- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 11. Infektion - Karkkila /
149-150

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irländsk konst - Medeltidens bokmåleri - Irmingerströmmen - IRO - Irokeser - Iron and Steel Institute - Ironi - Ironiker - Ironside, William Edmund, Baron of Archangel - Iro-skotska kyrkan el. keltiska kyrkan - Irradiation - Irrationalism - Irrationell - Irrationella tal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149 Irmingerströmmen—Irrationella tal 150

ett rikt mönster med geometrisk karaktär. Till
de märkligaste irländska illuminerade
manuskripten räknas ”Book of Durrow” från 6oo-talets
senare hälft el. slut, den något yngre ”Book of
Lin-disfarne” samt ”Book of Kells” från 8oo-talets
början (se bild 2 å pl. vid Bok). De närmaste
årh. urartade konstskickligheten i öns kloster,
och de bästa alstren visa beroende av engelska
bokmålningsskolor. — Litt.: A. C. Champneys,
”Irish ecclesiastical architecture” (1910); K.
Pfister, ”Irische Buchmalerei” (1927).

1’rmingerströmmen (efter danske amiralen C.
L. Irminger), varm havsström, avgrenas vid
Island från Golfströmdriften och går, skild från
Grönland av den isförande östgrönländska
strömmen och under fortgående omblandning med
denna, mot s. v. runt Kap Farvel och ingår sedan
i Västgrönländska strömmen.

IRO, förk. för International Refugee
Organisation (se Internationella flyktingsorganisationen).

Irokäser (eng. Iroquois), ett indianförbund av
de s. k. fem nationerna (cayuga-, mohawk-,
onei-da-, onondaga- och senecastammarna) i ö.
Nordamerika, vilket enl. en tradition slöts omkr. 1570
på initiativ av onondagahövdingen Hiawatha till
försvar mot krigiska grannar (algonkiner och
huroner). På 1700-talet ökades förbundet med
tuskaroraema. I. bebodde som jordbrukande folk
vid européernas ankomst (1500-talet) större delen
av nuv. staten New York och trakterna ö. om
Stora sjöarna i Canada. Efter holländarnas
ankomst skaffade de sig eldvapen och utsträckte
sitt välde. Både andligt och fysiskt stodo de
ovanligt högt. I. voro bittra motståndare till de
franska kolonisterna i Canada och trogna
bundsförvanter till engelsmännen. — I. tillhöra irokesiska
(Iroquoian) språkgruppen, till vilken bl. a. även
räknas huroner och cherokeser. De leva nu i
reservationer och räknade 1904 c:a 16,000.

Iron and Steel Institute [ai’an an stiT [-i’n-stitjöt],-] {+i’n-
stitjöt],+} engelsk förening av internationell
omfattning, avseende diskussion av praktiska och
vetenskapliga frågor inom järnindustrien, stiftad
1869. I. utdelar Bessemermedalj en.

Ironi (grek. eironei’a, förställning), det
framställningssätt, som skenbart gillar, berömmer,
bekräftar o. s. v. men i själva verket ogillar, hånar
och uppvisar det osanna, fula, förvända;
gäckande, hånande undermening. Filosofiskt nyttjades i.
av Sokrates; estetiskt utreddes i:s begrepp av
Solger och framför allt av Jean Paul, som i
Swift såg i:s främsta litterära representant. Tysk
nyromantik gjorde i. liktydig med en subjektiv
godtycklighet, som satte sig över all verklighet
och upphävde den illusion, som utgjorde
diktverkets ursprungliga stämning och avsikt. — Verb:
Ironiséta. — Adj.: Ironisk.

Iröniker, person, som uppfattar el. uttrycker
sig ironiskt.

Ironside [äiGnsaid] William Edmund,
Baron of Archangel and of I. (1941),
engelsk militär (f. 1880), officer vid art. 1899, major
1914, brigadgeneral 1918, fältmarskalk 1940.
Under 1 :a världskriget tjänstgjorde I. som
generalstabsofficer till i mars 1918, då han blev brigad -

chef vid Somme. I nov. s. å. blev han chef för
de allierades stridskrafter i Archangelsk samt var
1920—21 chef för de brittiska trupperna i n.
Persien. I. var militärbefälhavare i Indien 1928
—31, generalkvartermästare där 1933—36, chef
för de brittiska trupperna i Främre Orienten
1936—38, guvernör i Gibraltar 1938—39 och
blev 1939 chef för Storbritanniens
kolonialtrupper. Vid krigsutbrottet 1939 blev han chef för
imperiets generalstab, från vilken post han
avgick i slutet av maj 1940 med anledning av
nederlaget i Frankrike. Maj—juli 1940 var han
chef för det brittiska hemortsförsvaret. I. har
utg. ”Tannenberg” (1925).

Iro-skotska kyrkan el. keltiska
kyrkan, en bland de keltiska skoterna på Irland
från slutet av 300-talet utformad kyrkobildning,
som genom folkvandringarna isolerades från Rom
och det övriga Västerlandet och därigenom kom
att förete vissa säregenheter. Gamla seder och
bruk (i fråga om dagen för påskfirandet,
dopritualen, tonsurens form etc.), som inom
rikskyrkan ändrades el. föllo bort, bibehöllos. Grekisk
språkkunskap och klassisk bildning höllos vid
makt. Den viktigaste avvikelsen låg i
författningen, som utbildats med hänsyn till
klanindelningen. Varje klan bildade en kyrklig enhet
med en abbot som högste ledare. Med klostret
Armagh som centrum utvecklade i. sin egenart
och levde i århundraden ett rikt religiöst liv, som
särskilt tog sig uttryck i ett storartat
missionsarbete. En viktig missionsstation fick i. 563 i
ett av Columba d. ä. grundat kloster på ön lona,
vars munkar gingo som missionärer till
Hebri-derna, Shetlands- och Orkneyöama samt Island.
Även delar av England mottogo därifrån
kristendomen i dess iro-skotska gestalt. En
vittomfattande mission på kontinenten inleddes av
Columba d. y., och Irland blev ett med Rom
tävlande centrum för kristendomens utbredning.
Sedan romersk mission 596 vunnit insteg bland
angelsaxama (genom Augustinus, ärkebiskop av
Canterbury), fick Rom överhand i England
(synoden i Whitley 664). Försvagade genom
vikingarnas angrepp, måste även de iro-skotska
klostren ge vika. 697 antog abboten i Armagh
romersk ordning och blev Irlands förste ärkebiskop.
— Litt.: J. M. Flood, ”Ireland and the early
church” (1920); P. Power, ”Early Christian
Ireland” (1925).

Irradiatiön, fys., se Optiska villor.

Irrationalfsm, förnufts- el. förståndsvidrighet,
brist på förstånd, brist på förmåga el. vilja att
bruka förståndet; även beteckning på varje
åskådning, som hävdar tillvarons förnuftsvidrighet.

Irratione’ll, icke byggd på (framkallad av,
förklarlig genom) förnuftsslut, ologisk;
oförnuftig, oförutsedd.

Irrationella tal, sådana tal, som icke kunna
exakt mätas med enheten, alltså varken hela tal
el. bråk, vilkas tälj are och nämnare äro hela tal.
Ett irrationellt tal kallas algebraiskt, om det är
rot till en irreduktibel algebraisk ekvation med
heltalskoefficienter. Eljest kallas det
transcen-dent, ss. n och e.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:17:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffk/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free