Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fästning - Fästningsartilleri - Fästningsförband - Fästningsförsvarsområde - Fästningsgåvor - Fästningspolis - Fästningsstraff - Fästningsstrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425 Fästningsartilleri—Fästningsstrid 426
ansågs denna uppgift bäst kunna tillgodoses
genom lineära bältesbefästningar utefter gränserna,
bälten, som gåvos allt större djup. De slutna
f. ersattes sålunda under 1930-talet med
befäst-ningsbälten, ss. M a g i n o 11 i n j e n,
Väst-vallen m. fl. Inom befästningszonen liggande,
äldre f. utnyttjades liksom bakom denna
liggande, i den mån de kunde inrymmas i
operationsplanerna. Slutna gördelfästningar torde ej
mera komma att byggas. — Kustfästningar
ha till uppgift att skydda flottans
operationsbaser, hamnar m. m. mot anfall från
sjöstridskrafter. De bestå av bl. a. befästningar för tunga
flackbanepjäser med skottvidder upp till 40,000
m, av strandbatterier och rörliga batterier med
medeltungt flackbane- och kastartilleri, av i
torn el. kasematter uppställda lätta och
medeltunga kanoner. Dessutom finnas minspärrar och
ubåtsnät, luftförsvar, strålkastare under pansar
el. bakom betongvallar samt bombsäkra
ammuni-tionsförråd m. m. Då en kustfästnings svagaste
del vanl. är landsidan, landfronten, måste denna
utbyggas enl. samma principer, som gälla
moderna gränsbefästningar. Under 2:a världskriget
fingo kustf. stor betydelse som stöd av försvar
mot landstigning. Därjämte utfördes längs
hotade kuster omfattande
kustbefästningsanord-ningar, ss. olika slag av hinder i vattnet och på
stranden, art.-ställningar, bunkrar, värn m. m.,
allt syftande till att avslå anfall av en på bred
front anfallande fiende. —De svenska kust-f. ha
numera ombildats till marina försvarsområden.
Jfr Befästningskonst.
Fästningsartilleri, för fästningsförsvar avsett
art., landfästningsartilleri, el.
kustfästningsartilleri. I f. ingå både
fast uppställda och rörliga pjäser, både kanoner
och kastpjäser. De fasta pjäserna äro ofta
uppställda i pansartorn och äro sammanförda i fort
(fästen) och batterier. De rörliga äro i regel
tunga fältpjäser, organiserade i divisioner och
batterier, i regel motoriserade. I f. ingå även
luftvärnskanoner, ofta fast uppställda. Förutom
i kustfästningarna finnes numera i Sverige f.
endast i Boden, en typisk art.-fästning. Jfr
Bestyckning.
Fästningsförband, för fästnings försvar
uppsatta och utbildade förband ur alla truppslag,
avsedda att utgöra huvuddelen av fästningens
besättning. Som f. användas i Sverige främst
lokalförsvarsförband.
Fästningsförsvarsområde, fästningen jämte
det kring fästningen liggande området, över
vilket kommendanten är territoriell befälhavare.
Fästningsgåvor, i äldre svensk rätt de gåvor,
fästmannen vid trolovningen (”fästningen”)
förärade sin blivande hustru.
Fästningspolis, tidigare vid fästning särsk.
anställd polis med uppgift att hindra obehöriga
att få kännedom om befästningsanläggningar
samt att biträda den civila polisen vid tillsynen
av att icke utlänningar uppehålla sig inom
fästningens skyddsområde. F. har jämlikt 1942 års
försvarsbeslut uppgått i statlig poliskår. Jfr
Marin poliskår.
Fästningsstraff, se Frihetsstraff.
Fästningsstrid, den stridshandling, som avser
anfall mot och försvar av fästning. -— I äldsta
tider utfördes anfallet mot fästningar
antingen genom att rörliga trätorn på rullar
framfördes mot murarna, som därifrån genom
fallbryggor bestegos, el. genom att den anfallande
med murbräcka, en lång och grov ekbjälke med
metallskoning, raserade muren, så att en bräsch
bildades. Försvararen sökte å sin sida sätta
tornen i brand el. få dem att välta, besköt dem
med katapulter och sökte genom utfall hindra
anfallsarbetena. I och med krutets uppfinning
undergick f. en omvandling, i det att närstriden
om fästningen föregicks av artilleristrid med
bräschskjutning. Under slutet av 1600-talet satte
Vauban anfallet i system. Det s. k. vaubanska
anfallet, vilket i huvudsak bibehöll sig in på
1800-talet, började genom anläggande av
cirkum-och kontervallationslinjer till skydd mot anfall
från stridskrafter utanför fästningen samt mot
utfall från densamma. Därefter öppnades
nattetid i:a parallellen (inf.-ställning) c:a 570 m från
fästningen. I denna anlades kast- och
bräsch-skjutningsbatterier. På c:a 300 m lades sedan
2:a parallellen, något överskjutande den första,
med demonterbatterier, och vid fältvallens fot
3 :e parallellen, i vilken kastbatterier inbyggdes.
Mellan samtliga paralleller förde löpgravar
(approcher) i sicksack. Därefter framgick man
med sapper genom fältvallen, från vars krön
gravnedgången företogs genom en med virke
beklädd underjordisk gång, som slutade vid
kontereskaTpen, mitt för den i eskarpen skjutna
bräschen. Gravövergången skedde i torra gravar
medelst löpgrav, i våta på en faskindamm med
bröstvärn.
Utvecklingen såväl inom vapentekniken som
inom befästningskonsten framkallade före 1 :a
världskriget en strävan, särsk. i Tyskland, att
utfinna lämpliga metoder för fästningars
tagande genom något av de förkortade
anfalls-sätten, överrumpling, bombardering
el. våldsamt anfall. Metoderna vunno en
gynnsam tillämpning under 1 :a världskriget vid
Liège samt vid Namur, Maubeuge m. fl. genom
art. eldskoncentration och ett hänsynslöst
framträngande i fortmellanrummen. Samma
förkortade anfallssätt ledde under 2:a världskriget
till snabba resultat genom ett metodiskt
förfarande och teknikens utveckling. Precisionsvapen
(luftvärnspjäser) med stor skottvidd demolerade
f ästnings-art: s skottgluggar. Stormtrupper av
ingenjör- och inf.-förband, utrustade med
sprängladdningar med riktad verkan, eldsprutor,
rökmedel samt lätta automatvapen lyckades tack
vare hög stridsmoral tränga fram och demolera
de viktigaste befästningsanläggningarna. Härtill
kom bombning från flyg samt landsättning av
flygburna trupper i och bakom befästningarna.
Fort Eben Emael togs huvudsaki. genom
överrumpling, under det att genombrottet av
Maginot-linjen var resultatet av våldsamt anfall. — Emot
en av en kvalitativt god besättning och energisk
kommendant försvarad fästning måste anfalls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
