Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Japan
378
377
perade ryssarna dessa områden och till en tid
även Manchuriet och n. Korea. De besatta
områdena i Kina jämte Formosa återtogos av
nationalistregeringen i rivalitet med de kinesiska
kommunisterna. Det övriga J. ockuperades jämte
s. Korea av amerikanska trupper samt mindre
kontingenter från Brittiska samväldet och Kina.
Först 8/s 1951 slöts fred i San Francisco mellan
J. och dess motståndare utom Kina. Ryssland,
Polen och Tjeckoslovakien vägrade dock
underteckna fredsfördraget. I freden avsade sig J.
alla anspråk på bl. a. Korea, Formosa,
Pesca-dores, Kurilerna, s. Sachalin och
Stillahavsöar-na. Samtidigt ingingo J. och U.S.A. ett
säkerhetsavtal. U.S.A. får rätt att kvarhålla mark-,
sjö- och flygstridskrafter i och i närheten av
J., sedan den allierade ockupationen upphört i
och med det japanska fredsfördragets
ikraftträdande. — Ockupationen och kontrollen av det
egentliga J. utövades fram till freden av U.S.A.
Ett allierat kontrollråd inrättades i Tokyo med
representanter för U.S.A., Brittiska samväldet,
Sovjetunionen och Kina. Dessutom tillsattes dec.
1945 ett 11-maktsråd, med säte i Washington,
vilket utfärdade rekommendationer till
amerikanske överbefälhavaren i J. Dessa båda organ,
i vilka ofta stark opposition framkommit från
rysk sida, ha dock haft föga inflytande.
Ledningen av J :s styrelse utövades alltsedan
kapitulationen och intill april 1951 av den
amerikanske överbefälhavaren, general MacArthur, som
endast varit bunden av allmänna direktiv från den
amerikanska regeringen.
Omedelbart efter kapitulationen arresterades
flera politiska och militära ledare, bl. a. Tojo,
som gjorde ett misslyckat självmordsförsök.
Arresteringarna fortgingo under hösten och vintern
och drabbade hela det för krigspolitiken
ansvariga skiktet samt de för krigsförbrytelser
anklagade. I maj 1946 ställdes 28 ledande politiker
och militärer inför en internationell
krigsdom-stol i Tokyo, som avkunnade dom i nov. 1948.
Av de 25 kvarlevande dömdes 7 till döden, Tojo,
Hirota och 5 generaler, bland dem Doihara, 16
till livstids fängelse, bl. a. de tidigare
statsministrarna Hiranuma, Koiso och Suzuki, samt 2
till tidsbegränsat fängelse. Försök hade gjorts
att även ställa kejsaren inför rätta, vilket dock
U.S.A och England motsatt sig. Andra
rättegångar ägde rum inför olika allierade
krigsför-brytardomstolar. I okt. 1949 angå vos samtliga
krigsförbrytarprocesser vara avslutade, då enl.
officiella uppgifter 4,200 fall behandlats. Omkr.
700 hade dömts till döden och 2,250 till
frihetsstraff. Demobiliseringen genomfördes under det
första ockupationsåret och beräknas ha omfattat
4 mill. man i hemlandet och 2,5 mill. utomlands.
Åtgärderna för J:s framtida demilitarisering
voro mycket vittgående. Alla militära organ och
institutioner upplöstes. Återstoden av flottan
förstördes el. uppdelades på de allierade. Det
japanska flygvapnet utplånades, och civila
luftfartsorganisationer och utbildningsanstalter måste
upphöra. Likaså upplöstes alla de nationalistiska
sammanslutningarna, som under den föregående
tiden nära samarbetat med militärkretsarna. All
krigsproduktion förbjöds, och den tunga
industrien nedmonterades och övertogs delvis som
skadestånd av segrarmakterna. I samband med
kriget i Korea har J. fått tillstånd att åter
upprusta. I nov. 1945 för ordnades, att de stora
finanshusen skulle upplösas. Denna process, som
blev mycket omfattande, rapporterades avslutad
i sept. 1946, då den beräknades ha omfattat
företag med ett kapital av 8,445 mill. yen. De
underställda företagen sökte man överföra på så
många händer som möjligt. — En annan
betydelsefull förändring utgör den omfattande
jordreform, som igångsattes i okt. 1946. Medan
tidigare 2/3 av jordbrukarna varit ar rendatorer,
fingo de nu möjlighet att på gynnsamma villkor
inköpa sin jord, som staten inlöst av godsägarna.
I politiskt hänseende har utvecklingen gått i
demokratisk-parlamentarisk riktning. Vid
kapitulationen avgick Suzukis regering och
efterträddes av en ny med kejsarens kusin, prins
Higashi-Kuni, som statsminister. Den avgick emellertid
redan i okt., då Shidehara, den måttfulle
utrikesministern under 1920-talet, bildade en ny
ministär, ehuru med delvis samma medl. I sept.
1945 hade kejsaren avlagt besök hos MacArthur,
en för japanska förhållanden oerhörd händelse,
som markerade de nya maktförhållandena. När
i dec. s. å. shintoismen avskaffades som
statsreligion, drabbade detta också kejsarkulten. Trots
åtskillig kritik bibehölls emellertid
kejsarinstitu-tionen, delvis beroende på att dess auktoritet
behövdes för att genomföra demobiliseringen. 1
april 1946 ägde nyval rum, i vilka f. f. g.
kvinnor deltogo. Nya partier hade nu framträtt,
bland dem ett liberalt, som anknöt till det forna
seiyukaipartiet, ett progressivt, motsv. minseito,
och ett socialistiskt. Dessa tre blevo riksdagens
största med resp. 143, 94 och 92 mandat i
underhuset, medan kommunisterna endast fingo 5
mandat. — Efter valen avgick Shideharas
regering och ersattes efter vissa svårigheter,
förorsakade av MacArthurs vägran att acceptera
en del ministerkandidater, av en koalitionsregering
med liberaler, progressiva och oavhängiga under
Yoshida, liberalernas ledare. Under hösten 1946
behandlade riksdagen och Fjärran
östernkommissionen en ny författning, som utarbetats under
MacArthurs överinseende och slutl. kunde
pro-mulgeras av kejsaren 3/n (se under Författning).
I april 1947 förrättades val enl. den nya
författningen. Socialisterna blevo nu det största
partiet med 143 mandat i representanthuset,
därnäst liberaler (133) och demokrater (126), vilka
sistn. motsvarade det tidigare progressiva
partiet. Valen följdes i maj av ett regeringsskifte, då
socialistledaren Katayama bildade en ny
samlingsregering av socialister, demokrater och ett
mindre folkparti. Socialisternas frammarsch får
ses mot bakgrunden av fackföreningsrörelsens
starka framväxt under ockupationsåren. — Den
nya regeringen förde en måttfull politik, som ej
tillfredsställde socialistpartiets vänsterflygel,
vilken krävde vittgående socialiseringar. Denna
oenighet ledde i febr. 1948 till regeringens
av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
