Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hellström, Carl - Hellström, John - Hellström, Kristian - Hellström, 1. Nils - Hellström, 2. Gustaf - Hellström, Paul - Helluland - Hellvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Hellström—Hellvi
134
—1932), fil. dr 1920, doc. i teoretisk filosofi i
Uppsala 1919; från 1929 t. f. lärare i samma ämne
vid Stockholms högsk. H. behandlade bl. a.
vil-jefrihetsproblemet i Boströms filosofi
(gradual-avh. 1919), Humes aprioribegrepp (1925),
jagbegreppet hos Fichte (1928) samt förhållandet
mellan utvecklingslära och etik i H. Spencers
filosofi (1930).
Hellström, John Gustav Leonard, läkare (f.
1890 25/«), med. lic. i Stockholm 1917, med. dr
1924, doc. i kirurgi vid Karolinska inst. 1927,
prof, i kirurgi där 1939, överläkare vid Maria
sjukhus’ kirurgiska avd. 1939—40 och därefter
överläkare vid Karolinska sjukhusets kirurgiska
avd. H. har utg. ett stort antal arbeten, sarsk.
inom den kirurgiska urologien, och har bl. a.
klarlagt stafylokokkinfektionernas betydelse som
orsak till vissa stenar i urinvägarna.
Hellström, Kristian, idrottsman,
idrottsledare, affärsman (1880—1946), stiftade
idrottsföreningen Sleipner i Stockholm 1897 och var dess
sekr. 1897—1903 samt 1924—32, var en av
initiativtagarna till Stockholms idrottsförbund
(1898) samt innehade 1910—13 posten som
gene-ralsekr. vid Olympiska spelen i Stockholm. Han
var framstående aktiv idrottsman och under
början av 1900-talet Sveriges bäste
medeldistanslöpare. Han tog 1901 initiativ till Sleipners
terränglöpning och 1913 till Svenska Dagbladets
stafett-löpning.
Hellström. 1) Nils Enoch H., läkare (1877
—1941), med. lic. i Lund 1901, med. hedersdr
1918, lasarettsläkare i Söderköping 1907—15, i
Eskilstuna 1916—19, i Norrköping 1919—28,
ge-neraldir. och chef för Medicinalstyrelsen 1928
—35. H. författade ett flertal uppsatser,
huvudsaki. rörande kirurgiska ämnen.
2) Erik Gustaf H., den föreg:s bror,
författare (f. 1882 28/s), fil. kand, i Lund 1903,
korrespondent för Dagens Nyheter i London
1907—11, Paris 1911—18, New York 1918—23,
London ånyo 1927—35, sedan 1936
litteraturrecensent i samma tidn.; led. av Svenska akad.
1942, fil. hedersdr i Uppsala 1945. H:s första
litterära arbeten, novellsaml. ”Ungkarlar” (1904)
och romanen ”När mannen vaknar” (1905), visa
tydlig släktskap med bl. a. Hj. Söderberg och H.
Bang. I nästa bok, ”Kaos. En trilogi” (1907),
förde H. in ett socialt motiv (”Träbenet”). H:s
verkliga genombrott kom med londonberättelsen
”Kuskar” (1910). H. lämnade här prov på sin
förmåga att snabbt leva sig in i främmande miljöer
och träffsäkert återge nationella egenarter; härpå
ge hans politiska essäer ytterligare bevis: ”Vår
tids ungdom” (1914), ”Kulturfaktorn” (1916),
”Joffre” (s. å.) och ”Förenta staterna och
världsfreden” (1919). Även de under samma tid skrivna
romanerna ”Kring en kvinna” (2 bd, 1914),
”Bengt Blancks sentimentala resa” (1917) och
”Ett rekommendationsbrev” (2 bd, 1920)
kännetecknas av levande och trovärdiga interiörer ur
engelsk, fransk, resp, amerikansk miljö. Den
egna generationens problem tog H. upp i den
självbiografiska serien om Stellan Petreus, H:s alter
ego, med undertiteln ”En man utan humor”:
”Dagdrömmar” (1921), ”En mycket ung man”
(1923) och ”Sex veckor i Arkadien” (1925), som
berätta om Stellans barndom, ungdom samt
studentår i Lund. Först 13 år senare återvände
H. till denna motivkrets med ”Det var en
tjusande idyll” (1938), som återger Stellans väg
från akademien via studier i Stockholm till det
praktiska livet, som utrikeskorrespondent.
”Kärlek och politik” (1942) tecknar hans öden i
London. I ”Den gången” (1944) bildar Paris
bakgrunden. Serien har fått sin avslutning med ”1
morgon är en
skälm” (1952). I
mitten av 1920-talet
utgav H. novellsaml.
”Olsson går i land”
(1924) och ”Mannen
vid ratten” (1926). —
”Snörmakare Lekholm
får en idé” (1927) är
den svenska
ståndscirkulationens klassiska
roman.
”Polismästaren och riddaren Carl
Heribert Malmros”
(1931) är först och
främst en personlig
uppgörelse. I ”Storm över Tjurö” (1935), H:s
konstnärligt mest fullgångna roman, tecknade han
livet på en ö i Stockholms skärgård som en
mikrokosm, där det upprörda tillståndet i världen
reflekteras. H:s journalistik och reportage under
1920—30-talen återfinnas i saml. ”Från redingot
till kavajkostym” (1933), ”Det tredje riket” (s. å.)
och ”Vägen till paradiset” (1937). 1947
debuterade H. som dramatiker med ”Han träffas inte
här”, följt av ”Ung man gör visit” (1950). För
Svenska akad:s räkning har H. skrivit
minnesteckningen ”Adolf Hedin” (1948). — Litt.: H.
Ahlenius, ”G. H.” (1934).
Hellström, Paul, agronom, politiker (1866
—1927), genomgick Ultuna lantbruksinst. 1890
—91, fil. dr 1891, fick 1895 i uppdrag att
upprätta och förestå Kemisk-växtbiologiska anst. i
Luleå och blev föreståndare för
frökontrollan-stalten där samt från 1906 sekr. i Norrbottens
läns hushållningssällskap. 1919 blev han sekr. i
Lantbruksakad. H. arbetade framgångsrikt för
det norrländska jordbrukets främjande. Han var
1903—05 och 1913 riksdagsman i A. K., 1914
—27 i F. K. samt från juni 1926 till sin död
jordbruksminister. Han författade bl. a. det
betydande verket ”Norrlands jordbruk” (1917).
He’lluland, se Vinland.
Hellvi, socken i Forsa ting på ö. kusten av
Gotlands n. härad; 38,00 km2, 604 inv. (1951).
Genomflytes av Bångån från Fardumeträsk i n. ;
spridda åkrar, skogs- och hällmarker. 687 har
åker. Vid hamnplatsen K y 11 e j den restaur.,
pittoreska ”Strandridaregården”; egendomligt
formade raukar. Lastageplatsen S :t Olofsholm
har 125 m kaj vid 5,5—3 m djup; medeltida
kyrkoruin (jfr Akergarn). Flera kalkstensbrott
finnas. Flerstädes förekomma järnåldersgravfält, av
vilka det stora Ihrefältet från vikingatiden blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
