Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modulering, modulation - Modultegel - Modum blaafarveverk - Modus - Modus vivendi - Modyl - Moe, 1. Jörgen - Moe, 2. Moltke - Moe, Louis - Moehringia - Moeller van den Bruck, Arthur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Modultegel—Moeller van den Bruck
156
för att demodulering (se d. o.) skall bli
möjlig.
Modultegel, tegelformat (27,7 X 12,3 X 8,5 cm),
som ger en skifthöj d av 10 cm och en mur längd,
som kan utgöra en hel multipel av 40 cm.
Modum blaafarveverk [blå’-], i Modum hd,
Buskerud fylke, Norge, ett numera nedlagt bruk,
som utnyttjade fyndigheter av koboltglans i
Sku-terudåsen vid Modum för framställning av
ko-boltblått. Produktionen vid bruket började 1782
men upphörde helt 1894.
Mo’dus, lat. (plur. mo’di), mått, sätt.
1) (Filos.) Det sätt, på vilket något existerar
el. verkar, ofta också något osjälvständigt
varande.
2) (Log.) En slutlednings bestämdhet med
hänsyn till däri ingående omdömens kvalitet och
kvantitet.
3) (Jur} Ändamålsbestämmelse, föreskrift vid
gåva el. testamente om viss prestation el. åtgärd
från mottagarens sida i givarens, tredje mans el.
det allmännas intresse, utan att däremot svarar
någon direkt fordran för annan person (t. ex.
föreskrift om uppsättande av gravvård el. om
hjälp åt fattiga). Att likväl mottagaren av gåvan,
resp, testamentet är pliktig att uppfylla
modus-föreskriften, om han behåller vad han fått, anses
givet och är i 1930 års testamentslag
uttryckligen stadgat.
4) (Språkv.) Den grammatiska formkategori,
som uttrycker den talandes (resp, skrivandes)
uppfattning av det utsagda (resp, skrivna). I
svenskan brukar man räkna fyra slags m.: i
n-dikativ, konjunktiv, imperativ och
optativ; de utgöras av enkla verbformer.
In-dikativ (giver, gav o. s. v.) uttrycker, att något
uppfattas som verkligt; konjunktiv (gåve)
bestämmer det sagda som fiktivt, något som den
talande föreställer sig, har hört sägas, medgiver,
anser möjligt o. s. v.; imperativ (läs!) meddelar
befallning, uppmaning; optativ (”man b jude
lyckan handen”) uttrycker önskan, overklighet m. m.
I sv. äro konjunktivens och optativens former
lika. I nusvenskan är det vanligare, att
optativ och konjunktiv uttryckas genom
omskrivning, med tillhjälp av s. k. modala verb,
än med de enkla formerna, och därigenom
åstadkommes tydligare uttryck för olika
betydelseskiftningar (”han lär, tör, torde, kan, kunde,
må, måtte o. s. v. vara bortrest”), eller med
adverb (”det går väl bra ändå”). Indikativa former
brukas stundom imperativt. I skrift saknas
beteckning för de medel, tonfallen, varmed talet
beledsagar modusformerna eller, ofta nog,
ersätter dessa. — M. betecknar även själva
betydelseförhållandet.
Mo’dus vive’ndi, lat., eg. ”sätt att leva”;
provisoriskt ordnande av ett invecklat el. tvistigt
förhållande.
Modyl (jfr Modul), mat. M. förekommer i
matematiken i flera bemärkelser. M. av ett komplext
tal, a+bi, benämnes uttrycket V a2+b2; om det
komplexa talet framställes som en punkt i det
komplexa planet, är modylen lika med avståndet
mellan punkten och origo. M. av ett reellt
tal är dess numeriska värde. M. i denna bemärkelse
benämnes ofta absolut belopp och tecknas
[m], Absoluta beloppet el. m. av t. ex. 3 + 41 el.
[3+41I är alltså lika med 5 och 1—7I = 7.
Inom talteorien förekommer även begreppet m.
i samband med kongruens. Talen 9 och 5 ge vid
division med 4 samma rest I, vilket uttryckes så,
att 5 och 9 äro kongruenta för modylen 4 el.
med tecken uttryckt 9=5 (mod. 4). —
Dessutom förekommer modylbegreppet vid olika
logaritmsystem samt även inom teorien för de
ellip-tiska funktionerna.
Moe [mö], 1) Jörgen Engebretson M.,
norsk folklorist och skald (1813—82). Han
studerade teologi och tog ämbetsexamen 1839 men
hade redan 1834 börjat den insamling och
bearbetning av norska folksagor och -sägner, som blev
hans stora kulturinsats. 1840 utgav M. sin
banbrytande ”Samling af sange, folkeviser og stev
i norske almuedialekter”. 1842—44 utgav han, tills,
m. sin ungdomsvän P. Chr. Asbjörnsen, "Norske
folkeeventyr” (4 små häften; ny, tillökad uppl.
1852). 1853 överlämnade M. sina samlingar till
Asbj örnsen och S. Bugge samt ägnade sig åt det
prästerliga kallet. Från 1875 var han biskop i
Kristiansand. — Som lyriker (”Digte”, 1849)
var M. starkt bunden av sina förebilder, Chr.
Winther och Welhaven. M :s ”Samlede skrifter”
utgåvos i 2 bd, 1877, 3:e uppl. 1924. — Litt: F.
Grimnes, ”Dikteren J. M.” (1929).
2) Ingebret Moltke M., den föreg:s son,
folklorist (1859—1913). M. studerade teologi men
övergick till studiet av folklore, blev 1876 P. Chr.
Asbj örnsens medarbetare och bedrev från denna
tid insamling av alla slags folktraditioner. 1886
upprättades för M. en professur i norskt
folkspråk och folktradition, 1899 utvidgad till
folktraditioner och medeltida litteratur. M:s
produktion är mångsidig och starkt spridd, bl. a. i
tidskriftsartiklar och oegennyttigt lämnade bidrag
till andra vetenskapsmäns verk. Som Asbj örnsens
litteräre testamentsexekutör ombesörjde M. flera
språkligt och stilistiskt reviderade editioner av
”Folkeeventyr” och ”Huldreeventyr”. Här som
i sina egna skrifter ivrade M. för språkets
för-norskning, och han har haft definitivt inflytande
på utvecklingen av riksspråkets rättskrivning. —
Litt.: K. Liestöl, ”M. M.” (1949).
Moe [mö], Louis Maria Niels Peder
Hal-ling, norsk-dansk tecknare (1859—1945). Han
studerade i Köpenhamn för Tuxen. Han vann
mycken popularitet genom sina fyndiga och
älskvärda illustrationer till Saxos krönika och flera
barnböcker samt utgav ”Langt, langt bort i
skove” (sagor från Telemarken; 1904), ”Den
blaa fugl” (1912), ”Ragnarök” (1929) o. a. Det
mystiska och fantastiska är genomgående även i
hans raderingar (bl. a. ”Djurfabler”, 1909). —
Litt.: ”L. M. og hans kunst” (1949).
Moehri’ngia [mör-], bot., se Skogsnarv.
Moeller van den Bruck [mö’lar fan dan
bro’k], Arthur, tysk författare (1876—1925),
skrev kulturanalytiska och politiska verk, bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
