Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolthoff, 2. Signe - Koltjak, Alexandr Vasiljevitj - Koltrast - Koltrådslampa - Koltsov, Aleksej Vasiljevitj - Kolumbarium - Kolumn - Kolumnbokföring - Kolumntitel - Kolurer - Kolv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Koltjak—Kolv
522
Romerskt kolumbarium, Rom.
1900 musiklär arinneexamen, 1902—04 anställd vid
Vasateatern, övergick till talscenen, var 1905—15
anställd vid Svenska teatern i Helsingfors samt
var 1915—33 fäst vid Dramatiska teatern. Hennes
konst utmärkes av kraft, temperament och
käns-lovärme, sund naturlighet och friskt humör.
Koltjak [kaltja’k] Alexandr
Vasilje-vitj, rysk militär (1874—1920). Han deltog med
utmärkelse i rysk-japanska kriget 1904—05 och
var därefter verksam i marinstaben. Under 1 :a
världskriget var K. först chef för en del av
östersjöflottan och blev sedan (1916) ’viceamiral
och chef för Svartahavsflottan. Efter
bolsjevik-revolutionen 1917 blev han den i Sibirien (Omsk)
upprättade antibolsjevikregeringens krigs- och
sjöminister samt gjorde sig nov. 1918 till
riksföreståndare och överbefälhavare över samtliga
antibolsjevikiska stridskrafter. Först
framgångsrik i sin offensiv över Uralbergen, måste K.
dock vika inför bolsjevikernas kraftiga
motoffensiv och upproriska rörelser i sin egen här. På
grund av myteri och oroligheter avsade sig K.
riksföreståndarskapet jan. 1920 och tog sin
tillflykt till de tjeckoslovakiska trupperna men blev
sedan av dem utlämnad och skjuten av
bolsje-vikerna.
Koltrast, se Trastsläktet.
Koltrådslampa, se Elektrisk belysning, sp. 513.
Koltsov [kaltså’f], Aleksej V a s i 1 j
e-vitj, rysk skald (1808—42). Han var son till en
kreaturshandlare och strövade i ungdomen kring
i landet som faderns medhjälpare. Sedan läste K.
särskilt vers och skrev själv visor; ett litet
dikthäfte (1835) väckte uppmärksamhet i den litterära
världen. K:s produktion var till omfånget ringa,
men hans lyrik i förädlad folkviseton hör till
den ryska litteraturens pärlor.
Kolumbarium (av lat. colu’mba, duva), eg.
nisch för ett duvpar i ett duvslag, vanl.
benämning på de för gravurnor avsedda halvrunda
nischerna i romerska gravvalv från kejsartiden.
Även själva byggnaderna kallas numera
kolum-barier; de voro vanl. fyrkantiga, med välvt tak,
uppförda nära landsvägen, stundom i flera delvis
underjordiska våningar, samt voro avsedda för
sällskap el. föreningar. Det kejserliga huset och
rika enskilda anordnade ofta dylika för sina
slavar och frigivna. — Om moderna kolumbarier,
rum, avsedda för urngravar, se Eldbegängelse.
Kolu’mn (lat. colu’mna, pelare). 1) Ett av
lodräta linjer inneslutet rum för siffror eller
anteckningar i räkenskapsböcker, tabeller o. dyl. —
2) (Boktr.) Satsen till tidnings- eller boksida.
Om en sådan trycksida är delad i spalter, skiljas
dessa genom ett lodrätt streck eller mellanrum
utan streck.
Kolumnbokföring, ”amerikansk bokföring”,
se Bokföring, sp. 390.
Kolumntitel (se Kolumn), överskrift på en
trycksida. Levande k. kallas sådan, som
består av text, död k. sådan, som består endast
av kolumnsiffra.
Kolürer (grek. ko’lur6l) kallas två
storcirklar på himmelssfären, av vilka den ena, s o
1-ståndskoluren el.
solstitialkolu-r e n, går genom de båda solståndspunkterna
och den andra, dagjämningskoluren el.
ek vinokt i a Ikolur en, genom
dagjämnings-punkterna; båda gå genom ekliptikans pol.
Kolv. 1) (Krigsv.) Den bakre, vidgade delen
av gevärsstocken på ett handeldvapen (jfr bilder
till art. Handeldvapen och Jaktgevär). K.
övergår framtill i den avrundade Kolvhalsen.
2) (Kem.) Ett kulformigt el. koniskt, med hals
försett glaskärl, som på laboratorier begagnas vid
vätskors kokning och destillering, till uppmätning
(mät kol v), till gasutvecklingsapparater m. m.
3) (Mek.) K. el. kanna är en maskindel,
medelst vilken tryck omvandlas i mekaniskt
arbete eller tvärtom under samtidig rörelse hos
maskindelen i
fråga. K. rör sig i en
cylinder och måste,
för att minsta
möjliga arbete skall gå
förlorat, täta väl
mot denna men
likväl röra sig med
minsta möj liga
friktion. K. förses
därför på sin
omkrets med spår, i
vilka äro inlagda
noggrant passande,
fjädrande
kolvringar av gjutjärn,
uppskurna på en
punkt av sin
periferi. De flesta
ångmaskins- (vanl.
korta s. k. s k i v k o 1 v a r) och
motorkolvar (längre s. k. trunkkolvar) äro av
gjutjärn. Lätta kolvar av aluminium- och
magnesiumlegeringar användas inom
automobiltek-niken. — I pumpar användas ofta s. k. dyka
r-el. plungerkolvar, massiva el. ihåliga
cylindrar av gjutjärn, brons el. stål, samt v e
n
Bilmotorkolv (trunkkolv) med
två kompressionsringar och två
oljeringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
