Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hämäläinen, Helvi - Händel (Handel), georg Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713
Handel
714
1946) och ”Ketunkivi” (1947). H. har
ytterligare skrivit versdramer, två skådespel på prosa
samt egenartade dikter.
Handel (eng. skrivning Handel), Georg
Friedrich, tysk-engelsk tonsättare (1685—
1759), f- "i Halle, son till en furstlig sachsisk
livkirurg. H. fick musikundervisning av
organisten F. W. Zachau. Han vistades 1703—06 i
Hamburg, där han skrev en del operor, samt 1706—
10 i Italien. Där trädde han i förbindelse med
flera berömda tonsättare, ss. Alessandro och
Do-menico Scarlatti samt Agostino Steffani, och fick
såväl sceniska som kyrkliga verk uppförda. 1710
reste H. till London, där han gav operan
”Ri-naldo” (1711), tillträdde 1711 plats som
hovkapellmästare i Hannover men återvände 1712 till
London, där han sedan
stannade under
drottning Annas beskydd
och 1713 skrev ett ”Te
Deum” för freden i
Utrecht. 1714 besteg
kurfurst Georg av
Hannover Englands
tron. Dennes misshag
över att H. lämnat sin
tjänst i Hannover
förgick snart, och 1716
åtföljde H. denne till
Hannover. 1717—20
var H. kapellmästare
hos hertigen av Chan-
dos på slottet Cannons utanför London och
komponerade under denna tid en mängd
kyrkliga verk, ss. oratoriet ”Esther”. Då 1719
en italiensk opera grundades i London, blev
H. dess musikaliske ledare och ägnade sig
sedan intill 1740 åt teatern, för vilken han skrev
flera operor, däribland ”Giulio Cesare” (1724),
”Rodelinda” (1725), ”Admeto” (1727) och ”Serse”
(1738; med det berömda ”Largo”). Han ägnade
samtidigt kyrkomusiken stor uppmärksamhet och
skrev på 1730-talet flera oratorier, ”Deborah”
(1733), ”Athalia” (s. å.), ”Saul” (1739),
”Israel” (s. å.) och ”Allegro” (1740). Sedan
operaföretaget ekonomiskt gått under, ägnade H. hela
sin tid åt oratoriet, inom vilken konstform han
skrev sina odödliga mästerverk ”Messias” (1742),
”Samson” (s. å.), ”Judas Maccabaeus” (1746),
”Josua” (1747), ”Jephta” (1751) m. fl. Efter det
sistnämnda blev H. blind och kunde därför endast
i begränsad mån ägna sig åt komposition. — H.
skrev även flera verk för orkester och
kammarmusik, av vilka särskilt ”Water music” (1715),
tolv ”Concerti grossi” (1739) och ”Firework
music” (1749) blivit berömda. Vidare kunna
nämnas ”Occasional oratory” (1746) och ”Coronation
anthems” (1727). H. ansågs redan under sin
vistelse i Italien som en av samtidens yppersta
orgelmästare. Han utgav flera konserter för
orgel, däribland de tolv berömda 1739. För
klaver skrev han bl. a. några sviter 1720 och 1733.
H:s verksamhet som tonsättare omfattar
nästan alla de musikens arter, som då förefunnos.
Det centrala för honom var alltid den dramatiska
stilen. Hans operor tillhöra därför det yppersta,
som då fanns. Visserligen slöt han sig till den
italienska skolan och framträdde ej som någon
genomgripande reformator, men han höjde
denna konstart till den högsta blomstring. H:s största
betydelse ligger dock inom oratoriet, där han med
större framgång använde den dramatiska stilen,
överallt framträder ett grandiost drag i H:s
verk, det patetiska och storstilade får alltid den
främsta platsen, men denna storhet och höghet
nås alltid med enklast möjliga medel.
I England voro flera av H:s verk redan
under 1700-talets andra hälft föremål för en
entusiastisk dyrkan, och stora H.-fester anordnades
med masskörer och stor orkester. H:s verk är
utg. av Fr. Chrysander 1859—94 i 100 bd och
5 suppl.-bd. — Litt.: F. Chrysander, ”G. F. H.”
Hämpling (t. v.) och gulnäbbad hämpling. Ur ”Våra fåglar i Norden”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
