- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 9. Giro - Hasslarp /
735-736

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halle, Thore - Hallé, Sir Charles - Halleberg - Halleck, Henry Wager - Halleffekt - Hallein - Halleluja - Hallen - Hallén, Andreas - Hallén, Erik - Hallén, Harald - Hallenberg, Jonas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

735

Hallé—Hallenberg

736

denna avd. och prof. 1918—50, intendent för
Riksmuseum 1921—47. H. har företagit
vidsträckta forsknings- och studieresor, 1907—09 som
deltagare i Svenska Sydamerika-expeditionen till
Falklandsöarna, Chile, Argentina och Brasilien
samt 1916—17 till Kina för att studera Kinas
stenkolsförande bildningar. H:s arbeten om
fossila växter ha givit viktiga bidrag såväl till
förståelsen av deras
anatomi och biologi som
till växtrikets
allmänna systematik. I ett
omfattande arbete har
H. behandlat
permo-karboniska växtfossil
från Shansi i Kina.
Han har även
beskrivit fossil från Skånes
stenkolsförande
bildningar samt svenska
kalktuffer. En
allmän-fattlig framställning
har H. givit med
”De utdöda växterna”

(1938—40) i den av C. Skottsberg redigerade
handboken ”Växternas liv”.

Hallé, Sir Charles, tysk-engelsk pianist
och tonsättare (1819—95). Han utbildade sig i
Paris, där han tillhörde Liszt-Chopin-kretsen,
och begav sig på Mendelssohns inrådan till
England, där han verkade som pianist och
konsertledare. H. var även mycket ansedd
pianolärare och ägnade sig med särskilt intresse åt
kammarmusiken. 1888 gifte han sig med violinisten
Wilma Neruda.

Hälleberg, se Halle- och Hunneberg.

Halleck [hä’lik], Henry Wager,
amerikansk general (1815—72). Vid inbördeskrigets
utbrott 1861 blev H. generalmajor i unionsarmén
och fick mars 1862 befälet över unionens
stridskrafter i västern. Han tvang maj s. å. de
kon-federerade att utrymma Corinth och blev i juli
överbefälhavare för nordstaternas alla arméer.
1864 ersattes han som överbefälhavare av Grant.
Till april 1865 var han därefter chef för
generalstaben i Washington.

Halleffekt [hål-], ett fysikaliskt fenomen,
upptäckt 1879 av amerikanen E. H. Hall, bestående
i elektriska strömmars avböjning inuti en ledare,
som utsättes för ett magnetiskt fält.

Hallein [ha’lain], stad i Salzburg, Österrike,
vid Salzach; 8,000 inv. Saltbergverk (vid
Dürn-berg); badort.

Halleluja (av hebr. hallelu, lovprisen!, och jah,
förkortad form av Jahve el. Jehova), ”lovsjungen
Herren!”, hebreisk formel, i bibelöversättningarna
bibehållen i sitt ursprungliga skick. H.
förekommer i Psaltaren på de ställen, där Jehovas
storhet och härlighet prisas eller folket erinras om
hans välgärningar.

Hallen, socken i Jämtlands v. domsagas
tingslag, omfattar Hammarnäset och Indalsälvens
mynningsvik (Kvitsleviken) i Storsjön och
sträcker sig v. därom upp på Anaris fjällen; 742,10
km2, 1,209 inv. (1951). Odlad bygd utmed
Stor

sjön. 1,273 har åker. Ett elkraftverk tillhör
Hallens elektriska ab. 600 m ö. h. i den natursköna
dalen mellan Drommen och Västerfjäll ligger
B y d a 1 e n s turistort. Kyrkan av sten är sannol.
från 1200-talet. Ingår i H:s och Marby pastorat
i Härnösands stift. Undersåkers kontrakt; bildar
tills, m. socknarna Norderö och Marby
storkommunen Hallen; 887,10 km2, 1,970 inv. (1951).

Hallén, Johan Andreas, tonsättare (1846—
1925). Han studerade vid konservatoriet i
Leipzig och verkade först i sin födelsestad, Göteborg,
som dirigent 1872—78. Efter en tid som
sånglärare i Berlin slog han sig ned i Stockholm,
där han sedan verkade till sin död, utom 1902
—07, då han var ledare av Sydsvenska
filharmoniska sällskapet i Malmö. H. var 1892—97
kapellmästare vid Kungl. teatern samt lärare i
komposition vid Konservatoriet 1909—19. I
Tyskland påverkades H. av nyromantiken. I övrigt var
han en varm vän av den äldre polyfona
musikstilen. Han behärskade förträffligt den moderna
orkestern och förstod alltid att på ett intelligent sätt
utnyttja klangnyanserna. Under Berlinvistelsen
övergick han till den symfoniska dikten i Liszts
stil samt till efterbildningar av Wagners
musikdrama. 1881 uppfördes i Leipzig H:s opera ”Harald
Viking” (i Stockholm 1884). Av symfoniska dikter
från denna tid märkas ”Toteninsel” och
”Sphären-klänge”. Under sin Stockholmstid skrev han
ytterligare operorna ”Häxfällan” (uppf. 1896;
om-arb. 1902, ”Valborgsmässa”) och
”Valdemarsskat-ten” (1899; även uppf. i Stuttgart 1913). H. var
medstiftare och ledare av Filharmoniska
sällskapet 1885—95 samt skrev särskilt under denna tid
flera körverk: ”Vineta”, ”Pagen och
kungadottern”, ”Trollslottet” m. fl. De mest populära
verken från senare tid voro ”Juloratorium”,
”Re-quiescat” och ”Missa solemnis” (uppf. 1923;
komponerad på 1870-talet men omarb. på 1920-talet).
För orkester skrev han 2 rapsodier, 4 sviter (”Ur
Gustaf Vasas saga”, ”Sten Sture”, ”En
sommarsaga”, ”Ur Valdemarssagan”), därjämte
solosånger m. m. H. var musikkritiker i Nya Dagligt
Allehanda och utgav ”Musikaliska kåserier”
(1894). — Biogr. av P. Vretblad (1918).

Hallén, Erik Gustaf, elektrotekniker (f. 1899
16/ø), avgångsexamen från Chalmers tekniska inst.
1921, fil. dr 1930, doc. i mekanik och matematik
vid Uppsala univ. 1931, doc. 1943 och prof, sedan
1946 i teoretisk elektroteknik vid Tekniska högsk.
H. har publicerat ett flertal avh. inom
elektrici-tetsläran, spec. i elektrisk svängningsteori.

Hallén, Harald Martin, präst, politiker (f.
1884 29/s), teol. kand, i Lund 1908, komminister
i Torrskog (Karlstads stift) 1909, kyrkoherde i
Arvika 1926, prost 1942. H. anslöt sig tidigt till
socialdemokratiska partiet och har representerat
detta i A. K. 1912—21 och sedan 1925; ordf, i
konstitutionsutskottet sedan 1939, i statsrevisionen
sedan 1940. Han har innehaft ett flertal
uppdrag i olika kommittéer och utredningar.

Hallenberg, Jonas, historiker (1748—1834),
fil. mag. 1776, doc. i historia i Uppsala s. å.
Redan 1779 bosatte han sig i Stockholm och ingick
som e. o. tjänsteman i Riksarkivet, Kungl. bibi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:16:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffi/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free