Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrikson, Anders - Henriques, Fini - Henriques, Pontus - Henry - Henry, Joseph - Henry, O. (William Sidney Porter) - Henrys lag - Henschen, 1. Salomon - Henschen, 2. Folke - Hensen, Viktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Henrikson—Hensen
186
Henrikson, Anders Henrik, skådespelare
och regissör (f. 1896 13/s), efter olika
engagemang anställd 1921—35 och sedan hösten 1949
vid Dramatiska teatern. Bland mera betydande
roller där märkas Kurt i ”Sonja”, perukmakare
Ström i ”Markurells i Wadköping”, Cello i
”Kvartetten som
sprängdes” och
borgmästaren i
”Revisorn”. Under det
14-åriga uppehållet i sina
fasta
teaterengagemang ägnade sig H.
huvudsaki. åt filmen
som skådespelare och
framför allt som
regissör men
gästspelade även på olika
scener i båda
egenskaperna. På Kungl. teatern
har han vid flera
tillfällen varit anlitad
som gästregissör. — G. 3) 1940 m.
skådespelerskan Aino Taube.
Henriques [henri’kes], Fin i Valdemar,
dansk violinist och tonsättare (1867—1940), elev
av V. Tofte, J. Svendsen och J. Joachim; 1918
kungl. kammarmusikus. Av H:s kompositioner
märkas flera värdefulla kammarmusikverk,
musik till Drachmanns melodrama ”Völund smed”
(1898), orkesterstycket ”Symfonisk legende”,
solosånger och pianostycken samt operan
”Stærstik-keren” (1927).
Henriques [henrFkes], Pontus Herman,
matematiker (1852—1933). Han blev lektor i
byggnadskonst vid Norrköpings tekn.
elementarskola 1877. H. var sedermera överlärare vid
Tekniska skolan i Stockholm 1884—1911, blev
lektor i beskrivande geometri vid Tekniska
högskolan 1885 samt var prof, där i samma ämne
1911—17. H. verkade även 1886—1912 som
lärare i perspektivlära vid Konstakad. (1910—12
vice prof, i ämnet). Han utgav läroböcker i
geometrisk ritning, perspektivlära m. m. samt
”Skildringar ur Kungl. Tekniska högskolans
historia” (del I, 1917) och ”Kungl. tekniska
högsk:s 100-årsjubileum” (1928).
Henry [he’nri], se Elektriska enheter.
Henry [he’nri], Joseph, amerikansk
fysiker (1797—1878). Han blev 1826 prof, i
matematik samt var 1832—37 prof, i naturvetenskap
vid New Jersey College i Princeton. Vid
upprättandet av Smithsonian Inst. i Washington 1846
blev H. detta märkliga forskningsinstituts sekr.
och förste styresman. Redan 1827 hade H.
börjat sina banbrytande vetenskapliga arbeten inom
elektricitetsläran, särskilt rörande de
elektromagnetiska fenomenen och induktionsströmmarna.
Han var även en banbrytare inom meteorologien
och organiserade i mitten av 1800-talet på
systematiska rapporter från ett stort antal
observationsorter grundade väderleksförutsägelser i
U.S.A.
Henry [he’nri], O., pseud. för William
Sidney Porter, amerikansk författare (1862
—1910). Efter att ha prövat skilda yrken var
H. bokhållare och banktjänsteman 1885—94. Han
hade tidigt börjat skriva humoristiska
berättelser, men det var först under det att han 1898
—1901 avtjänade fängelsestraff för en
förskingring under sin bankmannatid, som han fann sin
rätta form. Hans noveller blevo oerhört
populära och efterbildades av många. Han berättar
vanl. om vardagsmänniskor, personer ur de lägre
samhällslagren, och han tar fasta på de små
tragedier, som deras liv inrymmer, och återger
dem med humor och medkänsla.
Henrys lag [he’nris], en av den engelske
kemisten William Henry (1775—1836) upptäckt
lagbundenhet, som utsäger, att lösligheten av
gaser i vätskor vid konstant temp. är proportionell
mot gasens tryck.
Henschen. 1) Salomon Eberhard H.,
läkare (1847—1930). Han blev med. dr i Uppsala
1878, laborator där i patologi 1881, var prof, i
medicin i Uppsala
1882—1900 och i
Stockholm (vid
Karolinska institutet) 1900
—12. H. ägnade sig
med synnerligen stor
framgång åt studier
över nervsystemets
sjukdomar och nedlade
sina forskningsresultat
dels i flera smärre avh.,
dels i det omfattande
arbetet ”Klinische und
anatomische Beiträge
zur Pathologie des
Gehirns” (8 bd, 1890
—1930). H:s viktigaste insats utgöres av de
be-aktansvärda resultat hans forskning vunnit ang.
synsinnets lokalisation i hjärnbarken. H. har
även lämnat talrika andra värdefulla bidrag,
främst inom neurologien men också inom övriga
områden av medicinen.
2) Folke H., den föreg:s son, läkare (f.
1881 7/ii), med. dr
1910, prof, vid
Karolinska inst. 1920—46.
H. har utg. ett stort
antal arbeten rörande
patologiska frågor. I
E. Joests ”Handbuch
der speziellen
patholo-gischen Anatomie der
Haustiere” har han
bearbetat kapitlen om
urinorganen (1923) och
de blodbildande
organen (1929). H., som
företagit talrika
utländska vetenskapliga
resor, har behandlat geografisk-patologiska
frågor i bl. a. ”Några blad ur sjukdomarnas historia
och geografi” (1934).
Hensen, Viktor, tysk fysiolog (1835—
1924), prof, i Kiel 1871—-1911. Han
offentliggjorde värdefulla undersökningar över
sinnesor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
