Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johns Hopkins’ University - Johnson, Amandus - Johnson, Andrew - Johnson, 1. Axel - Johnson, 2. Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Johnson
494
des 1876 och har verkat reformerande på den
amerikanska universitetsundervisningen genom
införande av seminarieövningar, laborationer o. s. v.
Det har fakulteter i filosofi, medicin,
ingenjörs-vetenskap och hygien med folkhälsa; antalet stud,
var läsåret 1950/51 2,963.
Johnson, Amandus, svensk-amerikansk
historiker (f. 1877 28/io). Han kom som barn till
Amerika och blev 1908 fil. dr vid
Pennsylvania-univ., där han sedan var lärare i germanska och
skandinaviska språk. Han blev 1923 fil.
heders-dr i Göteborg, 1938 i Uppsala. Mest känd är J.
för sina ingående forskningar i kolonien Nya
Sveriges historia. Han har på detta område
skrivit ”The swedish settlements on the Delaware”
(2 bd, 1911; går till 1663) och ”The Swedes
in America 1638—1900”, I (1914; sv. övers.
1923). J- har även skrivit ”Swedish contributions
to American national life” (1921).
Johnson [d^ånsn], Andrew, amerikansk
president (1808—75). Han slog sig 1826 ned
som skräddare i Greenville (Tennessee),
tillhörde 1835—37 och 1838—41 statens legislatur, blev
1843 statssenator, var 1843—53 ied. av
kongressens representanthus, 1853—57 guvernör i
Tennessee och 1857—62 led. av unionens senat. J.
tillhörde de unionsvänliga demokraterna och bröt
med sitt parti, då sydstaterna började utträda ur
unionen. Lincoln utnämnde honom 1862 till
brigadgeneral och militärguvernör i Tennessee, och
nov. 1864 valdes han
till vicepresident. Vid
Lincolns död 1865
övertog J.
presidentämbetet. Han sökte
fortsätta Lincolns
milda rekonstruktionspo-litik men saknade
dennes takt och
auktoritet samt kom snart i
våldsam konflikt med
de republikanska
nord-statsledarna, då han
ej ville gå med på de
av kongressen
uppställda hårda villkoren
för sydstaternas återupptagande i unionen. Han
inlade sålunda bl. a. sitt veto mot den av
kongressen beslutade s. k. rekonstruktionsb illen
(1866) och flera dithörande lagförslag, men
kongressen kullkastade med den föreskrivna
majoriteten presidentens veto. Konflikten nådde sin
höjdpunkt, då J. 1868 i strid mot en av
kongressen genomdriven lag om ämbetsmäns
rättigheter avskedade krigsministern Stanton.
Representanternas hus svarade med att försätta
presidenten i anklagelsetillsånd (24 febr. 1868). Han
frikändes dock av senaten (16 maj s. å.), i det
att e n röst fattades i den två tredjedels
majoritet, som fordrades för hans fällande. J :s
äm-betstid utgick 4 mars 1869. En viss upprättelse
fick han genom att återinsättas i senaten 1875.
Johnson. 1) Axel J., köpman, skeppsredare
(1844—1910). Han ägnade sig vid unga år åt
handelsyrket och etablerade sig i Stockholm 1873
som grosshandlare i järn- och kolbranschen
under firma A. Johnson & co. Han förvärvade
sedermera Avesta järnverk i Dalarne och
grundade 1890 rederi-ab. Nordstjernan. J :s förnämsta
betydelse var hans framsynta uppfattning om
möjligheterna att utveckla en på direkta och
reguljära sjöf
artsförbindelser mellan
Sverige och transmarina
länder grundad
storexport av svenska
stapelvaror. Den av
hans rederi utvecklade
Johnsonlinjen,
som med egna fartyg
1904 öppnade trafik
på Argentina (La
Pla-ta) och Brasilien, har
i fortsättningen nått
en utomordentlig
omfattning. J. var även
känd som en
frikos
tig mecenat, särsk. för den geografiska
forskningen.
2) Axel Axelsson J., den föreg:s son,
skeppsredare, generalkonsul (f. 1876 25/7), studerade vid
Bergshögsk. 1895—96, ingick 1905 som delägare
i A. Johnson & co. Han blev firmachef 1910
efter faderns frånfälle och har härefter
väsentligt utvidgat företagets samtliga rörelsegrenar.
1911 beställde han 6
motorlastfartyg,
vartdera på c:a 6,500 ton
dw. I samband med
fartygsleveranserna i
fråga utvidgades
rederiets verksamhet 1914
med direkta
fraktlinjer på Nord- och
Sydamerikas västkuster
via den s. å. öppnade
Panamåkanalen.
Under J :s chefskap ha
ett stort antal
företag införlivats med
Johnsonkoncemen och
nya verksamheter grundlagts. Den viktigaste
av dessa torde vara oljeraffinaderiet i
Nynäshamn (1928, utbyggt 1931 och 1938—40) samt i
Malmö (1946). Det förstn. verket spelade under
2:a världskriget en ytterst viktig roll ur
bered-skapssynpunkt genom den tillverkning av
flygbensin (ur Kvarn torps-oljan) och av smörjoljor (ur
tjäroljor), som där bedrevs. — Bland J :s
övriga initiativ böra särsk. nämnas de
omläggningar, som under 1920- och 30-talen ägde rum vid
Avesta järnverk och under vilka företagets
tillverkning av rost- och syrafasta stål upptogs
och väsentligt utvidgades. — J. är sedan 1911
Siarns generalkonsul i Sverige. Han är verkst.
dir. i Rederi-ab. Nordstjernan, styrelseordf. i
Avesta jernverks ab., styrelseled. i Stockholms
enskilda bank, Sveriges allmänna exportförening,
Sveriges industriförbund samt i SILA. Sedan
1942 är han 1 :e hedersled, av Ingenjörsveten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
