Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elaeagnaceae - Elaeagnus - Elaeis - Elagabalus - Elakartad katarralfeber, kvillasjuka - Elakartad lungsjuka - El-Alamein - Elam - Élan - Elandantilopen el. älgantilopen - Elander, 1. Karl - Elander, 2. Rudolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
Elaeagnus—Eländer
430
Frukten är en nöt, som omslutes av den köttiga
blombottnen.
Elaeagnus, växtsläkte av fam. Elaeagnaceae,
igenkänt på att bladen äro spiralställda
(”strödda”) och åtm. en del blommor tvåkönade. E.
argenteus (från Canada), silverbuske, med
brett lansettlika, på översidan silverglänsande
blad och gulgröna blommor i bladvecken, odlas
som prydnadsväxt ända upp till Norrbotten. I s.
Sverige förekommer även E. longipes (från
Japan), som har på översidan ljusgröna blad.
”Frukterna” äro hos båda ätliga.
Elaeis [-è’-], se Oljepalm.
Elaga’balus, se Heliogabalus.
Elakartad katarralfeber, k v i 11 a s j u k a, en
sjukdom hos nötkreatur, troligen förorsakad av
ett virus. Symtomen äro hög feber och tårflytning,
varjämte ögats hornhinna grumlas och blir
ogenomskinlig. Nässlemhinnan blir säte för en
inflammation, som kan övergå till näsans bihålor,
till luftröret och dess förgreningar. Lungor,
fo-dersmältningsorgan och hjärna kunna även
angripas. Dödlighetsprocenten är hög. De senare årens
forskningar över e. ha visat, att får spela stor
roll vid smittans spridning.
Elakartad lungsjuka, en smittsam sjukdom
bland nötkreatur, vilken icke förekommer i
Sverige, om den ej införes med importerad boskap.
Sjukdomen, som orsakas av ett smittämne, vilket
sprides med utandningsluften, har sitt säte i
lungorna och lungsäckarna samt utvecklas
mycket långsamt. 30—90 dagar kunna förflyta efter
nedsmittningen, innan de första tydliga tecknen
på bröstlidande yttra sig i form av en torr,
smärtsam hosta, så snart djuren röra sig det
minsta. Dödlighetsprocenten är hög.
El-Alamein, ort i Egypten, se el-Alamein.
Elam (assyr. Elamtu, grek. Elymai’s), det
semitiska namnet på slätten ö. om nedre Tigris
och n. om Persiska viken jämte bergländerna i
n. och ö. — Riket E. nämnes redan tidigt i
kilskriftslitteraturen. Dess huvudstad var Susa
vid Karunfloden, en annan betydande ort var
Ansan; landets härskare kallade sig därför
”konung av Ansan och Susa”. Från förhistorisk tid
(före 3000 f. Kr.) ha rika fynd gjorts i E.,
framför allt i Susa, med bl. a. en utsökt vacker
keramik. I historisk tid ha elamiterna stått i
synnerligen livlig förbindelse med sumerer och
babylo-nier, icke minst av krigiskt slag. Mångfaldiga
gånger föllo elamiterna in i Babylonien,
plundrade dess städer och förde rika krigsbyten till
sitt land. Värdefulla babyloniska fynd ha också
gjorts vid utgrävningar i detta land, t. ex.
Na-ramsins av Akkad ståtliga segermonument samt
Hammurapis ännu mera berömda lagkodex,
inristad på en hög, svart dioritsten, 1902 funnen
i Susa. Då man ännu icke lyckats fullständigt
tolka den elamitiska skriften, är det icke mycket
vi veta om E:s historia, och vi måste huvudsaki.
hålla oss till de sparsamma notiser, som
förekomma i de babylonisk-assyriska urkunderna. Av
dessa framgår, att E. i allm. legat under för
ba-bylonierna. Konungarna av Akkad (c :a 2500 f.
Kr.) ha sålunda tidvis behärskat E., och den se-
Förhistorisk elamitisk keramik från Susa.
gerrike Sulgi i Ur (c:a 2100 f. Kr.) lade E.
under sitt välde; men det synes snart ha frigjort
sig, och hans sonsons son Ibisin råkade i
elamitisk fångenskap. Striderna fortgingo med
växlande lycka flera årh. framåt; så t. ex. satt en elamit
996—91 på Babyloniens tron. Då emellertid
As-syrien ett årh. senare började bli den farligaste
grannstaten, förenade sig Babylonien och E.
upprepade gånger emot detta, och när Babylonien blev
ett assyriskt lydrike, understöddes kraftigt flera
upprorsförsök från dess sida av E. Assyriska
konungar företogo därför straffexpeditioner till
E., så t. ex. Assurbanipal, som erövrade Susa
omkr. 640 f. Kr. Redan under de sista striderna
med assyrerna, kanske tidigare, synas ariska
erövrare ha slagit sig ned i landets ö. delar. En
härskarsläkt, akemeniderna, upprättade ett rike i
Ansan, och av denna släkt var Kurus el. Kyros
(Cyrus), som grundläde det stora perserriket.
Élan [elä’], fr., språng, flykt, lyftning, eld.
Elandantilopen el. ä 1 g a n t i 1 o p e n,
Tauro-trägus o’ryx, den största av alla antiloper, med
en boghöjd av intill 1,9 m och en medelvikt av
400—500 kg, hör till buskbockarnas grupp.
Kroppen, halsen, benen och svansen äro snarare en
oxes än en antilops; under halsen hänger en stor
dröglapp. Huvud och horn äro däremot
antilop-artade; de senare, som finnas hos bägge könen,
äro medellånga, spiralvridna. Till färgen är e.
ljusbrun till gulgrå och gulvit, ibland med ett
antal vita tvärstrimmor nedåt sidorna. E. lever på
Öst- och Sydafrikas stäpper. Bild se sp. 431.
Eländer. 1) Karl Viktor E., tandläkare (1872
—1930), tandläkarexamen 1894, odontologie dr i
Helsingfors 1919, praktiserande tandläkare i
Göteborg från 1894. Har varit red. och utgivare av
flera tandläkartidskrifter 1900—12, av
veckotidningen Nyaste Snällposten 1911—15 och dagliga
tidningen Aftontidningen i Stockholm 1912—13.
Har utgivit ”Uppslagsbok vid receptskrifning”
(1900—02), ”Infekterade rotkanalers behandling”
(1919), ett 60-tal art. av odontologiskt innehåll,
politiska tidningsartiklar m. m.
2) Per Rudolf Gottfrid E., den föreg:s
syss-ling, historiker (f. 1880 24/s), fil. dr i Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
