Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärilar - Fjärillik - Fjärilsfink - Fjärran Östern (Östasien) - Fjärran Östern (RSFSR) - Fjärrfotografering - Fjärrkarelen - Fjärrkontroll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
körtlar, som avsöndra välluktande ämnen, utan
tvivel ett lockmedel för honorna. — Vingarnas
färger äro oftast koncentrerade till översidan,
men för att skydda sig för upptäckt ha f.
merendels vanan att i vila bära dem så, att de
lysande färgerna döljas. Ej sällan förekomma
könsdimorfism och årstidsdimorfism.
F :s viktigaste delar äro vingarna, vilka äro
bärare av den form och färg, som i så hög
grad utmärka dem. Många andra delar äro
emellertid karakteristiska, även om de framträda
minjre. Huvudet är relativt litet. Dess sidor
upptagas nästan h. o. h. av de stora sammansatta
fasettögonen, som äro organ för det högt
utvecklade synsinnet. Mundelarnas viktigaste parti
är det långa sugröret, som hos vissa
fjärils-släkten är längre än hela kroppen. Det bildas
av underkäkarnas tuggflikar, som äro långa,
rännformiga och hållas samman av små fina
borst. I vila ligger det spiralformigt hoprullat
på huvudets undersida, men vid blombesök
sträckes det ut och når då djupt ned i blommornas
kalkar. Längst är det hos svärmarna. Hos andra
har det förkrympts el. undantagsvis icke fått
någon vidare utbildning i denna riktning, ss.
hos käkfjärilarna (Micropteryx). Dessa senare
f. ha bitande mundelar och livnära sig ej som de
övriga av växtsafter utan av blommornas
pollen. På huvudet märkas dessutom de bägge
antennerna el. känselspröten, som äro av mycket
olika form hos olika fjärilsgrupper; den stora
dagfjärilsgruppen har dem t. ex. långa, kraftiga,
i spetsen klubblikt förtjockade; andra ha dem
enkelt tillspetsade, stundom försedda med längre
el. kortare kamtänder, som särskilt hos
spinnar-fjärilarnas hanar nå rik utveckling.
Mellankrop-pen el. bröstet består av tre segment, av vilka
de två bakre bära vartdera ett par av vingarna.
Det främsta bröstsegmentet är mindre och bär
på vardera sidan ett hudbihang (patagium), som
stundom är rikt fjäll- och borstklätt och bildar
en halskrage. De tre bröstsegmenten bära
vartdera ett par ben, vilka oftast alla äro väl
utvecklade; hos vissa dagfjärilar är det första
paret dock förkrympt, och endast de två bakre
paren användas hos dem som
ställförflyttningsor-gan. — Bakkroppen, som uppbygges av io
segment, är av växlande form och storlek.
Hos dagfjärilarna är den relativt liten, hos
spinnare och svärmare däremot betydligt större.
Honornas bakkropp, som innehåller de talrika
äggen, är vanl. större än hanarnas. — F :s
levnadstid som utvecklade insekter är vanl. mycket
kort, från några dagar till några veckor. Vissa
arter ha emellertid vanan att övervintra i det
utvecklade stadiet, och dessas liv som f. blir
därigenom rätt långt. Till denna grupp hör t. ex.
den vanliga nässelfjärilen, som man ofta finner
inomhus under vintern.
F. delas i två underordningar: Frenatae
(Hete-roneura), som kännetecknas bl. a. därav, att
fram- och bakvingarna ha olika byggt ribbverk,
och Jugatae (H omoneura), som har fram- och
bakvingarnas ribbverk lika byggt. Till Frenatae
hör det stora flertalet f. el. familjegrupperna
F j är il lik—F järrkontroll
582
dagfjärilar, oäkta dagfjärilar,
svärmare, spinnare, nattflyn,
mätare, oäkta spinnare,
bastardsvärma-re, säckspinnar e, mot t, vecklar- och
träfjärilar, glas vingar och m a 1 a r.
Den senare underordningen, Jugatae, omfattar
endast få representanter, näml, familjegrupperna
k ä k f j ä r i 1 a r och rotätare. En mera
populär indelning i stor- och småfjärilar,
Macro-och Microlepidoptera, brukas även. Till
små-fjärilarna räknas huvudsaki. mott, vecklare och
malar, under det att de flesta övriga grupperna
gemensamt betecknas som stor fjärilar. — Litt.:
F. Nordström, ”Våra f.” (3 bd, 1934—43); F.
Nordström & E. Wahlgren, ”Svenska f.” (1935
—4Ö- .
Fjärillik kallas blomkronan hos under fam.
Pa-pilionatae bland baljväxterna. Den består av 5
blad, av vilka det största, seglet, är riktat
uppåt och i knoppen täcker de övriga; nedanför
seglet sitta vingarna, en på vardera sidan,
och innanför el. något nedanför dessa kölen,
bildad av två blad, vilka vanl. äro mer el. mindre
fullständigt sammanvuxna med varandra.
Fjärilsfink, se Astrilder.
Fjärran Östern (eng. the Far Easf),
sammanfattande benämning på länderna längst i ö.,
d. v. s. Östasien, särsk. Indien, Kina och Japan.
Fjärran Östern, ry. Dalnij Vostok, f. d.
förvaltnings- och militärområde inom RSFSR,
omfattande de östligaste delarna av ryska Asien
(utom den 1945 erövrade s. delen av Sachalin)
från Ishavet och Berings’ sund i n. till
Man-churiet och Korea i s. Enl. ett dekret av 2O/io
1938 har F. indelats i två områden,
Chabarovsk-området och kustområdet. F. har en areal av
3,343>6oo km2 och 2,3 mill. inv., däri inberäknat
Autonoma Judeområdet och de nationella
regionerna för korjaker och tjuktjer. Huvudstäder
äro Chabarovsk (199,000 inv.) och Vladivostok
(206,000 inv.), den sistn. inom Kustområdet.
Fjärrfotografering, fotografering med
utnyttjande av infraröd strålning samt teleobjektiv.
Fjärrkarelen, se Karelen.
Fjärrkontroll vid elektriska kraftanläggningar
avser elektrisk överföring av mätstorheter,
manövrering av strömbrytare o. s. v. mellan
anläggningens på olika platser belägna delar, t. ex.
mellan en vattenkraftstation och ett centralt
driftkontor. F. kan med hänsyn till sitt ändamål
indelas i fjärrmätning av effekter,
spänningar, vattenstånd m. m., fj ärrindikering,
t. ex. av strömbrytarlägen, samt f j ä r r m
a-növrering av strömbrytare,
regulatorinställningar m. m. I sin enklare form sker f. per tråd,
antingen med för ändamålet speciellt upplagd
ledning el. över telefonledning. Vid sådan
överföring kan ledningen väl utnyttjas genom att
flera mätstorheter o. dyl. kunna överföras
samtidigt, varvid man antingen begagnar överföring
med hög- el. lågfrekvent växelström av ett
flertal olika frekvenser, arbetande med avstämda
kretsar, el. utnyttjar något system med
roterande väljare med synkron rörelse i ledningens båda
ändar. Vid fjärrmätning enl. dessa system sker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
