Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Geografisk översikt - Geologi - Klimat - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Frankrike
14
bäckenet omfattar högt uppodlade dalar, främst
Loires dalgång (Val d’Orléans, Touraine) och
vida slätter (Berry, Beauce, Champagne,
Picar-die). Artois’ kullar bilda gräns mot Flandern.
Mot Kanalen sänka sig tvära kritbranter
(fa-laises). Saönelandskapen äro Bourgogne, som
även tillhör Parisbäckenet, och Franche-Comté.
Geologi. De stora dragen i F :s geologiska
byggnad bestämmas därav, att de under
sen-paleozoisk tid uppveckade armorikanska och
va-riskiska el. hercyniska bergskedjorna sedermera
sönderskuros av förkastningar, varigenom de
olika slättlanden och platåområdena bildades.
Platåerna äro resistensområden, vilka gjort
motstånd mot den senare, tertiära (alpina)
bergskedje-bildningen i sydligaste och sydöstligaste F.
(Pyrenéerna och Västalperna), medan slättlanden äro
sänkningsområden, i vilka marina sediment
avlagrats.
Till urberget hörande bildningar finnas i
större utsträckning i Centralplatån. Kambrosiluriska
bildningar äro utbredda i Bretagne och
förekomma även i Montagne noire, medan marin devon
har utbredning i n. ö. F. (Ardennerna). Här
förekommer också karbon, såväl äldre
(bergkalken) som den produktiva stenkolsformationen.
Denna sistnämnda förekommer även på
Centralplatån.
Den landhöjning, som åtföljde den hercyniska
bergskedj ebildningen, torrläde nästan hela F.
under perm och början av trias. På franskt
område gör triashavet transgressioner över
större områden i ö., och triasbildningar (brokig
sandsten, musselkalk, keuper), särskilt utbredda
i n. ö. (Lothringen), förekomma även i Alperna
och Provence. Jurabildningarna ha sin
huvudutbredning i östra F. men omgiva platåerna på
nästan alla sidor. I den mellersta juran (dogger
el. brun jura) finnas de så viktiga
minett-malmerna i Luxemburg och Lothringen. I
Jura-bergen, som givit namn åt jurasystemet, intaga
dettas bildningar ett mycket stort område.
Vid kritperiodens mitt försiggick en stor
trans-gression av världshavet; den yngre kritan
innehåller skrivkrita och märgelaktiga bergarter.
Den inbrytande tertiärperioden karakteriseras av
upprepade nivåförändringar och ganska
varierande avlagringar, även från sött el. bräckt vatten.
Engelska kanalen är av mycket ungt ursprung
och bildades först under kvartärtiden.
Av det alpina bergskedj esystemet finnas i F.
dels Pyrenéerna och Västalperna, dels
Juraber-gen. Till denna tid höra också de förkastningar,
som bildade Rhendalens gravsänka; i denna
finnas på sträckan från Mainz till Basel
tertiär-avlagringar, däribland i övre Elsass de
ekonomiskt betydelsefulla saltlagren, vilka även
innehålla kalisalter. — Yngre eruptiva bildningar
finnas i stort sett endast i Centralplatån, men
där spela de också en stor roll i landskapets
yt-bildning, och de gamla vulkanernas
karakteristiska yttre har också väl bevarats. Under
kvartärtiden nåddes F. ej av den nordeuropeiska
landisen, men bergskedjorna, som nu endast hysa
några lokala glaciärer, voro då höljda av
sam
manhängande istäcken. F :s kvartärbildningar äro
väsentligen terrassgrus och lössjord; här finnas
mångenstädes talrika lämningar av den rika
kvartära däggdj ursfaunan, och i klippgrottor och
boplatser, särskilt i s. v. F., Vézères och
Dor-dognes dalgångar etc., finnas talrika lämningar
av kvartärtidens människa, förekommande tills,
m. den kvartära däggdj ursfaunan.
Klimat. F. tillhör till större delen det fuktigt
tempererade västeuropeiska klimatområdet.
Kustområdet vid Medelhavet ligger dock inom
området för det s. k. Medelhavsklimatet. Årets
medeltemp. uppgår i n. F. till omkr. + io°
och stiger täml. jämnt mot s. för att vid
Medelhavskusten nå upp till omkr. 140.
Rivieran har ännu en grad högre årstemp. till
följd av den på det skyddade läget beroende
höga vintertemperaturen. På vintern äro
Medelhavets och Atlantens kuster varmast; på
sommaren har kuststräckan vid Engelska kanalen
den lägsta temperaturen, medan den högsta
förekommer längst i s. ö. Juli är i större delen av
landet den varmaste månaden, men vid de v. och
n. kusterna är aug. flerstädes lika varm el.
varmare. Den kallaste månaden är nästan
överallt jan. Den största årliga
temperaturvariationen förekommer vid Rhönes nedre lopp, där
Avignon i juli har medeltemp. 4-24,1°, i jan.
+ 4,i°. Om vintern förorsakas här ofta starka
köldinbrott med temperatur fall ända till — io°
av den där vid alla årstider uppträdande häftiga
nordanvinden, mistralen. Rivierans höga
vinter-temp. (Nizza har i jan. medeltemp. 4“ 6,5°)
beror till stor del på att de höga bergen utestänga
mistralen. Den minsta temperaturvariationen
uppvisar nordkusten av Bretagne, där vinterns
temp. är nästan lika hög som på Rivieran men
den varmaste månadens medeltemp. endast omkr.
4-17°. Medeltemperaturerna för juli och jan.
äro i Paris 4~ 18,3° och +2,3°, Lyon 4“ 20,1°
och + 1,7°, Bordeaux 4~ 20,1° och + 4,8°.
Endast i de högre bergstrakterna sjunker någon
månadstemp. under o°, så att ett mera varaktigt
snötäcke kan bildas. Temperaturens årliga
me-delextremer äro för Paris +33,8° och —u,3°,
Bordeaux -j- 36,0° och — 7,5°, Nizza 4“ 32,8°
och — 2,2°. Låglandet har i allm. en
årsnederbörd av omkr. 600 mm, men i bergstrakterna
faller vida mera, och i de största bergmassiven
finnas stora områden, där årsnederbörden
överstiger 1,500 mm. Den mesta nederbörden faller
över allt på hösten med okt. som den
regnrikaste månaden, men största delen av landet har
riklig nederbörd även i maj. Vid
Medelhavskusten, särskilt Rivieran, framträder klimatets
Medelhavskaraktär genom nästan regnlös
sommar, ringa molnighet och regnets fördelning på
mycket få nederbördsdagar.
Växtvärld. Största delen av F. ligger inom
de sommargröna skogarnas område. Landet var
fordom mycket skogrikt, och trots all skövling
täckes ännu c:a Vs av dess yta av skog. De
viktigaste träden äro bok, ek och tall samt
framför allt i mellersta F. på lägre nivå även
kastanj e. Längs floder och kanaler förhärskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
