Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dövstumföreningar - Dövstumhet - Dövstuminstitut - Dövstumkonsulent - Dövstumlitteratur - Dövstumlärare, Dövstumlärarinnor - Dövstumlärarnas pensionsanstalt - Dövstumlärarseminarium - Dövstumpräster - Dövstumskolor - Dövstumtidningar - Dövstumundervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207 Dövstumhet—Dövstumundervisning 208
drivit. Därvid överlämnade nämnda förening till
kassan 20,000 kr. Tillgångarna ha sedan avsevärt
ökats, bl. a. genom en till över 50,000 kr
uppgående donation av Kristina och C. N. F. Gerle
(1905). 1914 beviljades kassan inregistrering enl.
lagen om sjukkassor av 10h 1910. Sjukkassan
antogs till erkänd centralsjukkassa 1934 och
erhöll då sitt nuv. namn. — Svenska d ö
v-stumförbundet bildades i Stockholm 1922.
Det är avsett att omfatta landets samtliga
dövstumma och har till syftemål ”att tillvarataga de
dövstummas allmänna intressen”. 1947 voro
anslutna till detsamma 44 dövstumföreningar med
sammanlagt 2,530 medl. Dess angelägenheter
handhavas av en av 9 personer bestående styrelse.
— Föreningar till förmån för
dövstumma ha bildats i de flesta
dövstum-skoldistrikten. De bestå av både dövstumma och
hörande personer och avse att i olika hänseenden
stödja de dövstumma. Tre föreningar ha
upprättat ålderdomshem för dövstumma, näml, i
Lidingö, öxnered och Härnösand.
Dövstumhet, ett tillstånd, där antingen på gr.
av bildningsfel, som under vissa förhållanden
äro av ärftlig natur, el. på gr. av under
fosterstadiet genomgångna sjukdomar en total dövhet
redan vid födelsen kommit till stånd, varigenom
uppfattningen och inlärandet av det talade ordet
omöj liggöres. Samma blir förhållandet, om
under de tidigare levnadsåren, 4—7 år, en förut
normal hörsel går förlorad, t. ex. efter vissa
infektionssjukdomar, framför allt den epidemiska
hjärnhinneinflammationen. Men även
scharla-kansfeber, difteri, etc. kunna åstadkomma en
förintande skadegörelse på de nervösa
hörselelementen. Även syfilis har spelat en stor roll för
uppkomsten av dessa tillstånd. Ej alltid
föreligger hos de dövstumma en total dövhet, utan
mindre hörselrester, omfattande ett el. flera
smärre områden i tonregistret, kunna ibland
påvisas.
Dö vs tuminstitut, se Dövstumundervisning.
Dövstumkonsulent. I samband med statens
övertagande av dövstumundervisningen V7 1938
inrättades för de dövstummas omvårdnad i
socialt hänseende 5 d.-befattningar, en för
vartdera av Stockholms, Lunds, Vänersborgs, Örebro
och Härnösands d.-distrikt. D. skall verka för
främjande av de dövstummas möjligheter att
erhålla arbete och utkomst samt sträva efter att
motverka följderna av de dövstummas av lytet
föranledda allmänna isolering ävensom i övrigt
tillvarataga de dövstummas intressen i hithörande
avseenden.
Dövstumlitteratur. En allmänt spridd
missuppfattning är, att de dövstumma obehindrat
kunna läsa böcker och tidningar. Språkets
rikedom på former och nyanser blir utom i
undantagsfall främmande för dem. Därför utges en
speciell d., vilken bör utmärka sig för enkel
satsbyggnad och begränsat ordförråd, så att
svårigheterna bli överkomliga. Landsting, vissa
städer och staten bevilja årliga bidrag för
ändamålet. Av Svenska dövstumförbundet utgives
”De dövstummas tidskr. — Tidn. för
dövstumma”.
Dövstumlärare, Dövstumlärarinnor, se
Döv-stumlärarseminarium och Dövstumundervisning.
Dövstumlärarnas pensionsanstalt trädde i
verksamhet 1906. Den ställdes under förvaltning
av direktionen för Folkskollärarnas
pensionsin-rättning och avsåg från början att bereda pension
åt ord. personal vid rikets dövstumskolor.
Sedermera ha även lärare och lärarinnor, som
äro anställda vid vårdanstalten i Lund för blinda
med komplicerat lyte., vid folkhögskolor och med
dem förenade el. fristående lantmannaskolor samt
vid anstalter för sinnesslöa och vanföra, vunnit
delaktighet i anstalten. Enligt beslut vid 1926
års riksdag inordnades D. fr. o. m. 1 jan. 1927
i Statens pensionsanstalt.
Dövstumlärarseminarium. För att kunna
antagas till dövstumlärare fordras att ha avlagt
examen vid det med Manilla dövstumskola
förenade d., som upprättades 1873. Tillträde till
detta kan vinnas av den, som med goda vitsord
avlagt examen vid något folkskollärar- el.
lärarinneseminarium. Utbildningskursen är 2-årig,
omfattande 1 år vid seminariet och 1 provår
vid någon dövstumskola. Efter genomgånget
provår avlägges examen. Elev erhåller
stipendium under utbildningstiden.
Dövstumpräster. Särskilda präster,
tillhörande svenska statskyrkan och med de dövstummas
andliga omvårdnad som uteslutande uppgift,
började anställas 1905. Deras verksamhetsområden
sammanföllo med de gamla dövstumskoldistrikten.
Vid förstatligandet av dövstumvården 1938 hade
de flesta distrikten särskilda d. Fr. o. m. 1 juli
1938 är landet uppdelat i 5 dövstumprästdistrikt,
vilka sammanfalla med
dövstumkonsulentdistrik-ten, med vartdera 1 d.
Dövstumskolor, se Dövstumundervisning.
Dövstumtidningar, se Dövstumlitteratur.
Dövstumundervisning. I forntiden och långt
in i medeltiden härskade mycket falska
föreställningar om den dövstummes verkliga väsen. Man
förstod ej, att hans stumhet i regel endast var
en följd av hans dövhet, och ställde honom
därför i jämbredd med den av förståndssvaghet
stumme idioten. Först på 700-talet gjordes av
biskopen av York, John of Beverly, det första
försöket att undervisa dövstumma. Detta försök
upprepades på olika håll, men först långt in på
1700-talet hade insikten om den dövstummes
bildbarhet blivit så spridd,* att skolor för
dövstumma kunde börja upprättas. De två första
skolorna upprättades av abbé de 1’Épée i Paris
och Samuel Heinicke i Leipzig. Därefter
upprättades den ena dövstumskolan efter den andra
i alla länder, där det fanns något större intresse
för folkundervisningen. De nämnda skolorna i
Paris och Leipzig blevo utgångspunkter för olika
vid d. använda metoder, näml, teckenmetoden,
den franska skolans, och talmetoden, den tyska
skolans metod. Man har ända in i våra dagar
stritt om de olika metodernas företräden, men
talmetoden har numera avgått med seger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
