Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ejder - Ejder (flod) - Eje, Anders - Ejektor - Ejer Bavnehöj - Ejjubider, ejubider - Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Ejder—Ek
376
Ejderhanne i praktdräkt (t. v.) och ruvande ejderhona (ur N. J. Nilsson, ”Västkust”).
gård. Hos hanen i vårdräkt (g u d i n g e n) är
färgen övervägande vit med anstrykning av rosa
på bröstet. Buk, gump och stjärt äro svarta,
huvudet ovan svart, baktill ljusgrönt.
Sommardräkten är svart el. mörkbrun med ett brett, vitt band
över vingarnas täckfjädrar. Denna dräkt bäres
endast en kort tid i juli. Honan (ådan) är
ljus-brun med täta brunsvarta fläckar och ett par vita
band över vingarna, och liknande dräkt bäres av
ungfåglarna. E. är en äkta havsfågel men kan
dock anträffas häckande rätt långt in i
skärgården. Redet är en enkel grop, gärna i skydd av en
buske el. dyl. Honan lägger 4—6 grågröna ägg,
vilka ruvas av henne ensam. Äggen omgivas av en
krans av dun, som honan plockat från sitt bröst.
Detta dun utgör det värdefulla ”äkta ejderdunet”,
som skattas, när äggen äro halvruvade, varpå e.
förser sitt bo med nytt dun, som tages först då
ungarna lämnat boet. Under ruvningstiden draga
hanarna till havs el. ut i det yttersta havsbandet,
där de samlas i stora flockar och genomgå sin
ruggning. Ungarna äro dunklädda och livliga; de
kunna genast efter kläckningen följa modern i
vattnet. I sept. el. okt. flytta östkustens ej drar
söderut och återvända i april; på västkusten
däremot övervintra många. E. lever av musslor,
kräftdjur, fiskrom m. m.,
som den upphämtar genom
dykning, ofta från
förvånande stora djup (40 m). I
Norge och i polartrakterna
häckar e. i stora kolonier,
”dun-vær”, där skattningen av
bona på dun kan bli mycket
lönande. Hos oss är
ejder-jakt lovlig endast en kortare
tid under vårsträcket samt
under senhösten.
Ejder, flod, se Eider.
Eje, Anders, pseud. för
förf. Axel Essén.
Eje’ktor, pumpanordning,
vars verkan grundar sig på
den sugning, som uppstår,
då en ångstråle utströmmar
genom ett munstycke. E. användes som
brunns-pump, länspump, brandspruta, för uppfodring av
slam o. d., även som askejektor på
fartyg för utslungande i sjön (vanl. medelst tryck
från en vattenstråle) av askan från ångpannorna.
Ejer Bavnehöj [bau’-], Danmarks högsta
punkt, 172 m ö. h., belägen i ö. Jylland, 9 km
s. v. om Skanderborg. E. höjer sig över ett
små-bergigt skogsparti med vidsträckt utsikt.
Ejjubider, e j u b i d e r, se Aijubiderna.
Ek, Que’rcus, släkte av fam. Fagaceae bland
hängeväxterna, kännetecknat genom glesa,
slaka hanhängen och genom att frukterna,
ollonen, sitta ensamma i en med små fjäll
beklädd fruktskål. över 300 arter, huvudsaki. i
Europa, v. Asien och Nordamerika. Släktet
uppträdde redan under krittiden och var rikt
representerat under tertiärtiden.
I Sverige finnas 2 arter, sommarek el.
s t j ä 1 k e k (Q. robur el. pedunculata), med
lång-skaftade, glesa fruktställningar och på undersidan
glatta blad, och vinterek el. druvek (Q.
sessiliflora), med oskaftade fruktställningar och
på undersidan fint stjärnhåriga blad. Den senare
är vanl. ett mindre träd, vars vissnade blad ofta
kvarsitta in på vintern, och växer på stenbunden,
Sommarek, Quercus robur, (t. v.) och vinterek, Q. sessiliflora. Se även bild
vid Bark och Djurgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
