Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Manitoba (Man.) - Maniu, Juliu - Manizales - Mankala forsar - Mankatt - Manke - Mankell, 1. Abraham - Mankell, 2. Gustaf - Mankell, 3. Julius - Mankemang - Manker, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
Maniu—Manker
490
endast S:t Boniface (26,214) och Brandon
(20,484) över 10,000 inv. — M:s huvudnäringar
äro jordbruk och industri. Av M:s landareal äro
nu c:a 23% odlade. Inom prärieområdet odlas
huvudsaki. vete (skördad areal 1948 i hela M.
9,700 km2), inom övergångsområdet även andra
sädesslag, främst havre (6,000 km2) och korn
(6,200). Industrien, som huvudsaki. bygger på
jordbrukets produkter, omfattade 1950 1,600
anläggningar, vilka tillsammans sysselsatte 43,000
personer. M. har stora naturtillgångar, skogar,
vattenkraft, mineral m. m. Guld utvinnes bl. a.
vid Beresford Lake (n. ö. om Winnipeg invid
gränsen mot Ontario) samt koppar och zink vid
Flin Flon (n. om The Pas). Järnvägsnätet är på
prärieområdet ganska tätt, men genom n. delen
av M. går endast en järnväg, Hudson Bay-banan,
som 1931 blev färdig fram till ändpunkten, (Fort)
Churchill vid mynningen av Churchill River. M.
har ett univ., University of M. (gr. 1877) i
Winnipeg. — 1670—1869 tillhörde M. Hudson
Bay-kompaniet, blev provins 1870 och fick sina nuv.
gränser 1912. M. styres av en lieutnant-governor
och en lagstiftande förs, på 57 medl.
Maniu [mani’æ], J u 1 i u, rumänsk politiker
(1873—1948). M. var före i:a världskriget led.
av ungerska riksdagen och förfäktade där de
nationella minoriteternas intressen. Vid
dubbelmonarkiens sönderfallande blev M. 1918 chef för
Transsylvaniens provisoriska regering, invaldes
s. å. i rumänska riksdagen och ledde där
trans-sylvanska nationalpartiet, vilket 1926 förenades
med bondepartiet till nationella bondepartiet under
M:s ledning. Han blev den främste opponenten
mot Brätianuregimen. Efter Brätianus demission
i nov. s. å. bildade M. en ministär, vann vid
nyvalen i dec. s. å. en överväldigande seger och
kvarstod sedan, med undantag av några dagar vid f. d.
kronprins Karls återkomst och trontillträde juni
1930, under ivriga reformbemödanden till okt. s. å.,
då han efterträddes av Mironescu. Okt. 1932—jan.
1933 var M. ånyo ministerpresident. Därefter
inträffade öppen brytning mellan konungen och M.
Efter Rumäniens kapitulation och Mikael II :s
eget övertagande av makten i aug. 1944 ingick
M. som statssekr. i Senatescus samlingsregering
men uteslöts vid en regeringsrekonstruktion i nov.
s. å. Han kvarstod dock som ledare för nationella
bondepartiet till i mars 1945, då han tvingades
avgå. I juli 1947 arresterades han och dömdes i
nov. s. å. till livstids straffarbete för förräderi.
Enl. obekräftade men icke dementerade
tidn.-uppgifter avled han 1948 i fängelse.
Manizales [-sa’läs], huvudstad i dep. Caldas,
Colombia, 2,135 m ö. h. 95,000 inv. Centrum i
rikt plantagedistrikt; kaffe, kakao m. m.
Ma’nkala forsar, för sin naturskönhet berömd
rad av forsar i övre loppet av Kymmene älv,
Finland. Äro nu utbyggda för ett kraftverk, som
igångsattes 1950. Aktiemajoriteten i kraftbolaget
innehas av Helsingfors stad.
Mankatt (efter eng. ön Man [mä’n]), zool.,
se Katt samt bild, sp. 155.
Manke, den del av hästens rygg, som har de
höga tomutskotten från de främre ryggkotorna
till underlag. Hos ridhästar är i allm. önskvärt,
att m. är täml. hög och tunn och framför allt
lång, hos arbetshästen bred och avrundad.
Ma’nkell. 1) Carl Abraham M., musiker
(1802—68). M. var född i Kristiansfeld i
Sles-vig, kom 1823 till Stockholm, blev 1824 organist
i Klara kyrka och musiklärare vid flera
skolor. M. var en nitisk och energisk sånglärare
och verkade ivrigt för den populära sången i
Sverige. Han var en mycket flitig
läroboksförfattare och skrev, ehuru med mindre framgång,
verk i musikhistoria. Han utgav ”Musikens
historia” (3 bd, 1864) m. m.
2) Gustaf Adolf M., den föreg:s bror,
orgelspelare (1812—80). Han kom 1833 till
Stockholm, blev 1836 organist i Jakobs kyrka och 1853
lärare i orgelspelning vid Mus. akad:s
konser-vatorium. M. var på sin tid Sveriges skickligaste
orgelspelare. Han utgav en mängd studieverk för
orgel.
3) Julius M., son till M.i), militär,
krigs-historiker (1838—97). Han var led. av A. K.
1869—72 och 1891—96, av F. K. 1882—90. M. var
livligt intresserad av krigshistoria och har inlagt
stora förtjänster om studiet därav i Sverige. I
utgivandet av ”Arkiv till upplysning om svenska
krigens och krigsinrättningarnes historia” (3 bd,
1854—61) blev han snart den drivande kraften;
han tjänstgjorde 1863—66 vid Topografiska
kårens krigshistoriska avd. och var 1866—70 red.
av ”Krigsvetenskapsakad:s handlingar och
tid-skr.”. Av hans övriga arbeten märkas:
”Berättelser om svenska krigshistoriens märkligaste
fältslag” (3 bd jämte atlas, 1857—59), ”Uppgifter
rörande svenska krigsmaktens styrka” (1865),
”Öfversigt af svenska krigens och
krigsinrättningarnes historia” (1890—1903), ”Om
orsakerna till Gustaf II Adolfs deltagande i
30-åriga kriget” (i ”Hist. bibi.”, 1878). I politiskt
avseende var M. utpräglat liberal.
4) Ivar Henning M., den föreg:s brorson,
tonsättare och pianist (1868—1930). M. gjorde
sig känd som kompositör i modern anda. Bland
hans verk kunna nämnas balladen ”Flores och
Blanzeflor” för solo och orkester, ”Legend” för
orkester, en pianokonsert, kammarmusik och flera
pianostycken.
Mankema’ng, fel, brist, försummelse.
Manker, Ernst Mauritz, etnograf,
lappforskare (f. 1893 “/s), fil. kand. 1924, fil.
heders-dr vid Stockholms högsk. 1953, sedan 1939
intendent vid Nordiska museet och föreståndare
för dess lapska avd. M. har spec. ägnat sig åt
forskningar rörande lapparna och företagit ett
flertal expeditioner genom Lappmarkerna. Bland
hans skrifter märkas Kongo-skildringen ”Bland
Kristallbergens folk” (1929), ”Die lappische
Zau-bertrommel” (2 bd, 1938—50), ”Lapsk kultur vid
Stora Lule älvs källsjöar” (1944), ”De svenska
fjällapparna” (1947), ”Menschen und Götter in
Lappland” (1950) och de populärare
lapplandsböckerna ”Rajden går” (1934), ”Vägen går
krokigt” (1936), ”Under samma himmel” (1939),
”Det nya fjällvattnet” (1941), ”Markens
människor” (1944), ”Markens gudar” (1948), ”Över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
