Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgblindhet, dyskromatopsi - Färgelanda - Färgetsning - Färgfilm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
Färgelanda—Färgfilm
396
kromatiskt och ganska likt den normales
seende vid skymning. Denna form av f. är ytterst
sällsynt och ofta komplicerad med andra
rubbningar från synorganet. Vid partiell f., d
i-k r oma t o p s i, daltonism, f. i vanlig
mening, föreligger ett reducerat färgsinne. Vissa
färger kunna urskiljas som hos den
normalseende, andra icke. Den partiellt färgblinde är ofta
icke medveten om sin f. Han har lärt sig att vissa
föremål ha en viss färg: träden äro gröna,
blodet rött o. s. v. Även är han i stånd att i någon
mån skilja de färger, för vilka han är blind,
emedan dessa röja sig för honom genom olika
ljusstyrka. Har han däremot intet stöd av
ljusstyrkan (om han ser en ensam lykta på långt
avstånd), tager han oftast fel på färgen. Den
partiellt färgblinde ser i spektrum endast två
färger förutom de vitt-svarta, hans färgseende är
dikromatiskt. Den förste, som lämnat en
vetenskaplig beskrivning av f., var den engelske
kemisten D a 11 o n, sj älv färgblind. — Man
särskilj er olika arter av partiell f. Vanligast och
av största betydelse äro de former, vid vilka
oförmåga föreligger att skilja röda och gröna
färger. Hering sammanfattade dessa
under benämningen rödgrönblinda, då de
skulle sakna röd-grönsubstansen. Anhängarna av
Young-Helmholtz’ teori fördela dem i två
grupper, de rödblinda (protanopi), som skulle
sakna rödprocessen, och de grönblinda
(deu-teranopi), som skulle sakna grönprocessen. Båda
grupperna se i spektrum endast två färger
(förutom vitt-svart), näml, gult och blått, belägna
i var sin ända av spektrum med ett vitt-grått
mellanparti. Den rödblindes spektrum är
förkortat vid den kant, som upptages av röda strålar,
detta till skillnad från den grönblinde, vars
spektrum är oförkortat. Rödblindheten och
grönblindheten förekomma emellertid icke i helt rena
former, den rödblinde har alltid en viss oförmåga
att se grönt och den grönblinde att se rött. —
En sista form av partiell f. är g u 1-b 1 å b 1 i n
d-heten (Hering) el. violettblindheten
(Young-Helmholtz), också kallad tritanopi.
Tri-tanopen ser i spektrum blott rött och grönt med
grå-vitt emellan, och spektrum är för honom
starkt avkortat från det håll, där de blåvioletta
färgerna äro representerade. Denna form av f.
är ytterst sällsynt. Som ett mellanled mellan
di-kromaterna och trikromaterna (personer med
normalt färgsinne) kan man betrakta de s. k.
anomala trikromaterna el. de
ofullständigt färgblinda, som lida av en
kvantitativ nedsättning av färguppfattningen. De
torde utgöra en lika stor grupp som
dikro-matema.
De färgblindas svårighet att skilja rött, gult
och grönt gör dem naturligtvis olämpliga för
yrken, inom vilka dessa färger nyttjas som
signaler. Efter en j ärnvägsolycka 1875, som väckte
tanken på farorna av f., framställde professorn i
fysiologi Frithiof Holmgren krav på
färgsinnesundersökning av personalen vid
järnvägarna, ett krav, som snart förverkligades. Han
införde även den första praktiskt användbara
massundersökningsmetoden, den s. k.
sefir-garnsmetoden. Den är dock ej tillräckligt
exakt och är svår att utföra. Mera
ändamålsenliga äro Stillings, Göthlins el. Ishiharas p s e
u-doisokromatiska tavlor. Även använder
man lanternprov (Danmark), som avse att
komma de verkliga signalförhållanden vid
trafikväsendet så nära som möjligt. Numera fordras
normalt färgsinne för personal vid järnväg och
sjötrafik, vid lots- och fyrväsen, flotta, arméns
signalorgan o. s. v. Den i Sverige sedan 1944
officiella metoden utgöres av en kombination av
Göthlins och Boström-Kugelbergs
pseudoisokro-matiska tavlor, i tvivelaktiga fall kompletterade
av andra prov (lanternprov).
Färgelanda, socken i s. v. Dalsland, Valbo
härad, Älvsborgs län, kring Valboån; 107,61 km2,
2,652 inv. (1951). Utgöres av småkulliga,
skogbevuxna bergplatåer och djupa dalslätter; i n. ö.
Kroppefjäll. 2,907 har åker. I Färgelanda
stationssamhälle (640 inv.) vid statsbanelinjen
Uddevalla—Bengtsfors ligga Älvsborgs läns
folk-högsk. och lantmannaskola. Här finnas
ce-mentgjuteri, sågverk och hyvleri;
distriktsveterinär och extra provinsialläkare.
Industrisamhället Stigen (535 inv.) 4 km österut har
ullspinneri, ylleväveri, färgeri, kamgarnsspinneri
och elkraftverk, tillhörande Stigens ab. Såväl
silver- som kopparmalm bröts förr inom F. På
flera ställen finnas järnåldersgravfält. Den nuv.
kyrkan av sten uppfördes 1870. Bildar med
Ödeborg ett pastorat i Karlstads stift, V. Dals
kontrakt; utgör storkommunen Färgelanda.
Färgetsning, se Färgtryck.
Färgfilm, kinematografisk film i naturliga
färger. Betr, principerna för de färgfotografiska
metoderna se Färgfotografi. F. kan sägas ha fått
sin definitiva lösning med
Agfacolorme-t o d e n, som den utformats av Agfa i samarbete
med det tyska inspelningsbolaget Ufa. Filmen
fotograferas på agfacolornegativfilm med
nega ti vemulsion, som genom
färgkopplingsframkall-ning utan omvändning ger en ”negativ” färgbild,
där motivets färger återges i sina
komplementfärger. Vid kopiering på liknande emulsion
erhållas vid direkt färgkopplingsframkallning
kopior i de rätta färgerna. — F. i form av
smalfilm tillverkas enl. metoderna Agfacolor,
Kodachrome och Anscocolor. — Den
i U.S.A. vanligaste metoden för normalfilm i
färg är Technicolo r-m e t o d e n, där
negativet fotograferas enl. en trefärgsmetod och
kopieringen sker enl. en insugningsmetod.
Fotograferingen utföres här med en specialkamera på
tre filmremsor med olika färgkänslighet. Bilden
från objektivet delas av ett prisma upp i två
strålknippen, varav det ena träffar den
grönkänsliga filmen och det andra den blåkänsliga
och den rödkänsliga filmen, vilka ligga med
skiktsidorna pressade mot varandra. Negativen
framkallas var för sig med specialframkallare, som
samtidigt med silverbilderna ge härdbilder i
gelatinet. Efter silverbildernas utblekning infärgas
de tre gelatinrelieferna, vilka användas som
matriser. Med dem överföras de tre delbilderna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
