Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eckhoff, Emil - Eckleff, Carl Fredrik von - Ecklesiastik - Ecklesiastika boställen - Ecklesiastika deputationer - Ecklesiastikberedningen, Ecklesiastika beredningen - Ecklesiastikdepartementet - Ecklesiastikexpeditionen - Ecklesiastik indelning - Ecklesiastikmatrikel - Ecklesiastikminister - Ecklesiastikstaten - Ecklesiastikåret - Eckmann, Otto - Eckmühl - Ecks fistel - Eckstein, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
Eckleff—Eckstein
232
nuens och 1910 Hjertbergsk antikvarie vid
Vitt.-akad; 1911 tog han avsked. Efter att först
ha ägnat sig åt förhistorisk forskning, där han
särskilt genom sina utomordentliga bohuslänska
fältarbeten kan sägas ha bildat skola, övergick E.
till medeltidsarkeologien. Hans huvudintresse
gällde där restaureringar av medeltidsbyggnader, på
vilket område han
utförde ett betydelsefullt
arbete. I främsta
rummet må nämnas
kon-serveringsarbetena
vid Sigtunaruinerna
och vid åtskilliga
kyrkliga och profana
byggnader på
Gotland; härtill sluta sig
hans verk ”S:t
Cle-mens’ kyrka i Visby”
(1912) och ”Svenska
stavkyrkor” (1916).
E:s sista år
ägnades åt Visby stadsmur;
1922 utgavs om den ett monumentalt planschverk
(en textdel härtill utgavs 1936 av O. Janse). E.
redigerade Göteborgs och Bohusläns
Fornminnesförenings Tidskrift 1879—91, de 4 sista banden
av Vegaexpeditionens vetenskapliga iakttagelser
1882—87, Antikvarisk Tidskrift 1903—23, K.
Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens
Månadsblad 1903—05 och dess forts. Fornvännen
1906—23.
Eckleff, Carl Fredrik von,
ämbetsman, frimurarorganisatör (1723—86). Han var
sekreterare i utrikesexpeditionen och stiftade 1753
Tankebyggarorden, vars ständige sekreterare
han blev. E. var ivrig frimurare och bildade 1756
den första sv. Andreaslogen. Han gav det
svenska frimureriet dess första organisation. Till
1774 var E. ordensmästare för svenska
storkapitlet. — Litt.: J. Rudbeck, ”Kanslirådet K. F. E.”
(1930).
Ecklesiastik (av grek. ekklesi’a, kyrka),
kyrklig, till kyrkoförvaltningen hörande, t. ex.
ecklesiastik tjänsteman, ecklesiastikärende.
Ecklesiastika boställen, se Boställe.
Ecklesiastika deputationer, under och mellan
riksdagarna under frihetstiden i Sverige
arbetande riksdagskommittéer för kyrkliga frågor.
Ecklesiastikberedningen, Ecklesiastika
beredningen, en 1786 på initiativ
huvudsaki. av prosten K. J. Nordin inom Civilexp.
inrättad avd. för beredande till föredragning inför
konungen av kyrkliga ärenden, särsk.
beford-ringsärenden. E. bestod av en lekman och två
präster. Vid inrättandet av Ecklesiastikexp. 1789
uppgick E. i Rikets ärenders allmänna beredning.
Ecklesiastikdepartementet, ett av de
stats-departement, som tillkommo vid ombildningen av
K. m :ts kansli genom 1840 års
departementalre-form. Det handlägger förvaltningsärenden
rörande kyrkoväsendet, församlingsstyrelsen och den
kyrkliga kommunen i övrigt, arkiv-, bibi.- och
museiväsendet, vitterhet och skön konst,
teater
väsen, univ.-, högsk.- och skolväsen, allmän
folkbildning, abnorm- och yrkesundervisning,
biografväsen och undervisningsstatistik. För vissa av de
uppräknade ärendena göres dock reservationen: i
vad mån ej ankommer på annat dep. Dess
organisation avviker ej från den för statsdep. vanliga.
Under departementschefen, i dagligt tal benämnd
ecklesiastikministern, finns en
stats-sekr., en expeditionschef, en föredragande i
Regeringsrätten och två byråchefer. Därutöver
finnas 4 kansliråd i spetsen för resp, kyrko-, akad.-,
lärov.- och folkskolebyråerna. Anslagen till E.
äro i riksstaten uppförda under åttonde
huvudtiteln.
Ecklesiastikexpeditionen, en 1789 av Gustav
III inrättad statsexp. för handläggningen av de
kyrkliga ärendena, vilka förut tillhört Civilexp.
Denna första E. indrogs emellertid redan 1792,
och Civilexp. övertog åter dess uppgifter. Genom
1809 års kansliordning återupplivades E. med
något vidgat verksamhetsområde
(undervisningsväsen, sjuk- och fattigvård m. m.) och ägde
därefter bestånd till 1840, då den ombildades till det
genom detta års departementalreform inrättade
Ecklesiastikdep.
Ecklesiastik indelning, ett kristnat lands
kyrkliga indelning i stift, kontrakt, pastorat och
församlingar.
Ecklesiastikmatrikel, matrikel över
prästerskapet såväl i hela Sverige som i ett särskilt
stift.
Ecklesiastikminister, se
Ecklesiastikdepartementet.
Ecklesiastikstaten, sammanfattningen av de
i kyrkans tjänst stående prästerna och lekmännen
inom ett land.
Ecklesiastikverket, se Lappmarks
ecklesiastikverk.
Ecklesiastikåret, ett kyrkorättsligt
indelningssätt av tiden, tidrymden fr. o. m. Vs ett år t. o. m.
30/4 nästa år. Räkningen i e. användes i Sverige
alltsedan medeltiden t. o .m. 1926 för
bestämmande av tidpunkten (fardag) för till- och avträde
av kyrkliga ämbeten och fastigheter.
E’ckmann, Otto, tysk konstnär (1865—
1902). Han började som landskapsmålare, gjorde
sig känd genom stiliserade kompositioner,
ägnade sig snart åt tillämpad konst och blev en av
banbrytarna i Tyskland för modernism på dess
olika områden. Högst mångsidig, komponerade
han bokutstyrslar, illustrationer, tryckstilar (den
efter honom uppkallade ”Eckmannsschrift” vann
stor spridning), affischer, tapeter, lampor,
kronor, möbler m. m. 1897 utgav han en samling
teckningar, ”Neue Formen”.
E’ckmühl, by i Bayern, se Eggmühl.
Ecks fistel, konstgjord förbindelse mellan
portådern och undre hålvenen. Genom att levern
undandrages det vanliga kretsloppet kunna
viktiga ämnesomsättningsfrågor studeras med hjälp
av denna förbindelse.
Eckstein, Carl Gustaf, historiemålare
(1766—1838); elev av E. Martin och L. Masre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
