Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Honung - Honungsblomster - Honungsdagg - Honungsgrävling el. ratel - Honungsgökar - Honungsgömme - Honungsklöver, sötväppling - Honungskörtlar, honungsgömmen, nektarier - Honungsskivling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
Honungsblomster—Honungsskivling
462
växlingen, orsakad av husbinas oavbrutna
ving-rörèlser, och genom den relativt höga
temperaturen i kupan (intill 35 °) bringas dessutom
vattnet i nektarn att hastigt avdunsta. När h.
slutligen blivit tillräckligt tjockflytande, täckas de
efter hand fyllda cellerna med vaxlock.
I kemiskt avseende utgöres h. huvudsakligen
av en blandning av olika sockerarter (70—8o°/o
frukt- och druvsocker, s. k. invertsocker, samt
1—5 °/o rörsocker) men innehåller även vatten
(15—25%), mindre mängder äggviteämnen,
dex-trin, fosforsyra, myrsyra m. m. Dessutom
innehåller h. olika aromatiska ämnen. I allm. är den
honung, som beredes i början av sommaren (t. ex.
av nektar från fruktträd), ljusgul, ofta
vattenklar, medan annan h. är betydligt mörkare;
ljunghonung är sålunda rödaktig. Ej sällan uppsamla
bina s. k. honungsdagg från olika växter;
denna ger vanl. svartbrun färg åt h.
Numera utnyttjar man vid skördandet av h.
binas strävan att avlagra h. i vaxkakornas övre
celler, i det att man uppdelar vaxbygget i ett
undre yngelrum och ett övre honungsrum,
skilda från varandra genom ett galler, som tillåter
arbetsbina att obehindrat passera men
utestänger drottningen. På så sätt komma det övre
rummets kakor att innehålla blott honungsfyllda
celler och kunna f. ö. tagas ur kupan, utan att bina
nämnvärt oroas därav. Sedan de uttagna
honungs-kakorna befriats från cellocken, placeras de i
honungsslungare, där h. genom
centrifu-gering drives ur cellerna. Efter någon tid
stelnar h. (kanderar; druvsockret däri kristalliserar).
Vid försiktig uppvärmning till omkr. 500 blir
den lätt ånyo flytande.
H. utgör ett förträffligt näringsämne,
framför allt på grund av den stora mängden
invertsocker, som i motsats till rörsockret kan direkt
assimileras av kroppen. H. förfalskas ofta.
Sveriges biodlares riksförbund strävar emellertid
att bl. a. genom lätt igenkännliga
honungsetiket-ter motarbeta försäljningen av oäkta h.
Honungsblomster, Hermi’nitim mono’rchis, en
1—2 dm hög orkidé med små, gulgröna,
välluktande blommor. Växer mindre
allmänt på fuktig ängsmark upp till
Gästrikland och Dalarne.
Honungsdagg, den sötaktiga,
klibbiga vätska, som förekommer
t. ex. på bladen av lind och lönn.
Den avsöndras av bladlöss och
för-täres begärligt av myror.
Honungsgrävling el. r a t e 1,
Melli’vora rätel, tillhör fam.
mård-djur, Mustelidae, bland rovdjuren.
Till kroppsformen liknar den
grävlingen men är klumpigare.
Längden, inberäknat den 25 cm långa
svansen, uppgår till 1,1 m. Den
långa, borstiga fällen är ovan
askgrå, undertill svartbrun. H. lever
i jordhålor, som den med stor
skicklighet själv gräver. Den jagar
nattetid olika slags smärre dägg-
Honungsgrävling.
djur, fåglar, ormar, maskar o. dyl. samt förtär
även rötter och frukter. Särskilt lysten är den
på honung. H. förekommer i Afrika från
Tsad-sjön och Egypten till Kap. En annan art finnes
i Indien.
Honungsgökar, Indicatorinae, en underfam.
av hackspettfåglarna. De äro satt byggda fåglar
med långa vingar, kort stjärt och kraftiga fötter.
Fjäderdräkten är tät, färgerna enkla och mörka.
H. leva i skogiga trakter huvudsaki. i Afrika, där
de höra till de mest välkända fåglarna. Födan
utgöres av honung och bilarver. Alla lägga sina
ägg i andra småfåglars bon.
Honungsgömme, se Honungskörtlar.
Honungsklöver, sötväppling, Melilötus,
b al j växtsläkte, närstående
klöversläktet men med långsträckta
klasar i bladvecken. Vanligast
äro M. albus (vitblommig) och
M. altissimus (förr officinalis;
gulblommig), omkr. manshöga,
tvååriga örter; växa på
hamnplatser o. dyl. i s. och mellersta
Sverige.
Honungskörtlar,
honungs-gömmen, nektärier, organ
hos växter, som avsöndra en
soc-kerhaltig vätska (honungssaft,
ne’ctar). Vanligast förekomma h.
i blommor, vilkas pollen
transporteras av insekter. Dessa f 1
o-rala nektärier kunna
utgöras av strutlika el. rörformiga
delar av hyllebladen, sporrar,
gropar el. fickor, snäcklikt el.
strutlikt formade kronblad o. s. v.
Stundom finnas på kronbladen
livligt färgade strimmor, som
löpa ned mot honungsgömmet,
honungstec-k e n. Mera sällan finnas h. på bladen,
extra-florala nektärier. Jfr Pollination.
Honungsskivling, Armilläria me’llea, en
mycket skadlig och allmän hattsvamparf av
ring-skivlingarnas släkte {Armillaria). Myceliet av h.
[-Honungsklöver,-]
{+Honungs-
klöver,+}
Melilötus
altissimus.
[-Honungsblomster.-]
{+Honungs-
blomster.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
