Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grieg, 1. Edvard - Grieg, 2. Harald - Grieg, 4. Nordahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Grieg
304
pianostycken, op. I. G. begav sig därefter till
Köpenhamn, där han 1867 ingick äktenskap med
sin kusin Nina Hagerup (1845—1935), en
betydande konsertsångerska, som genom sitt
konstnärliga föredrag av sin mans sånger
mycket bidragit att göra dem omtyckta. Under
Kö-penhamnstiden skrev G. flera vida kända och
högt skattade verk, ss. pianosonaten, op. 7, och
violinsonaten, op. 8. 1868 komponerade han där
sin pianokonsert i a moll, op. 16. Även utkommo
flera sånghäften (op. 4 och 5). G. flyttade sedan
till Oslo, där han 1870—74 var dirigent för den
av honom stiftade Musikföreningen. 1870 skrev
han och tillägnade Liszt körverket ”Foran Sydens
kloster”. Av övriga större kompositioner från
Oslotiden märkas körverket ”Landkjending” samt
musik till Björnsons ”Sigurd Jorsalfar” och
Ib-sens ”Peer Gynt”. Till G :s mera betydande
pianostycken från 1870-talets mitt hör balladen i g
moll, op. 24. 1874 lämnade han Oslo och slog sig
ned i Bergen, där han sedan mesta tiden bodde
(1877—79 i Hardanger, från 1885 på villan
Trold-haugen utanför Bergen). Från tiden närmast
efter 1874 äro ”Elegiska melodier” för
stråkorkester, op. 35, violoncellsonaten, op. 36,
stråkkvartetten i e moll, op. 27, samt ”Den bergtekne” för
baryton och orkester. Efter 1879 företog han
nästan varje år konsertresor till utlandet. Av
1880-talets verk märkas ”Fra Holbergs tid” för
stråkar och piano, op. 40, melodramen
”Berg-liot”, symfoniska danser, melodier för
stråkorkester m. m. Såväl på 1870- som på 1880-talet
skrev han även en mängd romanser och
pianostycken (”Lyriska stycken” m. m.). Ända till
tiden kort före sin död fortsatte G. att konsertera
i utlandet och årl. utgiva nya sånghäften och
pianostycken. — Som kompositör gav G. sitt
bästa i de mindre formerna, ss. romansen och
pianostycket, men även i violinsonaterna. Hans
stil passade mindre för de stora, genomarbetade
konstformerna, och orkesterstycket blev aldrig
hans rätta fält. Så mycket mera förmådde han ge
i den trängre ramen. Han ägde en eminent
förmåga att skarpt belysa och karakterisera med
några få toner. De musikaliska idéerna flödade
alltid fram friska och individuella. Romansen och
det korta stämningsstycket för piano lyckades
honom därför bäst. Som nationell kompositör
förmådde G. som ingen före honom i Skandinavien
att av nationella folkdanslåtar och
folkvisemelo-dier skapa en högre konstmusik av självständig
egenart. — Litt.: Biogr. av G. Schjelderup
(1903), H. T. Finck (1905), P. de Stoecklin
(1926) och F. H. Törnblom (1943); hans brev
utgav Marie Beyer 1923.
2) Harald Vollan G., bokförläggare (f.
1894). G., som blev cand. filol. 1917, ägnade sig
först åt journalistik men har gjort sin
förnämsta insats i norskt ekonomiskt och kulturellt liv
som förlagsman. Han blev 1921 anställd i den
norska avd. av Gyldendalske Boghandel, Nordisk
Forlag, och stod i spetsen för överförandet av
de norska förf., som det danska förlaget utgav,
till ett norskt företag, Gyldendal norsk forlag,
där han blev dir. 1922 och chefdir. 1925. 1941
blev han som ordf, i styrelsen för
Nationaltheat-ret häktad, då styrelsen icke ville följa den
quis-lingska politiken, satt ett år på Grini och fick
först 1945 återinträda som chef för sitt förlag.
G., som är en fin essäist, har bl. a. utg.
”Les-ningens velsignelse” (1945), ”Torgny Segerstedt”
(s. å.; tills, m. V. Moberg och J. Scharffenberg),
”Hvad er et forlag” (1946) och ”Alexander
Kiel-land og de ’arge blodsugere’” (1948). — Litt.:
Fl. Fett, ”Godviljens menn” (1948).
4) Johan Nordahl Brun G., den föreg:s
bror, författare (1902—43). G. föddes i ett
lek-torshem i sjöstaden Bergen och tog efter
studentexamen 1920 hyra som lättmatros på ett
handelsfartyg till Australien, en färd, som med
tiden gav upphov till diktsaml. ”Rundt Kap det
gode haap” (1922) och romanen ”Skibet gaar
videre” (1924; sv.
övers. 1925), en
socialt betonad
uppgörelse med falsk
sjöromantik. G., som
börjat filologiska studier
vid univ. i Oslo,
avlade 1925
embetsexa-men. 1923—24
vistades han som stipendiat
i Oxford, där han
studerade engelsk
litteratur och skrev avh.
"Rudyard Kipling and
the British empire”
(1927). G. uppehöll sig
under de följ, åren ofta utomlands, bl. a. 1927 i
Kina. Under denna tid utgav G. diktsaml. ”Stene
i strömmen” (1925) och ”Norge i våre hjerter”
(1929), det mest typiska uttrycket för hans
moderna fosterlandskärlek, reseskildringen
”Kinesiske dage” (1927; sv. övers, s. å.) och essäsaml.
”De unge döde” (1932), en serie fina studier
över engelska diktare från romantiken och 1 :a
världskriget, samt skådespelen ”En ung mands
kjærlighet” (1927), ”Barrabas” (s. å.), där han
i biblisk dräkt förde fram sina erfarenheter från
Kina, och ”Atlanterhavet” (1932), där han
brännmärkte den moderna maskinkulturen,
sensations-journalistiken och den kapitalistiska
utsugaran-dan. 1933 slog han sig ned i Moskva, där han
stannade till 1934, en avgörande upplevelse för
honom. Hemkommen framträdde han som
samhällskritiker med tidskr. Veien frem, 1936—37,
och skådespelen ”Vår ære og vår makt” (1935),
”Men i morgen —” (1936) och "Nederlaget”
(1937), som har motiv från kommunardupproret
i Paris 1871, G:s förnämsta skådespel. Han
besökte 1937 Spanien under inbördeskriget (”Spansk
sommer”, 1937) och utgav 1938 romanen ”Ung
må verden ennu være” (sv. övers. 1939), där han
angriper den internationella kapitalismen och
mellankrigstidens fascistiska rörelser. Vid det tyska
överfallet på Norge 1940 följde G. regeringen
och deltog i transporten av riksbankens guld till
England. G., som utbildades till officer och
vistades i England, Canada och på Island som
reporter hos de norska styrkorna, omkom under en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
