Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nationalliberala partiet - Nationalliberale Partei - Nationalmuseet (Köpenhamn) - Nationalmusei vänner - Nationalmuseum i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nationalliberala partiet—Nationalmuseum
641
Nationalliberala partiet i Danmark uppstod
på 1840-talet, då den liberala rörelsen tog sig
an den nationella saken i Sönderjylland. Det vann
anslutning särskilt bland borgerskapet och
akademikerna samt allierade sig även med den
vaknande bonderörelsen, som tog sig uttryck i
Bon-devennemes selskab (se d. o.). Marsrevolutionen
1848 utgick från de nationalliberala, och de satte
sin prägel på den nya författningen och
reformarbetet 1849—63 såväl som på den politik
gentemot Tyskland, som blev den segrande,
Eider-ståndpunkten. Händelserna 1864 gjorde för en
tid partiet till syndabock för landets olyckor,
men dess medlemmar och idéer spelade en
betydande roll långt in i den följ, perioden, tills det
uppgick i högern. Under sin glansperiod i mitten
av 1800-talet räknade de nationalliberala sällsynt
många politiska och litterära begåvningar, ss.
Lehmann, Monrad, Hall och Krieger.
Nationalliberäle Partei [natsiånä’l... partäi’]
(Nationalliberala partiet), tyskt politiskt parti
1866—1918, uppstod genom utbrytning ur
Deutsche Fortschrittpartei av E. Lasker m. fl. Partiet,
som var ett moderat vänsterparti och vars
främste ledare var R. v. Bennigsen, spelade särsk.
under 1870-talet en betydande roll — 1874 nästan
dominerade det riksdagen med sina 152
representanter — och stödde Bismarck i
kulturkampen. Sedan denne slagit in på protektionistiska
vägar, sprängdes partiet 1880, då v. flygeln,
Liberale Vereinigung, secessionisterna, gick sin
egen väg. Partiet gick nu alltmer åt höger,
räknade 1912 blott 44 riksdagsmän och uppgick 1919
huvudsaki. i Deutsche Volkspartei. Ur detta
skedde 1924 en utbrytning, då medl. av
detsamma bildade Nationalliberale
Reichs-p a r t e i, som dock aldrig fick någon rikspolitisk
betydelse.
Nationalmuseet [na/onä’l-], Köpenhamn, det
danska kulturhistoriska centralmuseet. Under en
gemensam chef, museidirektör, är N. uppdelat på
nio olika avd., näml, förhistoriska saml., historiska
saml. (medeltid och renässans), Dansk
folkmuseum, etnografiska saml., antiksaml., mynt- och
medalj saml., Frilandsmuseet i Lyngby, Statens arkiv
for historiske film og stemmer samt
Friheds-museet med minnen från ockupationstiden 1940
—45. N. grundades 1807 av Rasmus Nyerup och
hör till världens äldsta kulturhistoriska museer
med föremål, som gå tillbaka till Ole Worms
naturalie- och konstkabinett från 1600-talets
första hälft. Dess egentlige upphovsman är dock
C. J. Thomsen, som på 1840-talet förenade flera
olika äldre saml., därav främst ”Oldnordisk
museum”. Efter att en tid ha varit inrymda på
Christiansborgs slott överfördes saml. med
början 1849 till dess nuv. lokal, det 1684 uppförda
och på 1740-talet ombyggda Prinsens palæ vid
Frederiksholms kanal. Ledare för N. voro
därefter J. J. Worsaae och Sophus Müller, vilkas
forskningar gjorde de förhistoriska saml.
världsberömda. Benämningen N. tillkom genom kungl.
beslut 1892, museet omorganiserades 1922, då M.
Mackeprang blev chef, och det var under hans
och hans efterträdare Poul Nörlunds (chef 1938
NF XV — 21
642
—51) skickliga ledning, som museet
utställnings-mässigt och organisatoriskt fick sin nuv. gestalt,
varigenom det med sina rika och i vissa fall
enastående saml. intager en märkesplats bland
Europas museer. En förutsättning för den nya
utvecklingen var den stora tillbyggnaden under
1930-talet, som omfattade hela kvarteret vid
Prinsens palæ. Till museisaml. sluta sig
omfattande arkiv och bibi. N:s chef fungerar också
som Danmarks riksantikvarie, och från N :s olika
avd. ledes och bedrives kulturminnesvården i
landet liksom huvudparten av det arkeologiska och
etnologiska fältarbetet. N. utgiver flera
skriftserier samt sedan 1928 en årsbok, Fra N:s
arbej dsmark.
Nationalmusei vänner, förening, bildad 1911
på initiativ av dåv. kronprins Gustav Adolf och
dir. Th. Laurin med ändamål att uppsöka och
förvärva konstverk, värdiga att införlivas med
Nationalmuseums samlingar. Medel till
inkomsterna erhållas genom årsavgifter (100 kr) och
genom ständiga medlemsavgifter (på minst 1,000
kr). Under de gångna åren har N. överlämnat
konstverk till ett värde av omkr. 2,5 mkr. —
Litt.: ”Festskrift vid föreningen N:s
tioårsjubileum” (1921).
Nationalmuseum i Stockholm, institution
för vården av statens konstsaml., tillika rikets
centrala konstvårdande myndighet, inrymd i N:s
byggnad å Blasieholmen. — Genom Gustav III:s
förordnande tillföll huvuddelen av hans privata
saml. staten, och 1792 beslöts i anslutning till en
av konungen uttalad önskan inrättandet av ett
offentligt konstmuseum, det s. k. Kungl.
museum, öppnat 1794. Ett urval av saml.
ordnades av C. F. Fredenheim i bottenvån. av
Kungliga slottets n. ö. flygel. Det otillräckliga
utrymmet tillät endast utställandet av en del av
mål-ningssaml. i det s. k. Tavelmuseum, medan
skulptursaml. erhöll en mycket god uppställning
i det s. k. Stenmuseum. Behovet av ökade
lokaler för museets saml. framstod snart starkt
och understöddes av Oskar I. Riksdagen beslöt
1845 uppförandet av en särskild byggnad för
statens konstsaml. och Kungl. bibi., N :s byggnad,
för 750,000 kr. Då utrymmet skulle beräknas med
hänsyn till de bägge saml:s accession, kunde
andra staten tillhöriga saml., Antikvitetssaml.,
Myntkabinettet, Klädkammaren och
Livrustkam-maren, inrymmas i de t. v. outnyttjade lokalerna.
Uppdrag att utarbeta ritningarna lämnades F. W.
Scholander. Då dessa utsattes för stark kritik,
underställdes de museiexperten F. A. Stüler i
Berlin, vilken sedan fick i uppdrag att inkomma
med eget förslag, godkänt 1849. Sedan tanken
på att inrymma Kungl. bibi, i byggnaden
övergivits, kunde arbetet slutföras 1866. Den
mäktiga, tre våningar höga byggnaden är uppförd
av kalksten i norditaliensk renässans och
grupperad kring två gårdar, skilda från varandra genom
trapphuset. Trapphusets nedre parti smyckas av
Carl Larssons 6 fresker (1896) med motiv ur den
svenska konstens historia, övre trapphallen, som
avsetts som en monumental trapphall och där
bl. a. Sergels större marmorverk fått sin plats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
