Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dragendorff, Georg - Dragering - Dragg - Dragga - Dragharmonika - Draghällan - Dragjord - Dragkamp - Dragkedja, Draglås - Dragmedel - Dragmätare - Dragning - Dragningskraft - Dragodoktrinen - Dragoman el. drogman - Dragomirov, Michail Ivanovitj - Dragon (krigsman) - Dragon (ört) - Dragonader - Dragonättika - Dragplåster - Dragpress - Drags aktiebolag - Dragsfjärd - Dragsholm - Dragsjuka - Dragskiva - Dragskåp - Dragsmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
939
Dragendorff—Dragsmark
940
Dragendorff [-dårf], Georg, tysk
farmako-log och kemist (1836—98); sedan 1864 prof, i
farmaci i Dorpat. D. arbetade företrädesvis med
analysmetoder (i fråga om växtämnen) och inom
den rättsmedicinska kemien.
Dragering [-Je’-], överdragning av
sockerbagerivaror, läkemedelstabletter o. dyl. med ett
hölje av socker, kakao o. s. v. Proceduren
försiggår i lutande, roterande behållare, vilka
uppvärmas indirekt med ånga.
Dragg, ett slags lättare ankare med flera
(2—5) böjda armar med flyn
men utan stock.
Dragga (jfr Dragg), med en
el. flera draggar, som släpas
efter havsbottnen, söka uppfiska
ett sjunket föremål. Ett ankare
säges ”dragga med”, då det ej
gripit fast tag utan av fartyget
dragés med längs sjöbottnen.
Dragharmonika, se
Harmo-nika.
Draghällan, fyrplats och
mist-signalstation på ett litet skär s.
om Alön i inre delen av
Sunds-vallsbukten.
Dragjord, se Frysjord.
Dragkamp, en idrottsgren, känd redan under
antiken; utföres med en lina, minst 35 m lång,
av två lag, om åtta man vartdera. Den tyngste
i laget står sist och kallas ”ankaret”. Avståndet
från mitten på linan till lagens främsta män
skall vara minst 1,50 m; dessa punkter markeras
och utgöra gränsmärken. I marken nedslås under
mittpunkten och de båda gränsmärkena pinnar.
När det ena laget dragit det andras gränsmärke
förbi sin gränspinne, har det vunnit. D. har
sedan 1933 en riksorganisation, Svenska
drag-kampsförbundet, som fr. o. m. 1936 anordnar
SM i viktdragning.
Dragkedja, Draglås, se Blixtlås.
Dragmedel, se Hudretmedel.
Dragmätare, se Drag 2).
Dragning. 1) Framställning av svetsfria rör
genom att ett grövre rörämne i uppvärmt el.
kallt tillstånd dragés genom successivt klenare
dragskivor. — 2) Framställning av tråd från
valsat rundmaterial, vilket sker på analogt sätt.
— 3) Bearbetning av plåt i dragpress. Är
den avsedda deformationen avsevärd, benämnes
operationen djupdragning.
Dragningskraft, se Attraktion.
Dragodoktrinen, amerikansk politisk lärosats,
en förmildrad form av den tidigare lanserade
Calvodoktrinen, framställd 1902 av dåv.
utrikesministern i Argentina Luis Maria Drago (1859
—1921). Enl. d. bör det icke vara någon stat
tillåtet att med vapenmakt utan krig söka tvinga
annan stat till betalning av en denna stats gäld
till medborgare i främmande stat el. till denna
stat själv.
Dragomän el. d r o g m ä n (av arab,
terdju-man), tolk, särsk. vid beskickningar i
Konstanti-nopel. Då turk, regeringen ej korresponderade
på främmande språk, hade d. vid Porten ofta
en betydelsefull ställning.
Dragomirov [dragamjfraf], Michail
I vano vi t j, rysk general och militär författare
(1830—1905). Han blev officer 1849, bestred olika
generalstabsbefattningar och blev 1868 chef för
14:e infanteridivisionen, i spetsen för vilken han
främst av alla övergick Donau 1877. 1889 blev
han chef för militärdistriktet Kiev och 1891
general av infanteriet. 1898—1903 var D.
generalguvernör i Kiev. D. utgav en mängd
arbeten i krigskonst, krigshistoria och
trupputbildning, i vilka han bl. a. förordade anfall med
blanka vapen i Suvorovs anda.
Dragon (av lat. dra’co, drake), tidigare namn
på krigsman i trupper, avsedda att utgöra ett
mellanting mellan kavalleriet och infanteriet.
Senare kommo d. att endast till namnet och
uniformen skilja sig från övrigt lätt kav.
Namnet d. torde urspr. ha betecknat ett slags
eldvapen, vilkas kolvar liknade drakhuvuden.
Dragon, se Malörtsläktet.
Dragonäder (fr. dragonnades), i Frankrike
på Ludvig XIV:s tid mot hugenotterna riktade
förföljelser. På Louvois’ befallning
inkvarterades 1681 hos calvinister i Poitou och Limousin
dragoner, som genom sin brutalitet tvungo många
att ”omvända” sig till katolicismen. Systemet
utsträcktes till stora delar av Frankrikes landsbygd.
Dragönättika, se Malörtsläktet.
Dragplåster, se Hudretmedel.
Dragpress, dubbelverkande press för
uppdragning av plåtföremål.
Drags aktiebolag, Norrköping, innehavare av
en bland Sveriges äldsta yllefabriker med
spinneri, väveri, appretyrverk och färgeri. Det nuv.
bolaget grundades 1854; aktiekap. 1,800,000 kr.
D. äges av Norrköpings bomullsväfveri ab.
Dragsfjärd, övervägande svenskspråkig
socken på Kimitoön i s. v. Finland, Åbo och
Björneborgs län; 133,4 km2, 4,000 inv. Inom D.
ligga Dalsbruk (se d. o.) samt Björkboda
låsfabrik.
Dragsholm, slott på v. Själland, vid kusten,
20 km ö. n. ö. om Kalundborg, förr huvudgård i
baroniet Adelersborg. D., som under 1300-talet
tillhörde Roskilde biskopsstol, var på sin tid ett
av Danmarks starkaste fästen och användes efter
reformationen som stats fängelse, bl. a. för
biskoparna J. Rönnow och O. Bille samt för Maria
Stuarts make J. H. Bothwell. 1659 brändes D.
av svenskarna. D. äges nu av ett konsortium och
pensionat.
Dragsjuka, se Ergotism.
Dragskiva, se Tråddragning.
Dragskåp, se Kapell.
Dragsmark, socken i mell. Bohuslän, Lane
härad; 14,41 km2, 293 inv. (1951). Upptar
yttersta spetsen av Bokenäset. Vackra och
bördiga dalar. Bland industrier märkas smärre
båtvarv, mekanisk verkstad, sillolje- och
guanofabrik. 274 har åker. Bland fornlämningar
märkes en bygdeborg. Kyrkan av trä är från 1755.
Ingår i Bokenäs och D:s pastorat av Göteborgs
stift, Älvsyssels norra kontrakt; tillhör storkom-
Dragg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
