Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koks - Koksa - Koksalt, natriumklorid, klornatrium - Kolsaltförgiftning - Koksverk - Kokura - Kokvagn - Kokytos - Kol, kohl - Kol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
Koksa—Kol
488
produkt en ”lågtemperaturtjära”, som innehåller
mera mineraloljeliknande beståndsdelar än den
vanliga ”högtemperaturtjäran”. Den färdiga k.
utpressas ur kamrarna med uttryckare genom
portar vid ena sidan av ugnen, släckes med vatten,
krossas och uppdelas i sorteringsverk efter
styckestorlek till olika användningsändamål. Vanlig
k. har en skenbar spec. v. (porerna inräknade)
av 1,5—1,8. Volymvikten hos tät k. går upp till
c:a 45 kg/hl. Räknat på torr och askfri substans
innehåller k. 96—97% kol, c:a 0,5% väte, c:a
1 °/o syre, 0,5—1,5 % kväve och 0,5—1,5 % svavel.
Dess kalorimetriska värmevärde växlar omkr.
7,950 kcal/kg. Askhalten bör icke vara över
10 °/o, och askan bör ha hög smältpunkt, c:a 1,200
—1,350°, för att icke smälta vid förbränningen.
Hållfastheten mot tryck, nötning och slag bör
vara hög. — Genom stenkolets överförande till
k. får man ett mera koncentrerat bränsle, som
brinner rökfritt och icke vållar svårigheter genom
smältning el. hopbakning vid förbränningen.
Dessutom får man vid koksningen en värdefull gas
samt biprodukter, som tillvaratas i olika former.
De nyss nämnda egenskaperna hos k. göra den
särsk. lämplig som bränsle i värmepannor och
smärre eldstäder samt för metallurgiska ändamål
i värmeugnar, masugnar, kupolugnar för
gjute-rier, gasgeneratorer m. m.
Koksa, överföra stenkol till koks.
Koksalt, natriumklorid,
klornatri-u m, NaCl, förekommer mycket allmänt i naturen,
dels löst i havsvatten och salta källor, dels i
fast form som bergsalt. Ur havsvatten
utvin-nes k. genom att vattnet dämmes in i grunda
dammar (s. k. saltgårdar el. saliner; se bild
vid Döda havet), där det genom solens
inverkan får avdunsta. Sådan drift kan endast
utföras i varma länder. De naturliga
saltkällornas vatten koncentreras genom s. k.
grade-ring, vilket innebär, att man låter saltlösningen
nedrinna över rishäckar, varvid avdunstningen
sker ytterst snabbt. K. kan renas genom att man
i dess vattenlösning inleder klorvätegas, då k.,
som är mindre lösligt i den bildade saltsyran än
i vatten, utfaller som ett kristallmjöl, som
från-filtreras och torkas. — K. kristalliserar i
färglösa kuber och är i rent tillstånd icke
hygro-skopiskt; att vanligt k. fuktar, beror på att det är
förorenat av magnesiumklorid. 100 d. vatten lösa
vid vanlig temp. 35,8 d. salt, vid ioo° 39,8 d. K
smälter vid 804° och förflyktigas vid
rödglödg-ning. — K. är som näringsmedel oumbärligt. Det
användes som konserveringsmedel för fisk, kött
och grönsaker. K. utgör utgångsmaterial för
framställning av olika tekniskt viktiga produkter,
ss. klor, saltsyra, soda, natronhydrat och f. ö.
alla natriumföreningar. K. användes också för
utsaltning av tvål och organiska föreningar ur
deras lösningar. Vid kolloida lösningar beror
ut-fällningen av det lösta ämnet på saltets
elektro-lytverkan, annars på saltets större löslighet i
vatten. — Världsproduktionen av k. var 1938 i
tusental ton c:a 35,000, varav komma på U.S.A.
8,384, Tyskland 4,561, Kina 4,000, Storbritannien
3,120, Frankrike 2,337, Indien 1,933 °ch Italien
1,556.
Koksaltförgiftning, veter., förekommer
vanligast hos svin och nötkreatur. Vid utfodring med
starkt salthaltiga fodermedel insjukna svin med
svaghet och krampanfall, nötkreatur med
förlamningar och diarré som vanligaste symtom.
Koksverk, se Koks.
Kokura, hamnstad på nordligaste Kyushu,
Japan, vid Shimonosekisundet; 199,000 inv.
Stålindustri, kemisk industri, porslinstillverkning.
Kokvagn (numera vanl. kokkärra el.
kokbil), fordon, försett med härd och kokkittlar, i
vilka matlagning kan äga rum, även under det att
k. köres. Militära k. infördes i Sverige 1916. Till
utrustningen höra värmeisolerande lådor, i vilka
mindre kokkittlar kunna framtransporteras genom
klövjning el. på lätta fordon, varvid innehållet
bevaras varmt. Dessutom finnas värmeisolerade
mattransportkärl att bäras i mes på ryggen.
Kokytos (gerk. Kokyto’s, ’j ämmerfloden”, lat.
Cocytus), grek, myt., en av underjordens floder,
biflod till Acheron.
Kol, k o h 1, indisk folkgrupp, se Munda.
Kol [kål], en av de viktigaste metalloiderna.
Dess kemiska tecken är C (av lat. carböneum),
atomvikt 12 och atomnummer 6. I kemiskt
hänseende är k. alltid fyrvärdigt, utom i koloxid, där
det är tvåvärdigt. K. är praktiskt taget
osmält-bart; i den elektriska ljusbågen förflyktigas det. I
vissa metaller, av vilka järn är den viktigaste,
löses det. Med järn och flera andra metaller såväl
som med metalloiderna bor och kisel förenar det
sig till karbider. Järnets och k:s olika
föreningar och legeringar spela i järntekniken
oerhört stor roll. Med vätgas förenar sig k. vid
den elektriska ljusbågens temp. till acetylen,
vid lägre temp. till metan, med syre
förbrinner k. till koloxid och kolsyra. Ledas
svavelångor över glödande k., bildas kolsvavla.
Av halogenerna förenar sig k. direkt endast med
fluor till koltetrafluorid, CF4. — I
naturen förekommer k. dels i fri form som d i
a-m a n t och grafit, dels i ett mycket stort antal
kemiska föreningar. De i naturen förekommande
stenkolen, brunkolen o. s. v., utgöras av
kolföreningar.
Det konstgjorda kolet erhålles antingen genom
torrdestillation av organiska föreningar
el. genom ofullständig förbränning av dylika.
Renast är sockerkol, som erhålles genom
torr-destillering av omkristalliserat socker. Därnäst i
renhet kommer acetylensvart. För stor
renhet utmärker sig även alla sorters sot (ibland
kallat kimrök). I sina egenskaper mycket likt
grafiten är retortkolet, som vid
lysgasfram-ställningen avsätter sig som en hård massa på
retortväggarna. Vid torrdestillering av djur- och
växtmaterial erhållas kolsorter, som i allm. äro
mycket askrika, enär de innehålla så gott som
alla de i det organiska materialet ingående
oorganiska beståndsdelarna. B e n k o 1 kan innehålla
ända till 80—85 % aska. Andra viktiga hithörande
kolsorter äro träkol, blodkol och
djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
