Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Getsläktet - Getter - Getterön - Getto - Gettysburg - Getväppling, harväppling - Getz, 1. Bernhard - Getz, 2. Ole Berg - Getå - Geulincx, Arnold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
897
Getter—Geulincx
898
håller sig på ännu större höjd än gemsen och
har ännu större färdighet i klättring än denna.
De stenbockar, som leva i Kaukasus och
Pyrenéerna, tillhöra andra arter. Bland de egentliga
getterna finnas två vilda arter, besoargeten
(se d. o.) och skruvgeten (C. Falconeri).
Den senare kan nå en mankhöjd av 115 cm.
Hornen, som hos bocken kunna bli ända till 1
m långa, äro korkskruvslikt vridna. Skruvgeten
finnes i Afghanistan och i Himalaja. Mer
avvikande äro halvgetterna, Hemitragus, som
sakna skägg och klövkörtlar samt ha mindre
horn och fyra spenar. Mest bekant är t a h r e n
{Hemitragus hemitragus) från Himalaja.
Tamgetterna kunna alltefter sitt ursprung
delas i två grupper. Till den ena, som
härstammar från besoargeten, höra bl. a. norra och
mellersta Europas tamgetter, som äro små till
medelstora djur med bågböjda horn. Redan under
stenåldern höllos dessa, varom fynd av en
små-vuxen ras, den s. k. torvgeten, vittna. Under
bronsåldern ersattes denna av en större ras. Som
stamform för den andra gruppen tamgetter
räknas en under tidig kvartärtid levande art, C.
prisca. Dess avkomlingar förekomma bl. a. i
s. ö. Europa. De äro medelstora till stora med
långa, korkskruvsvridna horn. Till de
värdefullaste raserna av denna grupp räknas
angorageten (se d. o.) och ka s hm i r g e t e n, som
hålles tam huvudsaki. i Tibet. Den är en täml.
småvuxen form (höjd 60 cm), mest bekant
genom sin päls, som består av långa stickelhår,
vilka täcka en fin, dunlik ull. Denna bearbetas
till de synnerligen högt skattade
kashmirvävna-derna. Numera är rasen införd även i
Frankrike.
Getter, fys., benämning för ämnen, som
utfällas i det inre av elektronrör för adsorption av
kvarvarande gasrester. För detta ändamål ha
olika ämnen använts.
Getterön, se Varberg.
Getto [gä’tå], se Ghetto.
Gettysburg [ge’tizbäg], stad i Pennsylvania,
U.S.A., vid ö. foten av Blue Ridge, 80 km n. v.
om Baltimore; 7,000 inv. Där besegrade i det
blodiga tredagar sslaget 1—3 juli 1863
unions-trupperna under Meade de konfedererade under
Lee. Slaget blev en vändpunkt i inbördeskriget.
Slagfältet är nu
nationalpark och
krigarkyr-kogård.
Getväppling, h a
r-v ä p p 1 i n g, Anthy’llis,
släkte bland balj
växterna med omkr. 20 arter,
de flesta i
Medelhavsländerna, örter el.
buskar med i huvud
samlade blommor, samtliga
ståndarsträngar
sammanvuxna till ett rör
samt nötlik balja.
Bladen äro parbladiga med
uddblad. I Sverige fin-
Getväppling.
NF VIII — 29
nes en art, A vulneraria, en flerårig ört med
kort jordstam och många, oftast upprätta, intill
3 dm höga stjälkar. Blommorna äro vanl. gula,
på Gotland och Öland ofta bleka (krämfärgade
el. vita) el. i olika nyanser röda. Svensk g. är
en god foderväxt, som kan uthärda stark torka.
Getz [gäts]. 1) Bernhard G., norsk
jurist (1850—1901), prof, i juridik vid Oslo univ.
1875 och Norges riksadvokat 1885. Som
universitetslärare utövade han starkt inflytande på
den yngre generationen av jurister, varjämte han
utvecklade stor produktivitet som juridisk
författare. Från
1880-talets början togs G.
starkt i anspråk för
att förbereda
reformer av
brottmåls-och strafflagstiftningen. Ensam el. som den
ledande medlemmen av
åtskilliga kommittéer
utarbetade han de
förslag, vilka ledde till
helt ny
straffprocess-lag (1887), med
lekmän som domare
i stor utsträckning
och med muntligt
pro
cessförfarande, vidare till partiella straff
lagsreformer (1889, 1890) och slutligen, efter G:s död,
till Norges nya strafflag (1902), som betecknar
ett banbrytande framsteg i den europeiska
straffrättens utveckling. 1895 blev G. medlem av den
tredje unionskommittén och var ordf, för dess
norska avdelning.
2) Ole Berg G., den föreg:s son, militär (f.
1881), inf.-officer 1902, major 1930, överste och
chef för Nord-Tröndelag inf.-reg. 1937. Som
chef för 5:e brigaden förde han befäl över de
norska styrkor, som efter den tyska invasionen
kunnat mobiliseras och föras samman n. ö. om
Trondheim. I striderna mot tyskarna samverkade
G. med de engelska och franska styrkor, som
landsattes i Namsos. Efter deras inskeppning
måste G. begära stillestånd 3/s 1940. G. har utg.
”Fra krigen i Nord-Tröndelag 1940” (1940; sv.
övers, s. å.).
Getå, hållplats vid statsbanelinjen Nyköping—
Norrköping, 15 km n. n. ö. om Norrköping, på
Kolmårdens sluttning ned mot Bråviken. S. om
G. inträffade 1918 den svåraste j ärnvägsolycka,
som hänt i Sverige, varvid 41 personer dödades.
Geulincx [gö’lii)ks], Arnold, belgisk filosof
(1624—-69); var 1646—58 professor vid det
katolska univ. i Louvain, avsattes som cartesian,
övergick då till calvinismen och blev prof, i
Leiden 1665. G. sökte att i sin filosofi
övervinna svårigheter, som förelågo i cartesianismen,
framför allt i dess teori om förhållandet emellan
själ och kropp. Vid förklaringen av
överensstämmelsen emellan kroppsliga rörelser och
själsliga företeelser tänker sig G. ett ingripande
av Guds vilja. G:s uppfattning härom är dock
ej fullt klar. Av vissa uttalanden tyckes framgå,
att han anser Gud ständigt ingripa, så att ef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
