Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mörner, ätt - Mörner, 1. Carl Gustaf (af Morlanda) - Mörner, 2. Carl Carlsson (af Tuna) - Mörner, 3. Hampus Elof (af Morlanda) - Mörner, 4. Adolf (af Morlanda) - Mörner, 5. Carl Otto (af Morlanda)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Mörner
572
1606 och kammarråd 1611, och hans syssling
landshövdingen i Västerbotten Stellan von M. (d.
1645, 1627 naturaliserad som svensk adelsman).
O. H. v. M :s son, riksrådet, slutl. presidenten i
Göta hovrätt Carl M. (1605—65), blev 1653
friherre M. af T u n a (Rystads sn,
Östergötland); ättegrenen utslocknade 1824; hans sonsons
sonson, M.2), blev 1800 greve men slöt själv sin
ätt. En son till ovannämnde Stellan von M.,
generallöjtnanten Hans Georg M. (1623—85), blev
1674 friherre M. af Morlanda (Morlanda
sn, Göteborgs och Bohus län), hans son, M.i),
1716 greve. Den adliga ätten samt friherrliga
och grevliga ätterna M. af Morlanda fortleva.
— Litt.: ”Mömerska släktboken 1468—1653”, utg.
av C. M. Stenbock (1909).
1) Carl Gustaf M. (af Morlanda),
greve, militär och ämbetsman (1658—1721), i
militärtjänst 1673, var med i slagen vid Halmstad,
Lund och Landskrona och bevistade 1691
fälttåget i Flandern, överste för Östgöta kav.-reg.
1695, generalmajor av ka v. 1700, deltog med stor
tapperhet i det stora nordiska krigets första år,
bl. a. vid övergången av Diina och i slaget vid
Kliszöw, blev 1704 generallöjtnant och
hemsändes s. å. till Sverige för att som
generalmönster-herre övervaka rekryteringen, general 1711,
guvernör över Göteborgs och Bohus län 1712, kungl.
råd 1716 och s. å. guvernör över rikets v.
provinser, fältmarskalk 1717, president i Göta
hovrätt 1719.
2) Carl Carlsson M. (af Tuna),
greve, militär och ämbetsman (1755—1821). Han
gjorde tidigt en snabb karriär vid Gustav III :s
hov och vann hastigt hög militär befordran.
Efter statsvälvningen 1809 fick M. stort personligt
inflytande över Karl XIII och fick flera
betydelsefulla uppdrag, bl. a. som chef för ”södra
armén” efter Toll och viceguvernör över
Pommern. 1812 utnämndes han till general och
överståthållare i Stockholm. Hans förvaltning av
det sistn. ämbetet utmärktes av intensiv
verksamhet för stadens förkovran, bl. a. genom
välbehövlig reformering av dess fattig- och
fång-vårdsväsen samt hälsovård. 1816—18 var han
riksståthållare i Norge, där han vann stora
sympatier. Vid hans avgång torde såväl hans ålder
som meningsskiljaktigheter med Karl XIV
Johan, som ansåg honom för litet aktiv, ha
inverkat. M :s brev till Karl Johan 1816—18 äro utg.
av Det norske videnskabsakad. (1938) och Karl
Johans till M. i ”Hist. handlingar”, 30 (1935).
3) Hampus Elof M. (af Morlanda),
sonsons son till M.i), greve, militär (1763—
1824), kornett vid Husar reg. 1778, chef för
Smålands lätta kav.-reg. 1800 och för Hornska
hu-sarreg. 1801, som därefter fick namnet
Mör-nerska husarreg., generalmajor 1807,
generallöjtnant 1812, chef för Livdrabantkåren och
inspektör vid 1 :a kav.-inspektionen 1816. M. var under
kriget i Pommern 1805—07 chef för
kav.-briga-den och var den ledande kraften vid stillandet
av bondeoroligheterna i Skåne 1811. Han var
känd för sin kvickhet och under det självtagna
namnet ”Hampus Husar”.
4) Adolf Göran M. (af Morlanda),
greve, politiker (1773—1838), kom 1798 till
Uppsala, där han med entusiasm anammade
upplysningsfilosofien. Efter kansliexamen 1792
tjänstgjorde han vid olika ämbetsverk i Stockholm
och vid ambassaden i Wien. Vid hemresan
härifrån 1795 besökte han Paris, där han åhörde
konventets sammanträden och där den nya
författningen vann hans gillande. Vid riksdagen
1800 slöt M. sig till oppositionen; hans
”jakobinska” tänkesätt avbröto hans
ämbetsmannakar-riär. Under de följ, åren vistades han på sin
gård Esplunda, där han fördjupade sina
historiska och politiska kunskaper. Han torde ha
varit en av sin tids främste kännare av den franska
revolutionen och dess idéer. Vid riksdagen 1809
blev han en av de ledande i det konstitutionella
partiet, vars skickligaste talesman å Riddarhuset
han var. M. invaldes 31/t 1809 i
Konstitutionsutskottet och blev en av dess mest inflytelserika
medl. Utskottets av Sieyès idéer präglade
betänkande i representationsfrågan, 24/s 1810, är förf,
av M. 1812 knöts han till regeringen som
stats-sekr. i Handels- och finansexpeditionen, var 1814
en av kommissarierna vid underhandlingarna med
Norge och blev 1815 statsråd. Liksom Järta kom
M. nu att bli en skottavla för den liberala
oppositionen. 1818 medl. av Svenska akad., 1822
en av rikets herrar, 1837 t. f. statsminister för
utrikesärenden. — Från sin ungdomstid har M.
efterlämnat ett stort antal politiska skrifter, av
stort värde för kännedomen om idéströmningar i
1809 års Sverige. — Litt.: A. Brusewitz,
”Representationsfrågan vid 1809—10 års riksdag”
(I9I3)-
5) Carl Otto M. (af Morlanda),
brorsons sonson till M.i), friherre, militär (1781—
1868), blev som 29-årig löjtnant 1810 en av de
två kungl. kurirerna
till Napoleon i
tron-följ dsf rågan (med
hemställan från Karl
XIII om Napoleons
godkännande av
eventuellt val av hertig
Fredrik Kristian av
Augustenborg), ankom
till Paris 2% s. å. och
inledde nästan
omedelbart egna
underhandlingar med marskalk
Bernadotte, övervann
dennes
betänkligheter och reste hem 29/e
för att verka för sin plan. Här framkallade hans
tilltagsenhet förfäran och harm hos de styrande,
men med Fourniers ankomst till valriksdagen i
Örebro 10/8 s. å. kunde M., ehuru nästan genast
efter hemkomsten kvarhållen i arrest i Uppsala,
triumfera; han blev så den historiske
”kungamakaren”. Utmärkelser och äreställen uteblevo ej
(adjutant hos Karl Johan 1811—19 och 1823—
26; överste i armén 1818), men M:s senare
levnad förflöt i obemärkthet. 1829—41 var han
tullinspektör vid Blockhusudden. Han utgav 1834
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
