Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finsk-ryska vinterkriget 1939—1940 och ”andra kriget” 1941—44 - Vinterkriget - ”Andra kriget”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finsk-ryska vinterkriget 1939—40 och ”andra kriget” 1941—44
513
åstadkoms icke något genombrott, och vid
årsskiftet blev läget lugnare över hela fronten på
Näset. — Enheter ur ryska Östersjöflottan
medverkade vid besättandet av öarna Seitskär,
Lövskär och Högland i Finska viken samt besköto
kustbefästningarna ända bort till Hangö, men det
relativt starka kustförsvaret fyllde väl sin
uppgift. Ett ryskt slagskepp och en kryssare
skadades allvarligt. — På den ö. krigsskådeplatsen
var finnarnas försvarsgruppering ytterst gles.
I Östkarelen stodo 2 fördelningar och några
svaga brigader under generalmajor V. Hägglund
och överste (sedermera generalmajor) P. Talvela.
I Mellanfinland, där generalmajor V. E. Tuompo
förde befälet, var huvudstyrkan, en fördelning,
grupperad i linjen Kuhmo—Suomussalmi med
överste (sedermera generalmajor) H. Siilasvuo
som chef. I Lappmarken hade generalmajor K.
M. Wallenius en brigad kring Salla, en
bataljon s. därom vid Kuusamo och några hundra
man i Petsamo. Ryssarna satte in minst 11
fördelningar, av vilka 5—6 närmast n. om Ladoga.
De voro överraskande tungt beväpnade och starkt
motoriserade men icke lämpligt utrustade för
vinterkrig, och ehuru de under de 2—3 första
veckorna trängde hotande djupt in i Finland i
flera riktningar, kunde de icke fullfölja
offensiven. Finnarna inringade hela fördelningar, som
splittrades och nedkämpades. Detta var den s. k.
motti-taktiken, som möjliggjorde en rad
glänsande segrar. I mitten av dec. krossade Talvela
vid Tolvajärvi och Ägläjärvi en rysk fördelning,
som hade hotat Värtsilä. Hägglund kunde
därefter i sin tur och med liknande framgång gå till
motanfall längs Ladogas n. strand. I Östkarelen
inringades efter hand 4 ryska fördelningar, av
vilka 2 fullst. upprevos. På centralfronten i ö. i
höjd med Uleåborg ämnade ryssarna skära av
Finland i ”veka livet” och spärra förbindelsen
med Sverige. De trängde fram till och något
förbi Suomussalmi, men därefter inträffade även
här en avgörande vändning. Siilasvuo nedkämpade
under senare hälften av dec. huvuddelen av en
rysk fördelning vid Suomussalmi, och i början
av jan. krossades ännu en fördelning vid Raate
15—20 km österut. En del av de finska trupper,
som hade deltagit i dessa strider, vände sig sedan
mot s. och inringade vid Kuhmo en rysk
fördelning, som dock, om än starkt decimerad, höll ut
till krigets slut liksom några stora förband på
andra avsnitt. I riktningen Salla erövrade
ryssarna kyrkbyn med detta namn redan 10/i2 och
trängde hastigt fram ända mot Pelkosenniemi
och Kemijärvi men tvingades efter hand tillbaka
till Saija och Märkäjärvi, där fronten blev stående
under resten av kriget. I slutet av febr, övertogs
Sallafronten aV Svenska frivilligkåren under
generalmajor E. Linder. Denna uppgick slutl. till
8,700 man, av vilka dock endast hälften nådde
ut till själva fronten. Även en del norska och
danska frivilliga voro med. Längst i n.
erövrade ryska förband från Murmansks
militärdistrikt lätt Petsamo och trängde vidare söderut
till Nautsi men nödgades snart dra sig tillbaka
till Höyhenjärvi. —■ Hemorten fick direkt
kän-NF VII — 17
514
ning av kriget genom tidvis stora
bombflygan-grepp. Efter hand kunde en del nyuppsatta
jaktplans- och luftvärnsförband avdelas till de
viktigaste orternas skydd. Angreppen riktades
huvudsaki. mot krigs- och försörj ningsindustrier samt
mot kommunikationerna, bl. a. mot hamnstäderna
i v. samt mot järnvägen vid Uleåborg och
Kemijärvi, punkter av stor betydelse för
förbindelserna med Sverige. 1,600 hus förstördes helt och
3,000 ramponerades. — Under jan. tedde sig
krigsläget på kort sikt oväntat gynnsamt för
Finland, men ryssarna förberedde en ny
storoffensiv på Näset. De ryska trupperna
förstärktes avsevärt, och Meretskov övertog befälet. på
Näset. Efter en kraftig eldförberedelse
började anfallet V2. Huvudangreppet sattes in vid
Summa. Anfallen upprepades dag efter dag,
befästningarna söndermaldes efter hand, och
försvararna, som icke kunde få avlösning, utsattes
för fruktansvärd press. Summa förblev
brännpunkten, men anfallsfronten vidgades och
utsträcktes 10/2 till hela Näset. I mitten av månaden
genombröto ryssarna huvudförsvarslinjen vid
Summa och Muolaa, och natten till 17/2 drogo sig
finnarna tillbaka på ömse sidor om järnvägen till
Viborg. Reträtten utsträcktes snart till hela
området mellan Finska viken och Vuoksen. Längs
denna sjö och i övrigt på ö. delen av Näset höllos
däremot ställningarna. Vid månadens slut gick
fronten från Björköhalvön över Alasommee,
Kä-märä och Heinjoki till Äyräpää vid Vuoksen.
Forten på Björkö hade då sprängts och utrymts
av finnarna. I början av mars nådde ryssarna
Viborgs s. förstäder och pressade in en kil ö. om
staden. Samtidigt gingo de över Viborgska
vikens is och avskuro 3A vid Vilajoki
kustlandsvägen västerut. En vecka senare hade de
upprättat ett stort brohuvud mellan Vilajoki och
Karppila. Viborg var i överhängande fara, ett
ryskt framträngande västerut längs kusten
hotade, försvarsstyrkorna voro utmattade och
ammunitionen nästan slut. Trots det fortfarande goda
läget på östfronten måste Finland anhålla om
vapenstillestånd och 12/s i Moskva acceptera de
ryska fredsvillkoren. — Förlusterna uppgingo på
finsk sida till 19,756 stupade, 3,273 saknade och
43,557 sårade, inalles 66,586 man. Därtill
kom-mo på hemmafronten 600 dödade och 1,300
skadade civila, offer för flygbombardemang. Enl.
finska beräkningar förlorade Ryssland av 700,000
—800,000 i kriget insatta soldater c:a 100,000
enbart i stupade. Fångarnas antal var på bägge
sidor mycket lågt. Finska armén tog blott 5,000
fångar och förlorade själv på detta sätt endast
Vs så många. — Litt.: Samlingsverket
”Kunnia-Isänmaa”, red. av V. E. Tuompo och V. A. M.
Karikoski (Helsingfors 1941); T. Peitsara, ”Der
Finnisch-russische Krieg (1941); O. Miihkali,
”Som frontofficer i Suomussalmi” (sv. övers.
1940); H. Siilasvuo, ”Striderna i Suomussalmi”
(s. å.), ”Kampen i Kuhmo 1939—40” (1944);
F. W. Borgman, ”Der Überfall der Sovjetunion
auf Finland 1939/40” (1943).
”Andra kriget”. Vid det nya krigsutbrottet i
juni 1.941 stodo de finska trupperna n. om linjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
