Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karolina (biljard) - Karolina Matilda (drottning av Danmark) - Karolina Amalia (drottning av Danmark) - Karolina (drottning av England; 1683—1737) - Karolina (drottning av England; 1768—1821) - Karolina (fransk prinsessa) - Marie Karolina (drottning av Neapel) - Karolina Bonaparte Murat (drottning av Neapel) - Karolinajasmin - Karolinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77 Karolina—Karolinerna 78
Karolina, se Biljard, sp. 34.
Karolina, furstinnor.
Danmark. 1) Karolina Matilda (da.•
Caroline Mathilde), drottning (1751—75), sondotter
till konung Georg II av England. Hon blev 1766
g. m. sin kusin Kristian VII av Danmark. Sonen
Fredrik (sedermera Fredrik VI) föddes 1768.
Samlivet med den sinnessjuke och brutale
Kristian blev ett lidande för den unga drottningen,
som snart blev J. F. Struensees älskarinna.
Dottern Louise Augusta hade otvivelaktigt
Struen-see till far. En sammansvärjning mot Struensee
ledde till dennes fall 17 jan. 1772 och K:s
fängslande. Efter en kort vistelse på Kronborg fördes
hon till Celle i Hannover, där hon avled. — Litt.:
Norman Hall Hansen, ”Caroline Mathilde” (1947).
2) Karolina Amalia (da. Caroline
Ama-lie), drottning (1796—1881), dotter till hertig
Fredrik Kristian av Augustenborg. Hon gifte
sig 1815 med prins Kristian Fredrik (sedermera
Kristian VIII), med vilken hon levde i ett
lyckligt men barnlöst äktenskap till hans död 1848.
K. var trots sin augustenborgska härkomst helt
dansk till sitt tänkesätt. Hon var kyrkligt
intresserad i grundtvigsk riktning och stödde
frikostigt välgörenhet av olika slag.
England. 1) Karolina (eng. Caroline’),
drottning, Georg H:s gemål (1683—1737),
dotter till markgreve Johan Fredrik av
Branden-burg-Ansbach och 1705 g. m. dåv. kurprinsen
Georg August av Hannover (sedermera Georg
II). Efter hans tronbestigning 1727 utövade K.
avsevärt politiskt inflytande.
2) Karolina Amalia Elisabet, drottning,
Georg IV :s gemål (1768—1821), dotter till
hertig Karl Vilhelm Ferdinand av Braunschweig.
Hon vigdes 8 april 1795 vid sin kusin prins Georg
av Wales (sedermera Georg IV), vilken sedan
1785 var i hemligt äktenskap förenad med Maria
Fitzherbert. Georg bemötte från början K. med
stötande köld och övergav henne alldeles efter
födelsen av deras enda barn, prinsessan
Charlotta. K. vistades sedan på olika kungliga
lantgods, och anklagelser ang. hennes enskilda liv
föranledde 1806 tillsättandet av en
undersökningskommission, som emellertid fann dem i allt
väsentligt ogrundade. Hon lämnade 1813 England
och vistades sedan mestadels i Italien. Efter Georg
HI:s död återvände K. till England och mottogs,
juni 1820, i London med jubel av befolkningen.
Georg IV lät då offentligen anklaga K. för
otrohet. Opinionens tryck framtvingade den
skandalösa processens nedläggande; dock tilläts icke K.
närvara vid kröningen. Kort därpå dog hon,
bruten av olyckorna. — Litt.: ”The Creevey
pa-pers” (1903); W. D. Bowman, ”The divorce case
of Queen Caroline” (1930); E. Parry, ”Queen
Caroline” (s. å.).
Frankrike. Karolina (fr. Caroline),
prinsessa (1798—1870), hertiginna av Berry (se d. o.).
Neapel. 1) Marie Karolina (it. Maria
Carolina), drottning 1752—1814), dotter till
Maria Teresia, blev 1768 g. m. konung Ferdinand
IV av Neapel. Helt behärskande sin make tog
hon ledningen även av landets politik och gjorde
sin gunstling, engelsmannen Acton, till minister.
Lady Hamilton var hennes förtrogna. Efter
systern Marie Antoinettes avrättning fylld av
oförsonligt hat mot revolutionen, ärelysten och aktiv,
bekämpade hon de revolutionära rörelserna i
landet och trädde upp på de allierades sida men
måste fly till Sicilien 1806, då fransmännen
besatte Neapel. Då K:s politiska stämplingar blevo
obekväma för engelsmännen, förmåddes hon
lämna Sicilien 1811; hon bodde senare i Schönbrunn.
2) Karolina (fr. Caroline) Bonaparte
Murat {Maria Annunziata), drottning (1782—
1839), yngsta dotter till Carlo Bonaparte.
Uppburen på gr. av sin skönhet, blev hon 1800 g. m.
Joakim Murat för att knyta denne till den
bona-parteska familjen. Intelligent och ärelysten,
behärskade hon helt sin man. Drottning i Neapel
1808, ledde hon regeringen under sin mans
frånvaro vid armén; hon underblåste hans brytning
med Napoleon 1814. Efter makens död fördes
hon till Trieste och levde som ”grevinna av
Li-pona” i Österrike till 1830. G. m. general Frans
MacDonald, slog hon sig sedermera ned i Florens.
Karollnajasmin, bot., se Gelsemium.
Karolinerna, ögrupp i Mikronesien i Stilla
havet, belägen mellan 1400 och 163° ö. Igd samt
mellan 40 och io° n. br.; 1,133 km2, c:a 30,000
inv. K. omfatta omkr. 700 öar, uppdelade i ett
50-tal mindre grupper; avståndet mellan de
västligaste och östligaste är c:a 2,550 km. K. resa sig från
en 3,000—4,000 m djup undervattensbank. K.
utgöra topparna av isolerade berg, av vilka de
flesta icke nå upp till havsytan utan blott de på
dessa toppar byggda korallreven. De flesta av
K. äro därför låga korallöar av olika typer,
många mycket små. Några bergstoppar nå dock
större höjd, de flesta av dem äro vulkaniska och
ha sannolikt vuxit upp från havsbottnen genom
vulkaniska utbrott. De högsta öarna äro det
ba-saltiska Ponape (872 m ö. h.) och Kusaie (657
m). Klimatet är tropiskt med riklig nederbörd
alla årstider. Vegetationen består på de höglänta
öarnas lovartsidor av tät regnskog, på läsidorna
av savann. Befolkningen står i ö. nära
polyne-sierna, i v. är den av mörkare typ. De viktigaste
kulturväxterna äro kokospalmen och
brödfruktträdet; dessutom odlas sockerrör, bananer, taro
och jams. Stor export av kopra och sago. De
största öarna äro Ponape (375 km2) med
märkliga megalitiska kulturminnesmärken, Kusaie (no
km2) och Truk el. Ruk (132 km2), ett ringrev
bland de mell. K. med en omkrets av 230 km,
ur vars innanför liggande lagun några basaltöar
resa sig (414 m ö. h.). — De västliga öarna
upptäcktes 1529 av Alvarado de Saavedra, de
östliga 1542 av Lopez de Villalobos. Ögruppen
kallades först Sequeiraöarna, efter 1686 K.
efter Karl II av Spanien, öarna utnyttjades ej,
ockuperades 1885 av Tyskland men tilldömdes
genom påvlig skiljedom Spanien; kommo dock
genom köp till Tyskland 1899, som de tillhörde till
i:a världskriget. I Versaillesfreden tilldelades K.
Japan som mandatområde. Efter 2:a världskriget
överlämnade FN 1947 förvaltningen av K. till
U. S. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
