Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gathenhielm, Lars - Gatkamill - Gatling, Richard Jordan - Gatlopp - Gatsten - Gatt - Gattamelata, Erasmo - Gatterer, Johann Christoph - Gatti, Angelo - Gatti-Casazza, Giulio - Gattjina (Krasnogvardejsk) - Gatubelysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
761
Gatkamill—Gatubelysning
762
1715 adelskap tillika med brodern Kristian, en
förtjänt sjöofficer, och 1716 rang av kommendör
i flottan. Han förvärvade på sina kaperier en
betydande förmögenhet och var otvivelaktigt en
förslagen, driftig och hänsynslös affärsman, som
i förlitande på guvernörens och konungens skydd
och gunst vid ett par tillfällen (bl. a. genom
olaglig export av myntplåtar) gick utanför
lagens råmärken. — Litt.: G. Unger, ”G.” (i
”Karolinska förbundets årsbok”, 1938).
Gatkamill, bot., se Sötblomsläktet.
Gatling [gä’tlii)], Richard Jordan,
amerikansk mekaniker (1818—1903). G. konstruerade
1861 en kulspruta med 4—6 pipor lagrade kring
en axel, så att piporna turvis kunde avfyras, då
axeln kringvreds.
Gatlopp, ett kroppsstraff. Två käppbeväpnade
led uppställdes några m från varandra, det
främre ledet gjorde helt om, och i ”gatan” mellan
leden infördes den person, som skulle avstraffas.
Vid löpandet genom gatan fick han på den
blottade ryggen ett slag av varje person. Brukades
på 1600-talet mycket i civillagstiftningen,
försvann sedan där men borttogs först 1812 ur
krigslagen.
Gatsten, huggen sten för gatubeläggning.
Ehuru g., särsk. storgatstenen, är på väg att
undanträngas av andra gatubeläggningsmaterial,
utgör den alltjämt en viktig artikel inom
Sveriges stenindustri, även för export. Materialet
utgöres av högvärdig granit el. gnejs.
Exportförhållandena ha medfört, att ett stort antal —
långt över 100-talet — kant- och gatstenstyper
tillverkas. För Skandinaviens del har dock den
egentliga g. sedan 1934 varit standardiserad i
endast 6 dimensioner, i vad avser storgatsten, och
i 3 dimensioner betr, smågatsten, av vilka den
minsta dimensionen kallas mosaiksten.
Smågatsten tillverkas till en del maskinellt
(k 1 i p p s t e n) och blir väsentligt mycket billigare
än storgatstenen. Den ger dessutom en jämnare
och vackrare gatuyta.
Gatt. 1) Sund el. trängre farvatten (även i
namn, ss. Danziger gatt, Kattegatt). — 2) I
fråga om fartyg: hål el. mindre öppning utan
skiva, upptaget i rundhult, reling m. m., ss.
skivgatt, spygatt; även i vissa
fartygs-rum, ss. k a b e 1 g a 11. — Ett akterskepp är
flat- el. r u n d g a 11 a t, allteftersom det har
flat el. fyllig form.
Gattamela’ta, E r a s m o, italiensk kondottiär
(d. 1443), känd genom Donatellos ryttarstaty i
Padova, som restes av venetianerna, i vilkas
tjänst han varit.
Ga’tterer, Jo hann Christoph, tysk
historiker (1727—99), sedan 1759 prof, i Göttingen.
Banbrytande var hans verksamhet för
systematisering av de historiska hj älpvetenskaperna
dip-lomatik, genealogi, heraldik och kronologi, i vilka
han utgav handböcker. G. ivrade för en
pragmatisk framställning av världshistorien. Han skrev
bl. a. ”Die Weltgeschichte in ihrem ganzen
Umfang” (2 bd, 1785—87).
GaTti, A n g e 1 o, italiensk författare (1875
—1948), G. var under i :a världskriget G. Ca-
dornas sekr. och närmaste rådgivare samt
avancerade till general. G. var en mycket betydande
militär historiker och kritiker med arbeten som
”Uomini e folie di guerra” (1921), ”Uomini e
folie rappresentative” (1925), ”La parte dell’Italia”
(1926) m. m. Den självbiografiska romanen
”Ilia ed Alberto” (1930) är ett av den moderna
italienska prosans främsta verk.
Ga’tti-Casazza [kasa’tsa], G i u 1 i 0, italiensk
operaledare (1860—1040). G. var 1898—1903
artistisk och administrativ ledare för Scala i
Milano och 1908—35 i samma egenskap verksam
vid Metropolitan i New York, vilken scen under
hans chefskap hade en glanstid.
Gattjina [ga’t/jina] (1929—44 K r a s n
o-g v a r dej sk), stad i Ryssland, i
Leningradom-rådet, 46 km s, s. v. om Leningrad; 42,000 inv.
Järnvägsknutpunkt med metall- och
grammofonindustri. Stort slott, byggt 1766—70, nu
museum.
Gatubelysning är en relativt sen anordning
inom stadssamhällena. Ännu på 1600-talet voro
gatorna under den mörka delen av dygnet utan
särskild belysning. Enskilda trafikanter fingo
reda sig med facklor och lyktor. I Sverige gjordes
en början till g. genom det i Stockholm efter
slottsbranden 1697 utfärdade påbudet för
husägare att uppsätta ett visst antal lanternor på
Riddarholmen. Först 1725 förbjöds bärande av
facklor på huvudstadens gator, och 1749 utkom
en k. f. om allmän skyldighet för fastighetsägarna
i Stockholm att hålla g. De första gatlyktorna
voro rovolj elampor av enklaste slag (s. k.
vargögon) ; sedermera brukades petroleum (gasolja,
fotogen) som lampbränsle. Den stora
omvälvningen i g. kom med lysgasens införande i början
av 1800-talet. 1813—-14 blevo gatlyktor i London
anordnade för gas. 1846 infördes gasbelysning i
Sverige (Göteborg), och 1853 lyste gaslyktor f.
ggn i Stockholm (Norrbro). Sedan gasverken i
de svenska städerna börjat övertagas eller
nyanläggas av kommunerna, gick utvecklingen av g.
där raskt framåt under 1880- och 1890-talen med
utnyttjande bl. a. av gasglödljusets fördelar.
Sålunda voro 1898 alla Stockholms gaslyktor
försedda med auerbrännare. I början av seklet
introducerades den med fotogen under tryck drivna
Lux-lampan. I Stockholm släcktes stadens sista
gatlampa med gasbelysning (i Enskede) 1941.
Elektriskt ljus för g. kom till användning redan
vid båglampornas uppträdande omkr. 1880, mest
för öppna platser. Metalltrådslampor för den
reguljära g. började allmänt införas omkr. 1914,
sedan gasfyllda lampor med stor livslängd
kommit i marknaden. Dyl. lampor dominera alltjämt
g. i de flesta länder men ha under senare år fått
en allvarlig konkurrent i de med betydligt högre
ljusekonomi arbetande gasurladdningslamporna.
Bland dessa användas, särsk. på kontinenten och
i U.S.A., natriumlampor i stor
utsträckning, varvid det gula ljuset genom sin förmåga
att ge god genomträngning i dimma anses
innebära större fördelar än olägenheter.
Högtrycks-kvicksilverlampor, som ge ett briljant blåvitt sken,
ha även kommit till stor användning; i
nämn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
