Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Könsorgan, fortplantningsorgan - Hos människan - Könspelare - Könssjukdomar, veneriska sjukdomar - Köp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207 Könspelare—Köp 208
bindväv. Slemhinnan har dock under en
menstrua-tionscykel mycket olika utseende. Efter en
menstruation är den sålunda tunn med talrika små,
raka körtlar. Därefter tillväxer den oavbrutet
för att under veckan före nästföljande
menstruation nå en betydande tjocklek, med långa,
korv-skruvformigt slingrade, vida körtlar med livlig
sekretion. Slemhinnan är nu beredd att mottaga
det befruktade ägget. Sker icke ägginlagring,
inträda blödningar och slemhinneavstötningar,
menstruation, varefter slemhinnan återtager sitt
förutnämnda utseende. I livmoderhalsen bildar
ute-rinhåligheten en trång kanal, vars slemhinna,
som icke undergår någon förändring under
men-struationscykeln, innehåller slemkörtlar.
Livmoderhalsen mynnar genom yttre modermunnen
(portio) i slidan (vagina), i vars övre del
livmoderhalsen sticker ned. Slidan utgöres av ett
ganska vitt muskelrör, som på insidan är beklätt
med en slemhinna, vars utseende mest påminner
om munhåleslemhinnans. Slidan mynnar i sin tur
i förgården men är dock genom ett tunt
slem-hinneveck, mödomshinnan (hymen), delvis
avstängd från denna. I samband med det första
samlaget brister hinnan emellertid (defloration),
varvid oftast en lätt blödning inträffar. Hinnan
tillbakabildas därefter och kvarstår endast som
några små knottror (carunculae hymenales) vid
nedre mynningen av slidan.
Könspelare, bot., se Gynostegium.
Könssjukdomar, veneriska
sjukdomar, en grupp smittosamma sjukdomar, som i
regel överföras genom könsumgänge och vilkas
första manifestationer oftast lokaliseras till
könsorganen el. deras närmaste omgivning. Samma
överföringssätt kan emellertid även förekomma
vid andra sjukdomar, t. ex. skabb, och å andra
sidan kunna k. överföras genom annan mer el.
mindre intim beröring, t. o. m. genom föremål som
mellanled. Till k. räknas gonorré (dröppel), mjuk
chanker, syfilis (hård chanker) och
lymfogranu-loma inguinale (klimatisk bubon, den fjärde
könssjukdomen). De tre förstn. sjukdomarnas
smittoämnen äro bakterier; den fjärdes orsak är ett
filtrerbart virus. Gonorré är en vanl. till
könsorganens slemhinnor lokaliserad katarr, som
stundom kan spridas till angränsande delar.
Mjuk chanker el. enkelt veneriskt sår är
numera mycket ovanligt i Sverige. Dess
smittoämne, en i rader liggande bacill, ger upphov till
ömmande, varbelagda sår. Utom inflammation av
lymfkärl och lymfkörtlar, ofta med varig
ned-smältning, ger den ej upphov till komplikationer.
Syfilis, som orsakas av ett skruvformigt
smittämne, åstadkommer ett sår på den plats,
där detta inträngt, samt sprides snabbt och ger
upphov till en allmäninfektion, som kan medföra
de mest förödande följder. Barn av syfilitiska
föräldrar kunna födas med sjukdomen.
Samhället har vidtagit omfattande åtgärder för
k:s bekämpande. De bestämmelser, som i detta
avseende nu gälla, äro preciserade i en lag (lex
veneris), som trädde i kraft 1/i 1919. I motsats
till förutvarande bestämmelser, där de
huvudsakliga åtgärderna voro riktade mot de kvinnliga
smittobärarna (reglementationen), medan mannen
som smittospridare vann mindre beaktande, är
det nuv. tillvägagångssättet med större
vidsynthet riktat mot k. i smittosamt stadium, varhelst
de påträffas. Varje person, som är behäftad
med k. i smittosamt skede, är sålunda skyldig att
låta behandla sig av läkare och ställa sig
dennes föreskrifter till efterrättelse. Varje sådan
patient är hos tjänsteläkare berättigad till
kostnadsfri vård för sin åkomma. Läkare är
skyldig att anmäla varje fall och att försöka
uppspåra smittokällan och befordra denna till
behandling. Den, som, fastän han är medveten om
att vara behäftad med k. i smittosamt stadium,
likväl utsätter annan för smittorisk, är
hemfallen under Strafflagen. Lex veneris innehåller
vidare bestämmelser om upplysningsverksamhet i
hithörande frågor. Mycket återstår dock att
göra och vinna genom vidgad upplysning. Om
man betraktar de resultat, som nåtts genom lex
veneris, kan man emellertid konstatera, att sedan
1919, då lagen trädde i kraft, en avsevärd
nedgång inträtt i k:s frekvens. I själva verket visar
Sverige vid jämförelse med andra länder de lägsta
siffrorna för k., trots att en ökning under 2:a
världskriget kunde förmärkas (såväl gonorré som
syfilis visade kraftiga toppar kring åren 1943—
44). Efter 2:a världskrigets slut har ökningen i
Sverige upphört och efterträtts av en nedgång.
Denna är dock icke lika i hela landet och gäller
icke för ungdomsåren. Man finner för dessa
i stället en ökning, framför allt hos flickor i
åldern 15—20 år.
Köp, beteckning för avtal om överlåtande av
egendom mot betalning. Rättsvetenskapen, som
länge ägnat k. ingående uppmärksamhet, skiljer
det från vissa närstående avtal, ss. saklega,
gåva och byte. K. kan gälla icke blott saker
(fastigheter, lösören) utan även andra
förmögen-hetsobjekt (arrenderätt, fordran, patent, andel i
oskiftat dödsbo). K. av lös egendom regleras
i de skandinaviska länderna av nästan ordagrant
lika lydande lagar (den sv. 20 juni 1905, de andra
något senare), för k. av fast egendom gälla
däremot olika, vida ålderdomligare lagregler. Enl.
de sistnämnda kräver k. av fast egendom
skriftlig och bevittnad form, medan åter lös egendom
köpes och säljes fullt formlös. Allteftersom det
gods säljaren skall avlämna till köparen är
individuellt bestämt el. ej, talar man om s p
e-ciesköp el. genusköp (leveransavtal, varav
särskilda underarter äro k. på leverans,
vilket först vid en kommande tidpunkt skall
fullgöras, samt halvgeneriskt köp, se d. o.).
H a n d e 1 s k ö p (se d. o.) kallas det köpmän
emellan, i och för deras rörelse, slutna k. Med
avseende på betalningstiden är k.
kontant-k ö p, då köpeskillingen skall erläggas samtidigt
med godsets avlämnande (vilket är fallet, när
annat ej betingats), kreditköp, då
betalningen får fullgöras senare, och slutligen p r e n
u-merationsköp, då betalningen erlägges i
förskott. Ett strax vid köpslutet fullgjort
(mindre) kontantköp kallas handköp; ett säreget
kreditköp åter är avbetalningsköp (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
