Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
Förenta staterna
552
skildrande genren till fulländning med ”An
American tragedy” (1925). Jack Londons (1876—
1916) brokiga produktion omfattade både
konstnärligt fullgoda äventyrsromaner som ”The sea
wolf” (1904) och starkt socialistiska
klasskamps-skildringar som ”The iron heel” (1908). Den
socialistiska romanens främsta företrädare är
dock Upton Sinclair (f. 1878). Sherwood
Anderson (1876—1941) införde den
psykologiserande naturalismen med novellsaml. ”Winesburg,
Ohio” (1919) och väckte stor uppmärksamhet
med den sinnligt primitivistiska romanen ”Dark
laughter” (1925). Författarinnorna Ediht
Whar-ton (1862—1937), Willa Cather (1876—1947),
Ellen Glasgow (1874—1945) och Zona Gale
(1874—1938) representera en mera moderat
riktning inom naturalismen. Booth Tarkington
(f. 1869) har vunnit stor popularitet med
över-klasskildringar som ”The plutocrat” (1927). En
ny romantisk riktning framträdde vid mitten av
1910-talet. James Branch Cabell (f. 1879) är
en filosofiskt inriktad förf., som starkt betonar
drömmens och fantasiens betydelse i t. ex.
”Jurgen” (1919). Joseph Hergesheimer (f.
1880), Donn Byrne (1889—1928) och Robert
Nathan (f. 1894) höra till samman
skönhetsdyr-kande falang.
Tiden efter 1 :a världskriget medförde en rik
litterär produktion. Sinclair Lewis (1885—1951),
som visserligen debuterat redan 1914, fick en
social bakgrund till sina satiriska skildringar
av den amerikanske småborgaren i ”Main Street”
(1920) och ”Babbitt” (1922). Francis Scott
Fitzgerald (1896—1940) blev en talesman för den
nya psykoanalysinspirerade sexualmoralen, och
med ”The great Gatsby” (1925) skapade han den
första gangsterromanen. John Dos Passos (f.
1896) gav i trilogien ”U.S.A.” (1930—36) en
märklig krönika om mellankrigstidens
förhållanden. Ernest Hemingway (f. 1896) står som den
kanske mest typiske representanten för denna
tids illusionslösa, krigsmärkta människotyp, och
med verk som ”The sun also rises” (1926) och
”A farewell to arms” (1929) har han med sin
kyliga verklighetsuppfattning och drivna,
lapida-riska stil utövat ett stort inflytande på den
samtida litteraturen. William Faulkner (f. 1897) är
till stil och verklighetsuppfattning Hemingways
motsats, men romaner som ”As I lay dying”
(1930) och ”The hamlet” (1940) ha givit honom
ett väl så starkt inflytande som denne. Louis
Bromfield (f. 1898) angrep i ”The stränge case
of Miss Annie Spragg” (1928) den puritanska
livsmoralen, och i ”Twenty-four hours” (1930)
gav han jen förnämlig New York-skildring.
Waldo Frank (f. 1889), Ludwig Lewisohn (f.
1882), Ben Hecht (f. 1894), Floyd Dell (f.
1887), Carl Van Vechten (f. 1880) och Stephen
Vincent Benét (1898—1943) äro alla betydande
mellankrigsförf. Thornton Wilder (f. 1897) hade
stor framgång med den fabelar tade historiska
romanen ”The bridge of San Luis Rey” (1927)
och den i Lewis’ stil hållna satiriska romanen
”Heaven is my destination” (1935). Ring
Lard-ners (1885—1933) utomordentliga skildringar
från sportens värld (”Round up”, 1929) ställer
honom i särklass i denna genre.
Depressionen i början av 1930-talet
resulterade i en omfattande proletärlitteratur. Edward
Dahlberg (f. 1900), Jack Conroy (f. 1899),
Grace Lumpkins och Catharine Brody utgåvo
uppmärksammade strejkromaner. Albert Halper
(f. 1904) behandlade i ”The foundry” (1934)
arbetarens problem ur kollektivistisk synpunkt.
Dorothy Parker (f. 1893) gisslar den
välsitue-rade överklassen i ironiska skildringar. James
Thomas Farrel (f. 1904) blev
depressionslittera-turens förnämste företrädare med trilogien
”Studs Lonigan” (1932—35). Sydstatsskildraren
Erskine Caldwell (f. 1903) fäste världens
uppmärksamhet på den fattige vite jordbrukarens
problem i ”Tobacco road” (1932), och i ”God’s
little acre” (1933) behandlade han
textilarbetarnas förhållanden, samtidigt som han gjorde sig
till talesman för en primitivistisk
människouppfattning. John Steinbeck (f. 1902) skrev
strejkskildringen ”In dubios battle” (1936) och utgav
1939 30-talets kanske mest omtalade roman, det
storslagna arbetareposet ”Grapes of wrath”. Den
s. k. ”hårdkokta skolan”, dit man ibland räknar
även Hemingway, har sin förnämste och mest
konsekvente företrädare i James Cain (f. 1892),
som skapade stilen med sin fräna, ordknappa
roman ”The postman always rings twice” (1934).
John O’Hara (f. 1905), Horace McCoy (f. 1897)
och gangsterskildraren William Riley Burnett
(f. 1899) tillhöra samma falang. Thomas Wolfe
(1900—38) debuterade 1929 med den storartade
självbiografiska romanen ”Look homeward,
angel” men kunde i sin fortsatta produktion icke
infria kritikernas högt ställda förväntningar.
Gertrude Stein (1874—1948), Henry Miller (f.
1891) och Kay Boyle (f. 1903) representera det
artistiskt exklusiva i den nyare amerikanska
litteraturen. Den regionalt begränsade, historiskt
färgade romanen har utvecklats till en populär
genre, i stort sett oberoende av tidens litterära
strömningar. Elisabeth Madox Roberts (1886—
1941), Evelyn Scott (f. 1893), Katherine Ann
Porter (f. 1894) och Majorie Kinnan Rawlings
(f. 1896) ha alla producerat värdefulla
skildringar, begränsade till vissa stater. John P.
Marquand (f. 1893) har New England till
utgångspunkt i t. ex. ”The late Georg Apley”
C1937)- James Boyd (f. 1888), Kenneth Roberts
(f. 1895) och Hervey Allen (f. 1889) äro
framträdande representanter för den romantiserade
historiska romanen. Pearl Buck (f. 1892)
införde med sina Kina-skildringar, ss. ”The good
earth” (1931), ett exotiskt drag i den
amerikanska litteraturen.
William Saroyans (f. 1908) naivistiska, lätt
filosofiska författarskap, typiskt framträdande
i ”The daring young man on the flying trapeze”
(1934) och i ”The human comedy” (1943),
kännetecknas av djup humanitet och fredsvilja.
Kos-mopoliten Frederic Prokosch (f. 1909)
behandlar helst utomamerikanska ämnen (”The skies
of Europé”, 1941, ”Storm and echo”, 1948).
Car-son McCullers (f. 1917) och Eudora Welty (f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
