänktes i dj urgestalt. Detsamma var
fallet med semiterna. När gudarna så
småningom började avbildas i människogestalt,
skedde det först så, att man fogade ett
djurhuvud till en människokropp. På senare stadier,
då gudarna helt och hållet antropomorfiserats,
levde reminiscenserna från gammal d. kvar dels
i myter, som berättade, huru gudarna förvandlade
sig till djur, dels i djurnamn och djurattribut,
som tillädes dem, dels slutligen i deras prästers
dräkter och i namn, som efterhärma djurens.
I nutida polyteistiska religioner är d. i
synnerhet framträdande i hinduismen. Även den
japanska shintoismen har flera spår av en
vitt-utgrenad d. Framför allt räven var här ett
heligt djur, och folket tror ännu på en mängd
rävandar med övernaturlig makt, som kunna
besätta människorna.
Från d. bör skiljas totemismen, som
egentligen är ett slags social institution för att
reglera förhållandet mellan olika medlemmar
och klaner inom en stam.
Djuromamentik, se Ornamentik.
Djurplågeri, i betydelsen uppenbar grymhet
mot djur, även vilda sådana, den må ske
genom misshandel, överansträngning och vanvård
el. på annat sätt, straffas enl. svenska
strafflagen 11:13, som stadgar böter el. fängelse. Se
vidare Djurskydd.
Djurpsykologi är vetenskapen om djurens
psykiska yttringar. Vid bedömandet av dessa
är man först och främst hänvisad till de
slutsatser man kan draga av överensstämmelse i
byggnad och funktion av nervsystem och
sinnesorgan hos djuren med motsvarande organ hos
människan. Sådana slutsatser låta sig
emellertid endast med någorlunda säkerhet dragas i
814
fråga om ryggradsdjuren. Då det gäller de
ryggradslösa djuren, avviker ej blott kroppens
form i allm. utan även byggnaden av nervsystem
och sinnesorgan så starkt från förhållandena hos
människan, att alla analogier bli mycket osäkra.
Man hänvisas till studiet av de rörelser, som
djuren under givna omständigheter utföra, och
söker därur sluta sig till bakom liggande
psykiska yttringar. Äldre djurpsykologiska studier
grundade sig i regel på tillfälliga iakttagelser,
vilka dessutom ofta tolkades starkt subjektivt
och i regel i antropomorfistisk riktning. Den
moderna d. söker i stället bygga på
systematiska iakttagelser av djurens beteende under
experimentellt givna betingelser. Inom d. ha
diametralt motsatta uppfattningar gjort sig
gällande, och ännu i dag bryta sig meningarna
skarpt mot varandra. Man kan i stort sett tala
om två väsensskilda uppfattningar. Enligt den
ena äro djuren att betrakta som reflexmaskiner,
hos vilka man över huvud knappast kan tala
om något själsliv. Enligt den andra
uppfattningen föreligger endast en skillnad till graden,
ej till arten, mellan djurens psykiska yttringar
och människans. — Litt.: G. Kafka, ”Einführung
in die Tierpsychologie” (1913); H. E. Ziegler,
”Begriff des Instinktes einst und jetzt” (3æ
uppl. 1920); F. Hempelmann, ”Tierpsychologie”
(1926); W. C. Allee, ”Djurens sociala liv”
(1940).
Djurriket, den ena stora huvudavdelningen
inom den levande naturen, omfattande djuren.
Forntidens kunskap om d. sammanfattades av
Aristoteles på grundvalen av jämförande studier
av yttre form och inre byggnad. Något system
i modern mening skapade han icke. Men han
sammanställde en mängd kategorier enligt olika
grunder: levnadssätt såväl som kroppsdelar.
Under hela medeltiden och början av nyare
tiden förbättrades knappast Aristoteles
uppställning.
Emellertid gjorde det genom 1500-talets
geografiska upptäckter ökade djurmaterialet ett
mer utarbetat system till en absolut
nödvändighet, om icke varje möjlighet att behärska
djurvärlden skulle äventyras. Den, som först
insåg detta, var J. Ray; han bibehöll
visserligen i huvudsak de grupper, som Aristoteles
upptäckt, men bearbetade och karakteriserade
dem noggrannare på anatomisk grundval och
ordnade dem tabellariskt. I detalj bearbetade
han endast däggdjuren, vilka han indelade i
hovdjur och klodjur; inom dessa särskilde och
karakteriserade han släkten och arter.
Linné blev skaparen av det ännu gällande
djursystemet. Han införde genom sitt ”Systema
naturae” ett antal varandra överordnade
systematiska kategorier — art, släkte, ordning, klass
—, varigenom systemet erhöll översiktlighet och
klarhet. Senare införde han
tvånamnsbeteckning-en: varje djur karakteriserades genom ett
släktnamn och ett artnamn. Linné indelade d. i 6
klasser:
1) Mammalia, däggdjur, med ordn. Primat es,
Bruta, Ferae, Glires, Pecora, Belluae, Cete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
