Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerona - Geronter - Gerontologi - Gerontoxon - Gerrymander - Gers (zoologi) - Gers (flod) - Gers (departement) - Gersau - Gerschom ben Jehuda - Gersdorff, Joachim - Gersdorffit - Gershwin, George - Gerson (Jean Charlier) - Gérson, Levi bin (Rálbag, Gersonides) - Gerstenberg, Heinrich Wilhelm von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
Geronter—Gerstenberg
884
tornet är från 1581. G. har av gammalt varit
starkt befäst.
Gero’nter (grek. ge’rontes, eg. gamla män,
de äldste), medlemmar av gerusia (se d. o.).
Gerontologi (till grek, gerontes, åldringar och
lo’gos, lära), utforskandet av åldrandet och dess
fenomen.
Geronto’xon (av grek. ge’ron, gubbe, och
to’xon, båge), med. G. c o’r n e a e (arcus
seni-lis), på fett- och kalkinlagring beroende, hos
äldre personer vanlig grumling i hornhinnan
(cornea); den löper likt en 1—1 V2 mm bred,
vitgrå, ogenomskinlig ring parallellt med periferien,
omkr. 0,5 mm innanför denna. Synförmågan
påverkas ej.
Gerrymander [ge’rimända], eng., att i
partisyfte godtyckligt manipulera med
valkretsindelningar. Uttrycket härrör från Massachusetts, där
guvernör E. Gerry ansågs vara upphovsman till
en dylik, 1811 genomdriven, partisk
valkretsindelning.
Gers, zool., se Gärs.
Gers [^är], biflod fr. v. till Garonne, i s. v.
Frankrike. Upprinner på Lannemezanplatån och
utmynnar strax ovanför Agen. 175 km lång.
Gers [’Sär], depart. i s. v. Frankrike, i
Gas-cogne, kring Garonnes biflod Gers; 6,291 km2,
190,000 inv. Huvudstad: Auch. Jordbruk,
vinodling, boskapsskötsel och fjäderfäavel.
Gersau [gä’rzau], luftkurort i schweiz.
kantonen Schwyz, på Vierwaldstättersjöns n. strand,
vid s. foten av Rigi; 1,900 inv. — G. var 1332
—1817 självständig republik.
Gerschom ben Jehuda, judisk talmudist (omkr.
960—1028 el. 1040); förestod en nygrundad
talmudisk högskola i Mainz. Han övertog de
babyloniska gaonernas roll som högsta instans
i religiöst rättsliga frågor.
Gersdorff [gè’rsdårf], Joachim, dansk
statsman (1611—61). Han blev riksråd 1648,
ståthållare i Köpenhamn s. å. och
rikshovmäs-tare 1652 (efter Ulfeld). G. var en fint bildad
man men saknade större politisk förmåga. Han
var 1657 mycket ivrig för krig med Sverige;
1658 kom det på hans lott att underteckna
fredstraktaten i Roskilde. På 1660 års riksdag stod
han närmast på Fredrik IH:s sida men spelade
icke någon ledande roll. Efter statsvälvningen
blev han riksdrots och president i statskollegiet.
Gersdorfflt, arseniknickelkis, NiAsS,
kristalliserar reguljärt men uppträder mest i täta
aggregat av silvervit—stålgrå färg. En av de
mera kända fyndorterna för g. är Loos i
Hälsingland.
Gershwin [gäjæin], George, amerikansk
tonsättare (1898—1937), urspr. pianist, debuterade
1919 med operetten ”Klockan halvnio”, varefter
följde operetterna ”Scandalls”, ”Tiptoes”, ”Our
Nell”, ”Sweet little David”, ”OKay” och ”Lady
be good”. G:s genombrott kom 1924 med
”Rhap-sody in blue”, som präglas av intensiv,
suggererande rytmik, originell melodik och djärv,
bestickande harmonik. Därefter följde en
jazzkonsert efter vedertagna formella begrepp. Sam-
tidigt fortsatte G. med
operetter, bl. a. ”Son
of the flame”, ”Strike
up the band”, ”Funny
face”, ”Treasure girl”,
”Show girl”, ”Girl
crazy” och ”Of Thee
I sing”, men
komponerade även den i
seriösare form hållna
symfoniska dikten ”En
amerikan i Paris”. En
andra pianorapsodi
1931 var en etapp på
den väg, som ledde till
G:s främsta verk, operan ”Porgy and Bess”
(1935; uppf. i svensk radio 1947, i Göteborg
1948, i Malmö 1952). — 1932 utkom ”G. G:s
songbook” (med ill. av Alajalov). — Litt.:
Monogr. av I. Goldberg (1931).
Gerson [’gärså’], eg. Jean C h a r 1 i e r,
fransk teolog (1363—1429). Han blev 1395
kansler vid univ. i Paris. Han hyste den
galli-kanska uppfattningen emot påvedömet och bidrog
väsentligt till sammankallandet av det första
re-formkonsiliet i Pisa 1409; ehuru han ej där var
närvarande, blev hans skrift för mötet, ”De
unitate ecclesiastica”, konsiliarismens mest
glänsande legitimation. I Konstanzmötet deltog han
personligen 1415—17. Där skrev han sin andra
berömda skrift, ”De potestate ecclesiastica”. Han
fordrade, att kyrkan ensam, icke påven, skulle
äga all kyrklig auktoritet, och yrkade på en
reformation men deltog dock i fördömandet av Hus
och Hieronymus av Prag. G. sökte
sammansmälta den nominalistiska skolastiken och den
mystiska teologien. Nitälskande för
folkundervisningen skrev han uppbyggliga traktater på
franska; av dessa utgå vos i Sverige (övers, av
Ericus Nicolai) redan 1495 ”Om djävulens
frestelse” (vår först tryckta bok på svenska) och 1514
”Lärdom, huru man skall dö”, som kallats den
första katekesen (båda i ”Samlingar utg. av Sv.
fornskrift-sällskapet”, 21, 1877, resp. 24, 1881). —
Litt.: J. B. Schwab, ”J. G.” (1858); J.
Stelzen-berger, ”Die Mystik des J. G.” (1928); W. Diess,
”Die Theologie G:s” (1931).
Gérson [ge’-], Le v i ben, bekant under
sitt litterära namn Rålbagel. Gers o’n ides,
judisk astronom, bibelforskare och filosof (1288
—1344). G. kommenterade Aristoteles’ då kända
verk (el. snarare Averroès’ kommentarer) samt
Pentateuken m. fl. bibliska skrifter. Hans
religionsfilosofiska verk ”Milchamot Adonai” (Guds
krig, tr. 1560; ny uppl. 1866) ger uttryck åt en
rationalistisk uppfattning av skapelsehistorien,
profetismen, de bibliska undren m. m.
Gerstenberg [gä’rstanbärk], Heinrich
Wilhelm von, tysk författare (1737—1823),
först officer, sedan lotteridirektör i dansk tjänst
i Altona. Efter anakreontiska smådikter
(”Tän-deleien”, 1759) och ”Kriegslieder eines dänischen
Grenadiers” (1763) utgav G. ”Gedicht eines
Skalden” (1766) och ”Briefe über
Merkwürdig-keiten der Litera tur” (1766—70) och dramer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
