Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna - Författning - Förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
Förenta staterna
512
gressen och åtnjuter ej ens lokal självstyrelse.
Kongressen lagstiftar för det, som om den vore
en statslegislatur, men många av dess
bestämmelser äro sådana, som ett city council lägger
hand vid.
Alla de 48 delstaterna ha sedan sin första
tillkomst med rättighetsförklaringar försedda,
skrivna författningar. Maktdelningsprincipen
behärskar delstatsförfattningarna lika väl som
unions-författningen. Tvåkammarsystem är rådande över
lag utom i Nebraska, som sedan 1937 har
enkammarsystem. Båda husen utses genom val,
och skillnaden mellan senat och representanthus
— också andra namn på den nedre kammaren
förekomma — åstadkommes på så sätt, att den
förra utses från större valkretsar, har mindre
medlemsantal och längre mandattid än den
senare. Nästan undantagslöst tillämpas systemet
med majoritetsval i enmansvalkretsar. I några
stater är den nedre kammaren på så sätt
favoriserad, att money bilis först måste föreläggas
den. Ingendera kammaren kan upplösas. Endast
i 4 stater sammanträda legislaturerna varje år.
Alla de övriga nöja sig med sessioner vartannat
år. Urspr. var all makt koncentrerad till
legislaturerna, som valde såväl exekutivens innehavare,
guvernören, som domstolarna. Nu utses den
förre överallt genom direkta folkval med hela
staten som valkrets för 2 eller 4 år — New
Jersey är ensamt om 3 år —, varvid i regel enkel
majoritet är till fyllest. I några stater kräves dock
absolut majoritet; uppnås icke sådan, tillkommer
valrätten båda husen i förening. Guvernören
saknar formellt laginitiativ men utövar tack vare sin
ställning som partiledare i hög grad ett faktiskt
sådant i budskapets form. Han är numera också
utom i North Carolina utrustad med suspensivt
veto och använder det ännu flitigare än unionens
president. I senare tid ha folkomröstningar ofta
kommit till användning.
Förvaltning. Kabinettet består f. n. av 9 led.,
var och en chef för ett dep. och svarande mot
en europeisk minister, näml, utrikesminister
(Secretary of State), finansminister (Secretary of the
Treasury), försvarsminister (Secretary of
Defense), justitieminister (Attorney-General),
postminister (Postmaster-General), inrikesminister
(Secretary of the Interiör), jordbruksminister
(Secretary of Agriculture), handelsminister (Secretary
of Commerce) och arbetsminister (Secretary of
Labor). Under försvarsministern subordinera tre
specialdep., lantförsvarsdep. (Department of the
Army), sjöförsvarsdep. (Department of the
Na-vy) och luftförsvarsdep. (Department of the Air
Force). Vid sidan av departementen ha sedan
slutet av 1800-talet upprättats en rad fristående
kommissioner, kallade independent establishments,
många dock av kort varaktighet.
Alla stater äro med hänsyn till
lokalförvaltningens behov uppdelade i grevskap (counties)
med undantag för Louisiana, som uppdelas i
kommuner (parishes). Inalles finnas omkr. 3,100
counties, varierande från 3 i Delaware till 250 i
Texas. Storleken varierar också mycket, men i
medeltal omfattar ett county 1,000 kvadratmil och
har 40,000 inv. Grevskapens uppgifter äro att
sörja för ordningens upprätthållande, uppbära
skatter, ha uppsikt över skolväsendet, svara för
fattigvård och fångväsen m. m. Ledande organ
äro county board, vars medlemsantal varierar från
3 till 25 el. mera. Vanl. äro dess medl. folkvalda,
men medlemskap i kraft av ämbetsställning
förekommer också. Vid sidan av densamma finnas en
rad ämbetsmän, av vilka särsk. böra nämnas the
sheriff, som svarar för lagarnas tillämpning och
domarnas exekution, the coroner, som med
biträde av en jury företar undersökningar i händelse
av dödsfall, som kunna misstänkas bero på brott,
och the prosecuting attorney, som är allmän
åklagare. I allm. äro ämbetsmännen folkvalda.
I New England äro counties uppdelade i
kommuner, som kallas towns. Dessas viktigaste organ
är the town meeting, vari varje röstberättigad
led. av resp, town deltar. Den omedelbara
demokratien kan dock på så sätt modifieras till
förmån för den representativa, att något hundratal
medl. utses att genom votering avgöra ärendena,
medan de övriga åtnöjas med en fri yttranderätt.
För de löpande förvaltningsärendena utses av
town meeting en särskild nämnd, kallad the
se-lectmen, som assisteras av skilda boards och av
the town clerk, som är kommunens faktotum. I
Mellersta Västern äro counties uppdelade i
town-ships, i vilka town meeting icke spelar någon
större roll och ofta saknas. Förvaltningen åvilar
i stället valda funktionärer, organiserade till en
board, el. en enda sådan, kallad the supervisor. I
Sydstaterna finnas inga towns och knappast
heller några townships. I stället äro counties
uppdelade i skilda distrikt för skilda uppgifter, ss.
skolväsen och väghållning. I v. F. har detta
system vunnit ytterligare stadga, så att de skol-,
hälso-, bevattnings-, brandskydds- och vägdistrikt,
som där existera, kommit att betecknas som
quasi-municipal corporations till skillnad från de
reguljära kommuner, som towns och townships
utgöra.
En särställning inta städerna, som i F. spela
en dominerande roll, i det enl. den officiella
statistiken mer än hälften av befolkningen lever i
urban localities, d. v. s. orter med minst 2,500
inv. Uppnåendet av detta befolkningstal är dock
ej tillräckligt, för att en ort skall erhålla
ställningen av en stad i legal mening, en city. Därtill
fordras, att vederbörande stat genom ett särskilt
aktstycke (charter) utrustar den med särskilda
rättigheter och på särskilt sätt organiserar dess
styrelse. I fråga om styrelseformen finnas tre
typer. Den äldsta, som ännu är förhärskande
i större el. medelstora städer, utgör en avbild av
det maktdelningssystem, som finns såväl i
unionens som delstaternas författningar. Den
verkställande makten tillkommer en folkvald
borgmästare (mayor), medan rätten att fastställa
stadsstadgor tillhör en stadsrepresentation
(council). Systemets tungroddhet har gjort, att i en
rad, merendels smärre, städer både mayor och
council ersatts med en kommission på 5
folkvalda led., som förena den legislativa och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
